icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Hej!
Sommaren 2009 så nådde jag botten då jag klev upp på vågen och kunde konstatera att jag hade 40,0 i BMI vilket klassas som sjuklig fetma. Det fick mig att börja leta efter det som skulle kunna vara min metod för att gå ner. Jag hade allvarliga funderingar på en gastric bypass men hittade till slut LCHF samtidigt som matdagboken. Det tillsammans med att jag byggde upp både målbilder och skräckbilder i huvudet om hur jag ska se ut och må när jag fyller 50 gjorde att jag äntligen klarade av att ta tag i min vikt, mitt beteende och de bakomliggande orsakerna till mitt matmissbruk.

Sommaren 2010 så hade jag gått ner 42 kg, minskat midjemåttet med 30 cm och höftmåttet med 15 cm.

Sen var jag väldigt nöjd med mig själv och tappade fokus, slutade skriva i matdagboken och slutade väga mig och började sakta gå upp igen. Nu i november 2011 så har jag gått upp 22 av de 42 kg jag tappade. Jag säger bara en sak:
Hej igen Matdagboken! Jag behöver dig!
21 oktober 2010 18:48
1

Svårare att vara konsekvent

-3,5 kg på 16 dagar och snart är jag på "all time low" igen och kan fortsätta resan som jag inledde förra sommaren. Jag har väl inte haft något riktigt nerköp ännu men det blir lite svårare för varje dag att vara så konsekvent som jag varit. Mitt kaloriintag har gått upp något och tankarna går ofta till att "jamen bara lite till" eller "det där lilla spelar ju inte så stor roll". Unna mig och belöning är två andra ord som kommer upp som tankar.
Idag på morgonen så hade jag 250 gram bacon, normalt så tar jag hälften till frukost, och allt åkte i pannan. Varför då? Varför gjorde jag så? Jag hade ju ingen anledning till det. Inte blev jag direkt mättare så att jag åt mindre resten av dagen heller. Sen på kvällen så kunde jag se att trots en stor frukost och en bra lunch så fanns det lite utrymme kvar till de 1500 kcal som jag satt som tak (2450 säger denna sida att mitt jämviktsbehov ligger på) och jag beslutade mig för att belöna mig själv med en liten ölkorv. Å vips så var det två ölkorvar och en halv gurka och en kopp kaffe. Varför? Jag var ju inte ens sugen! Och jag visste ju dessutom att ölkorven inte var särskilt god. 
Jag ska ta med mig de här frågorna i fortsättningen och försöka komma ihåg att ställa frågorna innan jag öppnar munnen. Är det värt det här? Är det goda kalorier som jag kan njuta av eller är det tomma kalorier som är bortkastade?

Ölkorven förresten. Åke Perssons i Tingsryd har gjort den. Den hade en väldigt bra tarm (skinn), en fantastisk alspånsrökning, knappt några tillsatser, hög köttandel. Så allt var bra kvalitet men den blev grynig och för torr i smaken så betyget blev ändå inte godkänt. Men jag ska prova på mer produkter av detta lilla charkföretag som satsar på att göra mat som är "redig" på ren småländska. Deras skinka lär vara riktigt bra.

Kommentarer

  • 23 oktober 2010 10:33
    lb
    Visst är det märkligt att den medvetna tanken har så lite att säga till om. "Jag tar bara en liten bit choklad.........tjoff 200g ".

Logga in för att skriva en kommentar.