icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Mina nyckelord: Planering av mat, känna mig behagligt mätt och inte ha sockersug. Njuta av rörelse och en smidig kropp. Kunna ha kläder som sitter snyggt och hålla storlek 38.
20 maj 2019 06:06
3

Någon som väntar på mig

Helgen har varit grå utan sol och jag hade hoppats kunna sitta och dricka på balkongen.  Det gör inget och efter förra sommaren har jag lovat mig själv att aldrig klaga på vädret. 

Jag hade en vilsam helg. 

Igår när jag var på Friskis tänkte jag på vad mycket det innebär att ha ett arbete.  Att vara behövd och att det finns någon som väntar på mig.  Jag minns hur jag kunde stå och titta ut genom fönstret dessa dagar jag skulle ringa efter jobb och jag tänkte på detta att ingen väntar på att jag ska dyka upp. 

Nu är allt förändrat och jag ska strax göra mig i ordning.  Idag ska  vi göra en omplacering på arbetet men jag får sitta kvar på min plats. Har utsikt mot en liten stadsgård och det är så harmoniskt.  Särskilt nu när alla träden blommar. 

Gillar

Kommentarer

  • 20 maj 2019 07:30
    Arrietty

    Då kan jag berätta att om du får leva och ha hälsan så blir du så småningo pensionär och då ska du vänja dig vid att vara obehövd på riktigt  wink Då vill det till att man har gjort sigtill en intressant människa som har roligt och bidrar efter bästa förmåga utan att veta om det betyder så mycket. Fast som avancerad schackspelare har du nog ditt på det torra smiley.

  • 20 maj 2019 21:13

    Jag blev förvånad att jag reagerade så starkt på min saknad efter arbetslivet.  Kunde t.om drömma om att jag satt vid ett skrivbord igen. Jag tycker om känslan av gemenskapen och var inte redo för att sluta arbeta även om det kom som en befrielse med tanke på situationen jag var i.  Du har rätt, Arrietty, när det gäller mitt blivande liv som pensionär men min plan är som sagt att vara schackspelare på heltid då. :-) 

  • 21 maj 2019 07:37
    Arrietty

    Det jag (i vanlig ordning) hade missat var ett pensionering är ännu en av de där stora skiftena i livet, jag tänkte inte så myckeet på det först men efter något halvår började det gå upp för mig att ...det är så här det är nu. Och det är sannerligen inget fel, men jag blev överraskad över att jag liksom inte tänkt på att det inte bara handlade om att skifta tid utan också om att skifta identitet. Eftersom jag alltid haft miljoners intressen och har lätt att hitta vänner och öht lätt att finna mening hade jag inte alls räknat med att det ändå skulle bli konstigt. Och eftersom jag var journalist ser jag ju gemenskapen på min forna arbetsplats dagligen i tidningen... saknar jag den? Nja, nä, inte direkt men det är konstigt att inte behöva tänka i uppslag och artiklar och "nappa" på nyheter för det är inte mitt jobb längre... och när jag kom tillbaka som anställd efter många år som egen företagare insåg jag att jag har glömt vad trevliga journalister faktiskt är (det är lätt att glömma iblandwink) som umgänge – de är i regel ganska brett bildade och har alltid något intressant att prata om...följer liksom med jobbet där man ständigt researchar och träffar folk och sätter sig in i nya saker.

Logga in för att skriva en kommentar.