Att hantera svackor
Mina tankar väcks ofta av bloggar jag läser här på MD, det börjar snurra i skallen och funderingar börjar gro. Idag läste jag dollsters blogg och då började jag fundera.
Tidigare under mina viktresor har just svackorna varit ett stort problem för mig. Med svackor menar jag de dagar, veckor, då humöret inte är på topp och då livet skickar lite utmaningar i min väg. För när solen skiner och kroppen är glad då leker livet och då är det inte svårt att hitta motivation för att gå ner i vikt. Men när man är stressad, sjuk eller bara enormt trött. Eller när något händer i ens värld, man blir av med sitt jobb eller någon man älskar blir sjuk. Att behålla motivationen för att gå ner i vikt då, det är supersvårt.
Trots det är viktminskningen oftast en fråga om liv eller död. Ju mer jag väger desto större risk har jag för sjukdomar och för tidigt död. Dessutom är det jobbigt för psyket att släpa runt på dessa extra kilon, depression är också något som kan följa med ökad vikt.
Tidigare, när jag “ramlat av vagnen/fuskat/trillat dit”, vad man nu vill kalla det, så har jag tänkt “Skit samma, det är lika bra att köra fullt ut och äta allt jag vill ha, jag börjar igen på måndag.” Det är bara att när måndagen kommer, då är jag för långt nere i sockerträsket för att orka ta mig upp, och då blir jag deprimerad över att jag inte klarar av att låta bli och då äter jag mer… den nedåtgående spiralen är ett faktum.
Sedan jag började här på MD har jag insett att det är helt normalt att någon gång göra avsteg från sin viktplan. Det finns ingen som inte har gjort det någon gång, ja möjligen “Superwoman” då men eftersom hon är en påhittad, fiktiv, person så… 😉
Numera när jag gör ett avsteg så ser jag det som… ja som ett gupp i vägen och sen är jag snabbt uppe igen. Genom att jag ser det som något normalt, något OK, så länge jag har blicken på målet, så har det blivit färre och färre avsteg… konstigt va? Det som är ännu mer konstigt är att jag inte längre gör avsteg i form av tårta, godis, chips. Nej, mina avsteg är jordnötter eller friterad halloumi eller möjligtvis några rutor mörk choklad. Och ni som då äter LCHF skulle säga, “Fast vaddå, det är ju inga fusk, det ingår ju!” Ja .. men ibland blir det mer kolhydrater eller kalorier och då är det fusk/avsteg i min värld. Dessutom, de ger för lite mättnadskänsla och för mycket både kalorier och kolhydrater för att kunna betecknas som mat.
Jag har insett att frestelser kommer att dyka upp i min värld, människor som inte förstår utan trugar kommer också att finnas, dagar när jag skulle kunna döda för en chipspåse och en stor chokladkaka kommer också att finnas. De där irriterande “Köp 3 betala för 2-” styckbitarna vid kassan på ICA kommer också alltid att finnas. Så är livet. Det är hur jag hanterar dem som är det intressanta. Och just nu känns det som om jag har kontroll över detta och det är så enormt skönt!!!
Nu önskar jag er alla en skön, solig söndag (sköndag) och att ni som vill, får en rejäl regnskur inatt 😉
Gillar
Kommentarer
-
Tack för en intressant och väldigt inspirerande text.
detta ska jag bära med mig.
ha en fin dag 🌸
-
KlokKicki! Så är det!
För mig är viktminskning 99% psykologi
-
Enstaka missöden stjälper ju inte en annars bra planering. Men det krävs mycket psykologi precis som Ackhs skriver. Att kunna förlåta sig själv avstickare från planen för att sedan återgå till planen. Och, i mitt fall, ibland acceptera att både kropp och själ var trötta och behövde några veckor med vikstabilitet innan jag tog tag i viktminskningen igen.
-
LadyLolo: Tack, vad kul att du blir inspirerad. Ha en fin dag du också
Ackhs: Ha ha KlokKicki ha ha den ska jag ta med mig
Ja det är som du säger 99% psykologi och resten sunt förnuft kanske.. eller.... tja det är ju också psykologi.. det mesta i livet är nog det tänker jag 
Medlem16: Ja, det handlar mycket om att förlåta sig själv, uppmuntra sig själv och beundra sig själv och som du gjort, lyssna på kroppen. Vi har otroliga förmågor men vi måste lyssna på oss själva och beröma oss själva för att våga och orka Ta hand om dig
-
Jag tycker inte att det är så konstigt att det blir färre gupp på vägen.
Ju längre du klarar av att hålla dig till din plan innan det är ”guppet” kommer, desto lättare tror jag det blir för dig att hålla planen ännu längre innan nästa ”gupp” dyker upp, eftersom du bl.a. har lärt dig att parera dem.
Jag håller med Ackhs att mycket av viktminskningen handlar om psykologi.
Hur vi hanterar motgångar rent allmänt beror nog mycket på hur vi är som personer. Bland mina bekanta finns det allt mellan de som spottar i nävarna och ”tar tag i problemet” och de som ser sig själva som offer.
-
gittan52 Ja jag känner att just den kunskapen har växt fram, att kunna parera guppen innan det kommer. Eftersom det är ett av mina större problem så känns det väldigt skönt
-
Klokt skrivet. Tack för inspiration!
-
Små gupp kommer oftare, de stora guppen brukar jag planera in om jag kan. Det kommer tillfällen när man måste göra avsteg, men man kan försöka begränsa avstegen till att inte bli så stora.
Hoppas du haft en trevlig dag☺
-
Molnbär: Tack! Härligt att jag kan inspirera någon
paloma: Ja det är ju just det, ibland måste man göra avsteg och då måste man veta hur man ska hantera dem och hur man kommer tillbaka igen. Det kan vara klurigt men det är bara att forska och kämpa på
Jag har haft en jättetrevlig dag tack! Hoppas att du har haft det också
-
Det som är ” förbjudet” lockar ju allra mest....😬
Bättre att göra medvetna val med orsak & verkan som prio 1. 😃✌️
-
Bella50: Så är det ju med det mesta
Jag är glad varje gång jag gör ett bra medvetet val, tar det inte som en självklarhet att det ska bli så. Utan blir superlycklig var gång jag lyckas
Logga in för att skriva en kommentar.