icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Många vägval, många berg och ännu fler dalar har lett mig hit, igen. Att ha en kropp som jag trivs i, som visar den jag är på insidan, har visat sig vara svårt och en livsuppgift. Varje gång tänker jag att nu jäklar kommer det att fungera, bara jag tar mig upp för det här jäkla berget så kommer jag att lyckas! Insida och utsida kommer att mötas, den jag är och så som jag tror mig se ut kommer speglas på min utsida och visa sig i spegelns reflektion. Och för en allt för kort tid uppfylls min önskan och tro. Det hårda arbetet och den stränga disciplinen ger resultat och vi möts, där i spegeln. Men...så händer något, livet ger mig en hård knuff och jag faller. Faller för frestelsen och utför bergets kant. Det är så lätt att gå nedför, så enkelt och jag märker inget först, tror det är OK, jag kan hantera det. Tills jag landar vid bergets fot, hårt, hårt. Orkar inte klättra igen, fastnar ett tag. Finner så styrkan i att jag inte uthärdar skillnaden, skillnaden mellan utsida och i sida. Drivs av önskan att få mötas. Reser mig upp igen och tar sats. Tar sats för att återigen klättra upp mot toppen.
2 januari 2019 14:55
11

2019 och nu letar jag motivation

Förra året vid den här tiden var min motivatin på topp. Jag hade bestämt mig och jag planerade och forskade. Slutligen skaffade jag en Kickstart här och så var jag igång. Och ärligt talat, det gick suveränt bra, toppen-toppen faktiskt. Klart det fanns svackor, vore ju science-fiction annars wink Det största problemet kom till sommaren. Den där superdupermaxiotroligt-heta sommaren. Orkade liksom inte träna, ville äta glass, orkade inte tänka på att äta rätt. Aj, aj, aj. Där började min väg nedför berget... igen. Och som jag skriver i min profil, det var lätt, inga problem jag är snart på tåget igen... eller... 

Kommer ni ihåg när man var liten och sprang nedför en backe... vi brukade leka i vår pulkabacke, den var rejäl ska jag säga och ibland så sprang man nedför... kommer ni ihåg vad som händer? Tja eller om ni är bra på fysik (vilket inte jag är alls) så vet ni att kraften när man springer nedför kan bli starkare än vad du kan prestera som broms i dina ben. Ja precis så blev det. Jag började bara gå nedör backen, ett kex då, en glass då (Det gör ju ingen skada om jag tränar extra imorgon) sen ökade farten och tillslut så sprang jag, mot min vilja egentligen, rakt ner mot botten av berget. Och ja, där blev det ju ett hårt fall mot botten. 

Det är där jag är nu... här vandrar jag omkring, har ingen ork att klättra upp. Jag ser att solen lyser på toppen, det gnistrar som guld. Jag ser grönt fräscht gräs och annat trevligt också. Men själv är jag här nere, i mörkret och med bara de hårda vassa stenblocken som sällskap. Det är som om första biten på klättringen är en lodrät vägg av slätaste marmor, inte den minsta spricka att sätta fötterna eller hålla tag med händerna i. Jag behöver något, en explosion kanske wink som gör sprickor i berget och får en del av sidan att bli lite mindre lodrät och lite mindre slät... men vad?

Kanske behöver jag bara byta vinkel? Om jag går runt berget, kanske det ser annorlunda ut? Jag behöver en annan angreppsvinkel helt enkelt. Men hur?

Tja, första steget var ju att gå in hit till er... eller hur... Men jag vet inte hur många gånger jag har sagt, "Nu är jag tillbaka igen och nu jäklar funkar det!" och sen har jag varit borta i ... evigheter. Så jag tänker inte säga att jag är tlllbaka igen. Men jag är här, hos er, just nu. Det är gott, det är bra, det är skönt.

Ta hand om er mina vänner heart

Gillar

Kommentarer

  • 2 jan 2019 15:09
    Arrietty

    Två av mina visdomsord "Erfarenheten är en bra lärare som skickar svinaktigt dyra räkningar" och "Om du gör det du alltid har gjort, kommer du att få det resultat du alltid har fått."

    Så varför inte låta bli att ånga in och säga "nu jäklar ska jag minsann..." utan istället tänka på hur du kan göra det annorlunda nu? Vilka vanor du kan rå på på lång sikt, vilka verktyg som fungerat riktigt bra för dig i dina tidigare försök?

    Välkommen tillbaka, du duger som du är! Det kanske finns de som glider igenom ett viktprojekt ganska enkelt men för 90 procent av oss går det åt skogen och vi går upp igen – det beror inte på att det är något fel på oss. Utan på att vi inte riktigt har hittat vägen (än)... så välkommen att läsa karta ihop med alla oss andra vilsna!

     

  • 2 jan 2019 15:48

    Tack Arietty! Det är väl lite så jag tänker. Vi försöker igen, en ny väg. Men... det krävs mycket motivation för att nå dit... jag måste hitta den först. Men det känns bra att ha tagit ett (även om pyttelitet) steg åt rätt håll.

  • 2 jan 2019 19:08
    gittan52

    Intressant beskrivning!

    Du är absolut inte ensam om att tappa tråden, motivationen eller vad det nu kan våra som får oss att inte fullfölja vad vi planerat.

    För egen del tror jag att mycket av det beror på att vi vill för mycket och för fort.

    Vi tycker att vi borde klara av både det ena och det andra, men glömmer ofta bort hur vi mår vi stress, frestelser, tragedier etc.

    Ett litet steg i taget kan vara gott nog!

    Nu för tiden försöker jag att inte säga att jag ska det och det utan mer tänka efter och analyser det jag har gjort

  • 2 jan 2019 19:51
    LissaLo

    Bra att du återkommit till gänget! Första steget är taget! 

    Nästa kanske är att titta in här ett ögonblick varje dag!

    Tills du hittar en tråd att börja nysta på...

    Kanske det lilla steget att du är här kan göra att du inte stoppar precis allt och alltid i din mun?! För var sak du lyckas lämna bort av onödigheter är ett framsteg! Det ska säkert ordna sig!.....säger jag som kört i diket rejält! 

    Men upp ska jag! ....och du också! 

  • 2 jan 2019 23:26
    Monqi

    Instämmer i allt!

    Tappade bort mig själv totalt under hösten när jag mådde uselt... tänkte att jag ska in på MD, vet att det går bättre då, om jag är aktiv, lyssnar å läser och inspireras, kanske inspirerar... men kraften och orken fanns bara inte...

    Men nu är jag också här, just nu, och hoppas stanna kvar, för jag vet att det blir bättre då... går bättre då..
    Vi försöker, tillsammans heartheartheart KRAM

  • 3 jan 2019 07:38
    Bella50

    Vilka puschar och kloka ord du fått ovan. Kan bara instämma. 

    Varför ha ågren eller bråttom ?

    Nej, ett realistiskt mål kan man ju ha...som att inte äta den där kakan eller vilken trigger man nu har. 

    För mig är och har alltid varit mackor. Nu undviker jag dom helt....och då finns inget sug efter mer.

    Skriv Tacksamhetsdagbok varje kväll....välj 5 saker du är tacksam för just den kvällen.

    Det kvittar om det blir samma varje dag...men det gör att du fokuserar på det positiva innan du somnar.

    Det lyfter dig också. 

    Pepp och välkommen tillbaka.🥰✌️

     

     

  • 4 jan 2019 14:28

    Tack för allt pepp ❤ och alla fantastiskt kloka ord. Jag tar det hela, ett steg i taget. Men såklart , som Gittan skriver man vill att allt ska ske fort. Men när man har en resa på 50 kg då önskar man sig en tidskapsel... eller någon annan slags magisk kapsel 😉

    Men, men ett steg i taget...

    Kram mina vänner ❤❤❤

  • 4 jan 2019 17:36
    Monqi

    Tänk inte på alla kg du har att göra av med, då blir det så jobbigt, föreställ dig istället nästa januari, då du är så himla nöjd med alla tappade kg laughheart (eller redan till våren, då du redan tappat en del och känner dig/mår mycket bättre) Kram

  • 5 jan 2019 09:42

    Tack Monqi heart Du har så rätt... det är nog det jag måste göra, fokusera på hur jag mår inte på hur många kilon jag tappar. Kanske är det så att det är måttbandet som ska få huvudrollen den här gången...

  • 15 jan 2019 08:36
    gittan52

    Hur går det?

  • 7 mar 2019 01:21
    EO1964

    ❤❤❤

Logga in för att skriva en kommentar.