icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Mina nyckelord: Planering av mat, känna mig behagligt mätt och inte ha sockersug. Njuta av rörelse och en smidig kropp. Kunna ha kläder som sitter snyggt och hålla storlek 38.
29 oktober 2015 06:49
15

Trevlig kväll men en obetänksam kommentar väckte många tankar

Fint igår på Gondolen. Jag orkade inte så mycket mat utan beställde in en förrätt som jag fick i en aning större storlek. Mycket lyckat och var hur god som helst med nötter, svamp och ost. LCHF finns lite överallt och knappast något bekymmer när man ska ut och äta.

Vi var där i två timmar och ganska lagom en vardagkväll och jag kan verkligen rekommendera Köket i Gondolen och ingen diskning efteråt jag lovar.. :-)

Vi hade det trevlig tillsammans och fint samtal på många sätt om livet i stort.

Kände dock  att jag hade en olustkänsla när jag vaknade och jag vill skriva om den. Vi kom nämligen in på gamla föräldrar igår och att man får leva med tanken på att de kan gå bort. Även om det är svårt måste man ju någonstans acceptera det. Själv miste jag mina föräldrar för längesedan och nu fick jag en sådan typ av kommentar att det skulle vara en lättnad och "enklare" för mig varvid jag blev upprörd och röt till ordentligt.  Fick associationer till en annan av mina väninnnor för som för femton år sedan sade på tunnelbanan hem efter att vi hade träffats att jag skulle vara glad för att mina föräldrar var döda. Jag var i chocktillstånd och trodde inte det var sant det jag hörde. Vi försökte reda ut vänskapen men hittade aldrig tillbaka till varandra efter det.

En sådan otrolig hemsk och okänslig kommentar fick jag inte igår men jag förnamm en känsla av avundsjuka som inte hör hemma i dessa sammanhang. Man kan aldrig mäta det man själv går igenom och jämföra sig med andra. Finns så mycket under ytan hos människor .

Jag kom att tänka på den fina dikten av Alf Henriksson:

Ord

Ett ord som en människa fäster sig vid

kan verka i oberäknelig tid.

Det kan framkalla glädje till livets slut,

det kan uppväcka obehag livet ut.Ja, det påverkar livet på jorden.Så slarva inte med orden!

 

Gillar

Kommentarer

  • 29 okt 2015 07:08
    aregnisw

    Det tyckte jag var okänsligt sagt av din väninna hur kan man säga så, själv miste jag min mamma för inte så många år sedan och min pappa för lite längre sen men Gud vad jag saknar dem och önskar av hela mitt hjärta att dom vore i livet än för vi hade så fin kontakt jag pratade med min mamma varje dag och hon är mig mycket saknad. Har ett kort står på ett bord och brukar alltid säga några ord till henne varje dag en slags tröst tror jag. heart

     

  • 29 okt 2015 07:14

    Vad fint skrivet Aregnisw och förstår saknaden. Den är inte lätt och kommer alltid att finnas ett vemod och jag har mist många i mitt livheart

  • 29 okt 2015 07:52
    BirtheX

    heart

  • 29 okt 2015 07:53
    BirtheX

    Ha ! Samma tanke LissaLo och jag men 30 sek emellan. angel

  • 29 okt 2015 07:55

    Precis som du skriver Eleganz så upplever vi saker olika.
    Jag och mina föräldrar har aldrig haft någon bra kontakt så när min far dog för några år sedan kan jag inte påstå att det gjorde någon större skillnad. Vad skulle jag sakna? Min mor lever fortfarande men jag har sällan kontakt med henne. Det har varit min sorg under åren att inte ha en relation med min mamma som många andra verkar ha. Efter en del terapi har jag lärt mig att accpetera detta. Tack och lov har min halvsyster en bättre relation med vår mor, trots att syrran fick växa upp hos mormor, så numera är det hon som tar hand om vår mamma. Min mor och min halvsyster bor numera i samma stad så det blir mer praktiskt också.
     

  • 29 okt 2015 08:09
    Ankan123

    Fast när min mor och far dog tyckte jag det var skönt... för dem
    Min mamma hade varit sjuk länge och mått förfärligt dåligt av medicinen. Ibland grät hon och sa "jag önskar jag vore död". hon åkte in och ut på sjukhuset och hade inte mycket roligt i livet kvar. Så när hon dog var jag glad för hennes skull. Att jag själv sörjde var ju enn annan sak.
    min far var 97 år när han äntligen fick dö. Senil, nästan helt döv, Halvblind och svag låg han i sängen på äldreboendet och märkte inte mycket av livet. han bara fanns. Det var skönt när han dog oxå. För hans skull.
    Så kanske är det så de menar när de säger som de gör- Att du slipper se det de ser hos sina föräldrar. Ålderdom är inte alls vacker när kroppen är slut men hjärtat fortsätter slå. Sjukdom med bara ett slut är inget roligt att se hos en kär anhörig när den tar månader/år på sig innan slutet kommer.
    Vänliga hälsningar Ankan

  • 29 okt 2015 09:00

    Tråkigt att du blev ledsen och det som sas var verkligen obetänksamt men sa mer om den som yttrade det än om dig.

    Oftast står sådana kommentarer mer för personen som gav dem än för den som fick ta emot. Låter som om personen i fråga är ganska bitter på sin egen situation.

    Visst är det lätt att ta åt sig - men lyckas man hålla det i från sig så får man ofta syn på nya ledtrådar till andra människor och deras tanker.

    cheeky

  • 29 okt 2015 09:01

    Det är sant Ankan och kloka ord från din sida. Tror ändå att det är viktigt att tänka på hur man säger saker och ting. Det var svårt för mig när min mamma dog endast 40 år gammal.. Man kan helt enkelt inte jämföra utan man måste respektera varandra. Så som jag skrev tidigare vi upplever saker på olika sätt och det är också en sak som gör livet rikt om man tänker efter..

  • 29 okt 2015 09:11
    Ankan123

    Amen till det Eleganz.
    // Ankan

  • 29 okt 2015 10:29
    chicha

    Klokt skrivet Ankan! Har en 89-årig mamma som överlevde en kris för 4 år sedan. Hon har inte mycket livskvalité efter det, så när hon hennes hjärta väl slutar slå kommer jag att vara glad för hennes skull❤️ Om man nu får säga så!? 😱 Skönt nog för henne tar hon det med ro, trots att hon är fullt medveten, blind och mest bara sover. Är kanske mest jobbigt för oss anhöriga, men som tur är för mig har hon 93-åriga pigga pappa som hälsar på varje dag och jag har flera syskon som hälsar på oftare. Själv orkar jag inte ha kontakt särskilt ofta. Blir mest ledsen när vi pratar i telefonen eller ses 😢

    Det kanske är något sådant dina vänner menade med sina obetänksamma kommentarer Eleganz? 

    Tack för den fina dikten - man ska vara försiktig med orden!

    C.

  • 29 okt 2015 16:46
    Donnina

    Mina föräldrar dog för många år sen, mamma 79 år och pappa 88 år, med 4 års mellanrum. De var friska, bodde i sitt hem, behövde ingen hjälp och båda somnade in på natten helt plötsligt. Jo jag tyckte förstås det var tråkigt men var samtidigt glad för deras skull att de slapp bli sjuka vårdpaket som inget hellre skulle önska än att slippa leva längre. Jag tror det var så din väninna menade Eleganz, alltså inte illa menat.  Men visst var det obetänksamt.

     

     

  • 29 okt 2015 18:57
    gittan52

    Märklig kommentar!

    Jag är mest intresserad av på vilket sätt du röt till och hur ni redde upp detta. Vad menade din väninna egentligen och hur kunde du bemöta hennes kommentar?

  • 29 okt 2015 19:36

    Gittan,  jag tror att min väninna kände rädsla för att hennes föräldrar är gamla och på något sätt kände att jag inte behöver se föräldrarna åldras och bli sjuka. Mycket obetänksamt och klumpigt men jag tror faktiskt inte att hon menade något illa när jag börjat tänka efter mer och sett allla kommentarer här. När det gäller hur jag röt till är jag väl inte riktigt nöjd för jag lät känslorna styra helt och sade ganska skarpt att jag har haft mitt helvete.  Efter det blev det ett annat samtalsämne så vi har ju inte rett upp det . Att skicka ett mail som jag tänkte imorse hade inte varit bra utan jag har tänkt vi ska prata om det nästa gång vi ses och jag tror hon kommer att förstå hur jag kände.

  • 29 okt 2015 23:10
    Bella50

    Oj, vilken tråkig eftersmak på en bra kväll. 😥

  • 30 okt 2015 06:26
    Arrietty

    Jag är dubbel - mina föräldrar dog alldeles för tidig, ingen av dem blev 70 men rent krasst kan jag förstås inse att vi barn slapp detta jag ser många andra genomgå, med föräldrar som blir förvirrade, det går larm att de har försvunnit för de vimsar ut och hittar inte hem, man får rycka ut och köra tjugo mil för att försöka hjälpa mamma, min bästa väninnas mamma blev förvirrad och det tog sju-åtta månader innan hon fick plats i äldreomsrogen och de månaderna var inte roliga, mamman bajsade på sig, visste inte var hon var, mådde dåligt... även då hon kommit in i tryggt boende fortsatte hon att må hemskt dåligt av förvrrning och det blev nästan övergrepp så snart personalen skulle försöka handskas med henne. Och dottern sticker inte under stol med att det VAR en lättnad när mamma äntsligen fick dö.

    Jag skanar mina än idag och de kunde väl fått åtminstone tio år till var... eller så. Och jag skulle aldrig drömma om att kommentera om någon annan haft det "lätt" eller "svårt" - för det är ju extremt olika och går inte att jämföra. Jag tror att jag vet vad du talar om utifrån att jag mätte en massa märkliga kommentarer när jag hade cancer, från överdrivet medlisamma till odrägligt hurtiga. Gemensamt var att de som sa dem utgick ifrån sig själva och inte på något sätt försökte möta mig, som den jag är.

    Jag tror inte heller väninnan menade något illa, hon slarvade bara... för mig är det en träningssak att inte fälla sådana kommentarer men det är inte alldeles enkelt alla gånger, man vill ju tala om viktiga saker och ibland blir det fel...

Logga in för att skriva en kommentar.