Ny vecka nya utmaningar

Är igen på resande fot, nu nere i Sri Lanka. Mannen på arbetsresa och jag följer med. Ser framemot veckan, jag ska försöka se lite av ön men också hinna skriva en hel del och träna. Utmaningen blir maten, fantastisk hotellfrukost och så ständigt äta ute, då är det svårt att hålla koll på intaget. Och jag som gick stadigt neråt de första två veckorna efter jag omstartade gjorde sen över en natt ett skutt UPP på ETT KILO!! Och det efter att ha ätit ordentligt och tränat bra. Tror det kanske var ägglossning, men det är ju lätt att bli väldigt frustrerad. Och sen har det suttit där och vägrat gå bort. Så nu har jag det kilot, plus det jag skulle gått ner denna vecka, plus det jag ska gå ner nästa vecka att klara på en vecka. Tror jag borde släppa det och bara försöka göra det bästa av varje dag. Men det är konstigt det här med vikten. Brydde mig inte hela sommaren och kände mig sällan överviktig, men nu när jag tagit tag i det igen så är det något jag tänker på flera gånger per dag, nästan det första jag tänker på när jag vaknar och det sista innan jag somnar. Det är ju väldigt trist. Helt plötsligt är jag så medveten om mitt midjemått som är 103 cm, och så läser jag att som kvinna max ska ha 80 cm. Det är 23 cm som ska bort, innan jag blir hälsosam. Och tills jag får ett BMI under 25 är det 18 kilo. Det är ju så mycket som ska bort. Och när jag då tänker på att att efter tre veckor har jag endast ett snitt ner på 3 hekto: -0,7 kg, -0,6 kg, +1 kg. Så känns det ju nästan tröstlöst. Speciellt som jag lägger ner så mycket tid på träning, vad jag ska äta, och inte minst att jag börjat inte gilla min kropp. Men jag har simmat regelbundet så armarna har blivit finare, mindre sladdriga och till och med att lite muskler syns. Det är jag glad för!