icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag har varit överviktig sedan jag var 8-9år. Sedan dess har det konstant gått uppåt. Jag har i perioder mått otroligt dåligt av min övervikt och känt mig hämmad och begränsad i mitt liv. Stor del av min uppväxt har jag även varit mobbad pga den. Min viktresa började i september 2011 och det har sedan dess gått upp och ner i perioder med mer och mindre bra motivation samt en del återfall.

I augusti 2013 gick jag in i väggen och fick diagnosen utmattningsdepression. En av de stora anledningarna till att detta hände var för att jag aldrig någonsin stannat upp när jag känt att livet rullat på för fort, alrdig någonsin reagerat på att kroppen skriker att jag har för mycket att göra och den främsta anledningen av dom alla jag har hela mitt liv satt för höga krav på mig själv och bestraffat mig själv när jag inte klarar mina mål (som jag redan från början visste var helt omöjliga att klara av).

Jag hade börjat min viktresa så bra och gått ner till 86kg. När jag gick in i väggen kom alla kilon jag gått ner tillbaka på ca 3 månader. Jag mådde skit och grät mer eller mindre hela tiden. Sjukskrivningen kom som hett brev på posten och jag var hemma till i slutet på januari 2014. Egentligen för kort tid för att bli "frisk", men jag ville inte vara hemma längre för det gav mig inget. 

I juni 2014 blev jag gravid med barn nummer 3. Kanske inte den bästa planeringen kan jag erkänna såhär i efterhand. Alla kilon jag lagt på mig gjorde denna graviditeten till ett litet helvete med mycket problem och smärta som följd. Nu när lillebror är här är det dags att börja om, men denna gången skall jag ta det i en lugn takt så att jag inte stressar ihjäl mig. 
19 April 2015 22:18

Dag 7/28 - Första veckan...check

Nu är första veckan slut och det har gått över förväntan måste jag säga. Jag lyckades stå emot dagens frestelser med tårta på barnkalaset vilket jag är väldigt nöjd över. Åt en kvarg med lime smak och drack vatten och kaffe. yes.

Nu i kväll så tog jag med mig yngsta sonen i vagnen, mellansonen på sparkcykel och "tvingade" min man att gå med på en promenad. På vägen hämtade vi upp äldsta sonen som varit på simskolan och gick därefter hem till mina svärföräldrar och hälsade på. Vår mellanson har tjatat i evigheter om att gå hem till farfar så dom kan hoppa på deras studsmatta. Detta är en av fördelarna med att min man har en syster som fyller 9år till sommaren. Svärföräldrarna har både studsmatta och pol = vi slipper köpa det. Dessutom tar det max 10 min att gå dit yes.

Imorgon är det vägdag och det skall bli intressant att se hur det gått. Normalt när man gör stora förändringar med kosta eller liknande går ju de första veckorna jätte bra vilket är roligt sedan har det en tendens att gå lånsammare och långsammare. Men om man går ner tex 0,1 varje vecka under väldigt lång tid så blir ju det väldigt många kilon totalt. Problemet är väl att man hoppas gå ner mycket varje vecka hela tiden och helst skulle man ju gått ner alla kilon på en vecka wink. Jag vet inte om jag blivit äldre och klokare eller bara börjat inse fakta eftersom jag varit överviktig så länge kommer det ta väldigt lång tid att bli av med alla kilona och det får väl helt enkelt ta den tiden det tar smiley.

Imorgon skall jag även lägga på lite mer träning. Det finns en jätte bra app som heter Mammamage som väldigt många av mina bekanta som fått barn använder sig av och som fokuserar på bra träning för magen efter man fött barn så denna skall jag köra samtidigt som jag promenerar. Övrig träning får vänta lite till smiley

Gillar

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.