Tankar om mathysteri.

Sitter och tänker på varför jag gått upp i vikt och när jag gjort det. Det finns olika anledningar, en är för lågt östrogen som bildar bukfett, en är när jag slutade röka och en annan och den primära är tankar om mat och motion. Förr i tiden var det ingen som tänkte på hur mycket eller lite vi skulle äta för att gå upp eller ner i vikt, vi pratade sällan om våra kroppar och hur vi upplevde dem ... vi åt och var glada. Vissa gick upp och vissa gick ner ... helt naturligt, utan mattvång och mattänk. När Viktväktarna började med sin hysteri och fick oss nästan att skämmas för att vi blivit mulligare eller smalare gick vi med i denna "sekt". Jag kallar det sekt för om en person kan locka till sig flera hundra tusentals människor och få oss att skämmas för hur vi ser ut ... då är det en slags sekt. Det är svårt att ta sig ur den när man en gång har börjat. När LCHF-Annika drog igång sitt tänk om mat som vi blev tjocka av ... då gick vi med där. Vissa rasade i vikt, vissa stod stilla och vissa gick upp i vikt av allt fett som tillhörde LCHF. Många är som jag ... villrådiga. Vem och vad ska man tro på, vilket är det bästa sättet ... äta lite kolhydrater eller mycket proteiner för att gå ner eller upp i vikt. Ju mer jag tänker på att det och det får jag inte äta eller bör inte äta för att gå ner i vikt ... då blir jag ändå mer sugen att äta just det. Detta är störande, jag vill känna att maten jag äter är naturligt för mig, jag vill inte tänka i mathysteri mer ... jag vill bara äta vad jag känner för och få vara den glada person jag innerst inne är och framför allt ... inte skämmas för att jag tycker om kakor som jag äter då och då. Att mattänk kan bli psykologiskt negativt är säkert sant. Om man varje dag hänger sig till att räkna kalorier eller kolhydrater blir det säkert att man bara av tänket går upp i vikt. Jag tror jag själv funkar så. Jag vill inte alltid prata om vikt, motion och måttband. Min dotter är en hejare på att alltid prata om kroppsvolymen när vi träffas. Det kan låta såhär "Mamma, har du fått större rumpa/mage sen vi sågs senast?" Hon är likadan mot sin dotter som fortfarande bor hemma. Stackars henne! Nej, ett naturligt tänk kring mat vill jag ha tillbaka så jag har beslutat mig för att äta vad jag vill och känner för och röra mig som jag brukar göra, cykla och gå mina promenader. Jag tänker bannlysa allt prat om kroppsformer när någon kommer till mig. Det finns så mycket annat som är viktigare att prata om .

30 mars 2013 10:44

Gr8

Så sant! Man ska inte prata, man ska leva livet och äta regelbundet och motionera lite, inte överdriva med nåt för då blir inte kroppsproportioner överdrivna heller :) pepp
30 mars 2013 13:53

gittan52

Att gå ner i vikt är inget självändamål som jag ser det. Vi vill tappa kilon, eller lägga på oss kilon, av en orsak. Viktminskning, som väl gäller för de flesta, är "bara" ett medel för att nå vad vi vill, ett friskare liv. Att bara tänka på vad vi vår, eller inte får, äta eller att ha ångest för att vi inte gick till gymmet är inget bra sätt för att må bra, enligt mig. Ganska respektlöst av din dotter att kommentera din rumpa. Vore betydligt trevligare om hon frågade hur du mår ;) För din egen del kan du ju registrera vad du äter i MD så att du har en liten koll. Men bra att du bestämt dig för att bannlysa prat om kroppsformer som inte leder någon vart!

Joannis blogg

Tankar om mathysteri.

Kommentarer