icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag har varit överviktig sedan jag var 8-9år. Sedan dess har det konstant gått uppåt. Jag har i perioder mått otroligt dåligt av min övervikt och känt mig hämmad och begränsad i mitt liv. Stor del av min uppväxt har jag även varit mobbad pga den. Min viktresa började i september 2011 och det har sedan dess gått upp och ner i perioder med mer och mindre bra motivation samt en del återfall.

I augusti 2013 gick jag in i väggen och fick diagnosen utmattningsdepression. En av de stora anledningarna till att detta hände var för att jag aldrig någonsin stannat upp när jag känt att livet rullat på för fort, alrdig någonsin reagerat på att kroppen skriker att jag har för mycket att göra och den främsta anledningen av dom alla jag har hela mitt liv satt för höga krav på mig själv och bestraffat mig själv när jag inte klarar mina mål (som jag redan från början visste var helt omöjliga att klara av).

Jag hade börjat min viktresa så bra och gått ner till 86kg. När jag gick in i väggen kom alla kilon jag gått ner tillbaka på ca 3 månader. Jag mådde skit och grät mer eller mindre hela tiden. Sjukskrivningen kom som hett brev på posten och jag var hemma till i slutet på januari 2014. Egentligen för kort tid för att bli "frisk", men jag ville inte vara hemma längre för det gav mig inget. 

I juni 2014 blev jag gravid med barn nummer 3. Kanske inte den bästa planeringen kan jag erkänna såhär i efterhand. Alla kilon jag lagt på mig gjorde denna graviditeten till ett litet helvete med mycket problem och smärta som följd. Nu när lillebror är här är det dags att börja om, men denna gången skall jag ta det i en lugn takt så att jag inte stressar ihjäl mig. 
1 juli 2016 20:41
1

Försöka hitta lagom läget...varför är det så svårt?

Den perfekta balansen mellan jobb, familj, träning/mat finns den? Jag är en av eller på människa. Lagom vad fasen är det? Antingen äter jag rätt/strikt och tränar detta gör så klart att jag går ner i vikt. Mitt problem är att jag ALLTID är för strikt vilket leder till att jag efter X antal månader lägger av helt. Jag går då in i min av period och skiter i allt. Nu när jag tänker på det så skulle man kunna säga att jag är en periodare precis som en alkholist. Jag har bara en helt annan drog. 
Jag är just nu inne i en av period, men jag börjar lessna. 

Jag har gått ner 25kg under en ganska lång på period för några år sedan. Då tränade jag ganska mycket och räknade enbart kalorier. Eftersom detta ändå är det som fungerat bäst för mig så tänkte jag ta mig i kragen och gå in i en på period igen och skaffa gymkort, börja räkna kalorier och försöka röra mer på mig. Det jag kan sakna är personer som sitter i samma båt som man kan prata med. DEt hade jag förra gången och det var det som gjorde att det gick så bra tror jag.

Jag har för avsikt att inte väga eller mäta mig utan bara äta bätte och röra mer på mig. Vi får väl se hur det går. smiley
 

Kommentarer

  • 2 juli 2016 00:25
    Afkrut

    Jag räknar kalorier, men gillar att kolla vågen för att se att det fungerar, har gåt ner 3 gånger förut sen ledsnat på att räkna kalorier, för står vad du menar med periodare, men denna gång siter jag i en anna sits har problem med hjärtflimmer nu, och går jag ner och upp igen så kan det var kört för mig, och går jag inte ner så blir nog resultatet det samma så man är lite bättre motiverad.

Logga in för att skriva en kommentar.