icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Mina nyckelord: Planering av mat, känna mig behagligt mätt och inte ha sockersug. Njuta av rörelse och en smidig kropp. Kunna ha kläder som sitter snyggt och hålla storlek 38.
28 maj 2015 22:47
13

Varför är det tillåtet att kritisera andras kroppar

 Läser Mosels blogg om läkaren som ger oönskat råd och drar mig till minnes många liknande situationer i mitt liv.

Minns när jag själv åkte in till akuten i magsmärtor och när värsta smärtan lagt sig orkade jag fråga läkaren om det kunde vara en viss typ av sjukdom.Hon såg på mig och jag glömmer aldrig hennes svar och hur hon såg på mig på ett nedlåtande sätt. " Nej, har man den sjukdomen är man väldigt mager och det kan man KNAPPAST säga att du är. " Ridå och varför slå på någon som redan ligger ,detta fick mig knappast att må bättre.

Tänker på när jag träffade min f d sambos farmor för första gången och hon tittade på mig uppifrån och ned och sade med en gillande ton. "Tjocka, präktiga ben. " Hon menade inget illa. Tvärtom i hennes ögon var detta bra. Dock  inte så rolig för mig. Nu kan jag skratta åt det men då kändes det jobbigt.

Alla gånger jag fått frågan om jag väntat barn förr i tiden när jag hade åldern inne och kilona satte sig på magen.Lika jobbigt varje gång och speciellt i offentliga sammanhang.

En av mina vänninor som tittade på mig uppifrån och ned när jag gått upp i vikt och ställde frågan om jag inte kunde börja motionera igen.. Kunde vara ett välmenande råd men inte sättet som det sades på..

Listan kan göras lång och varför är kroppen något som kan kritiseras hur som helst....?  Är det för att man mår bra av att få trycka ned andra och hitta ömma punkter. Här får vi säga stopp och markera en viktig gräns ! !

Gillar

Kommentarer

  • 29 maj 2015 08:58
    Tita

    Jag tror som ebbesmor att det alltid handlar om människan bakom orden, det säger mer om dem och deras mående och självkänsla. 

    Min mamma var ganska kroppsfixerad så genom livet har jag hört att jag varit för mager och sen för tjock. Min syster har alltid varit överviktig och det försökte min mor alltid åtgärda på nåt sätt. Idag väger min syster lite mindre än mig och hon har bestämt att aldrig någonsin kommentera någon människas övervikt. Hon är uppfödd med såna kommentarer. Ändå var inte vår mamma ngt monster utan en helt vanlig mamma men hade sina små skavanker som just detta.

    Det är inte okey att kommentera andras utseende inte på något sätt. Vi är alla unika och det måste vi få vara.

    Pepp på er alla!

  • 28 maj 2015 23:00

    Tycker sånt är helt förfärligt. Dels att människor inte förstår att ord faktiskt sårar, hur välmenande de där o-ombedda kommentarerna än kan vara; att man själv måste göra sin resa för att färdas framåt. Men också att det just blivit så accepterat att kritisera människor med övervikt, som att det är ett fel som man "får" peka ut. Nej, jag tror på devisen att vara snäll, uppmuntrande och stöttande. Kan man inte säga något som lyfter en annan männsikan så kanske man ska överväga om man ska uttala sig alls. 

  • 28 maj 2015 23:03
    Krusmor
    Vi är alla lika mycket värda oavsett vikt/utseende. Så otroligt ledsamt att omvärlden inte förstår det.
  • 28 maj 2015 23:45
    paloma

    När jag var barn sa alla till min mamma att jag var tjock, ingen brydde sig om att jag både hörde och förstod att det var mig dom pratade om. Det konstigaste är att jag har nu i efterhand tittat på foto från min barndom, och jag var ett helt normaltjockt barn men jämfördes med min ett år äldre syster som var mindre än jag och riktigt mager.

    Nuförtiden så säger min mamma varje gång vi träffas att jag är mager, min syster är 12 cm kortare än mig och väger bara några kg mindre.  Det hjälper tydligen inte hur man ser ut, det är fel ändå.

    Tyvärr tycker en del att dom kan kommentera andras utseende,  och ibland skulle jag vilja vara lika fräck och tala om vad jag tycker tillbaka.

  • 29 maj 2015 05:59

    Det där med "tjocka, präktiga ben" känner jag också igen fast det sades på portugisiska. Jag var nere och hälsade på släkten när jag var 7-8 år. Släktingarna kunde inte låta bli att ta på mina lår och kommentera. Min mor var stolt över att hon kunde visa upp ett "välmående" barn. Och själv tyckte jag det var bara jobbigt. Det de beundrade var något jag led av. Nere hos mina släktingar var det fint att vara rund. Min mor hade alltid blivit retad för att hon var så mager. Olika ideal, olika sätt att kommentera.

  • 29 maj 2015 06:37

    Ja detta med tjocka präktiga ben glömmer jag aldrig.. Äldre människor kan säga mycket sådana saker. Min första dag på jobb som 19-åring  som vårdbiträde på ålderdomshem fick jag höra att jag hade fötter som båtar av en liten tant där. Suck.. Dock är det värre med dessa kommentarer i vardagslivet och tänk hur lätt anorexia och hetsätning kan startas pga av ett obetänksamt ord om någons kropp. Viktigt att säga ifrån som sagt och att sätta gränser. Kroppen är privat och ska inte vara föremål för kommentarer !

  • 29 maj 2015 07:31

    Nej,vi ska inte ta åt oss men sätta gränser. Det är inte ok att uppföra sig hur som helst bara för att man mår dåligt själv. Speciellt fallet med läkaren jag berättade om som ville göra sig lustig på min bekostnad. Inte ok.

    Vi ska inte låta sådant dra ned oss men ibland är faktiskt bra att bita ifrån ordentligt. Som en stark markering  till andra och inte minst för sig själv!

    Vill citera Utter här för jag tycker det var så otroligt bra skrivet och helt i linje hur jag vill leva mitt liv: " Kan man inte säga något som lyfter en annan människa  så kanske man ska överväga om man ska uttala sig alls"

     

  • 29 maj 2015 07:47

    Det gäller att passa in i den rådande normen, som varierar inte bara över tiden utan också mellan kulturer och länder. Som ni säger, har det alltid ansetts tillåtet att kommentera kroppsstatus. Jag var så mager som barn att distriktssköterskan skickade mig på kollo för hon trodde att mamma inte gav mig mat hemma! Det var väl omtänksamt i sig men jag lyckades inte lägga på ett gram på kollot vad jag vet. Först i 40-års ålder blev det några kilon kroppsfett. Många kommentarer om hur mager jag varit har jag fått. De fäste dock inte på mig. Enda nackdelen jag kunde se var att jag frös fort i den norrländska sommarens kalla utebad.

  • 29 maj 2015 09:16
    Bella50

    Här var det mycket tänk-och läsvärt ! 

    Visst har JAG tänkt ( inte sagt) någon gång  om en vän att - vad stor hon är !!

    Speciellt när hon säger att hon inte äter nåt ? I nästa mening kan hon beskriva allt möjligt sött och sliskigt och att hon tycker det är så gott och frågar om jag provat det. 

    Hon är ohälsosamt stor...diabetiker....och jag vet att hon inte mår gott av detta.

    Hon orkar knappt gå längre. Nu ska sägas att hon alltid varit stor men nu håller det på att gå helt överstyr. Hon har eget bagage....

    Hos mig äter hon LCHF med god aptit och backar inte för kaffebröd heller. Hon bara tittar på bordet och tar insulin efter vad som bjuds 😧 Jag är faktiskt orolig för hennes hälsa 😳 är detta helt fel av mig ?

    Oron har oxå gällt mitt barnbarn, som blivit rejält mobbad och upplevt mycket med fylla och slagsmål....och som bara blev större och större under några år. Hon har panikångest och kontrollbehov i efterspelet , så jag fattar att sådant bagage visar sig på olika sätt hos olika människor . 

    Man bör akta sig att säga nåt generellt om överviktiga,  för man vet inget om deras bakgrund. Mår man psykiskt dåligt är det lätt att "gömma" sig bakom en stor kropp när man inte kan hantera det som orsakar smärtan. Har egen erfarenhet....

    Varför är alla vi här MD ?

    Jo, vi har alla våra egna bagage som renderat i ohälsa och övervikt på ett eller annat sätt , om det inte är sjukligt.  

    Nu vet vi att det går att vända detta beteende och få ett längre hälsosamt liv, som oxå ger ett välmående , självrespekt och stolthet , som i sin tur gör att vi reser oss från självdestruktiviteten som det innebär att missbruka mat.

    Hoppas mitt inlägg inte tas på fel sätt av någon ? 

     

     

  • 29 maj 2015 09:25

    Förstår dig absolut Bella och detta är en viktig och svår fråga i livet. Hur kan man hjälpa när man ser att någon mår dåligt. I ärlighetens namn kräver det mer mod och insikt än ett par spydiga, putslustiga kommentarer över någons övervikt.  Det finns mycket sorg och smärta bakom missbruk, såväl mat som alkohol. Hur kan man hjälpa ?  Kanske bara att vara medmänniska och stötta.. Här har vi hittat ett sådant forum som  MD där vi hjälper och stöttar varandra. Helt fantastiskt att vi kan mötas på detta sätt

  • 29 maj 2015 09:33
    Bella50

    Instämmer Eleganz. Svåra saker detta.

    Ha en ljuvlig dag. Jag får hem min gubbe efter 10 dagar ,så min dag blir bra i alla fall. 🌹👍

  • 29 maj 2015 17:18
    Min pappa föll för min mamma för att hon hade håriga ben :) farmor tyckte om mammas tjocka vader, det tydde på att hon var frisk och arbetsam och det är hon ju :D gissa vem som har tjocka, håriga ben idag och vägrar raka sig och är singel hahaha
  • 29 maj 2015 18:24
    Bella50

    Man blir som man umgås heter det ju......😄👍

Logga in för att skriva en kommentar.