Lite motstånd
Lite motigt tycker jag att det är när jag ligger mer runt eller strax under 63 kg numera. Men samtidigt är det kanske där min lagomvikt är. Jag vill verkligen inte börja gå upp i överkant av mitt viktspann men jag vill inte heller behöva tänka på hela tiden vad jag äter, inom vissa gränser förstås.
Kanske är problemet att jag tänker för mycket på vad det står på vågen varje morgon. Men samtidigt vill jag ha koll på att jag inte börjar gå upp. Det är det ständiga dilemmat efter en viktnedgång, att hålla vikten.
Men jag är samtidigt väldigt glad över att jag är kvar under vikten som var min målvikt när jag började min viktnedgång i september 2017 och nu har jag hållt mig inom mitt viktspann i 16 månader och det känns verkligen skönt.
Även om vikten ligger något högre än förra våren känns det trots allt som att jag kommit in i min nya livsstil även om jag nog skulle kunna träna mer. Men det kommer. Livet som är runtomkring ska hanteras och ibland låter jag nog latmasken i mig ta över mer än nödvändigt.
Gillar
Kommentarer
-
Ligger man under sin målvikt så är det klart att man ska vara nöjd, för mycket fokus på allt man stoppar i sig blir inte så roligt i längden heller.
Jämnvikt är nog ett bättre sätt att förklara🙂
-
Grattis! Fantastiskt ju!
Och ja, livet runt omkring ska hanteras!
-
Ja, att hitta en jämnvikt tror jag att kroppen fixar. Om man tycker att man äter bra och står still i vikt (eller typ +-1 kg) så tror jag man ska tänka att man uppnått den. Dvs även om den ligger något kilo ifrån det man tänkt sig från början. De där sista kilona man skulle vilja gå ner kanske "kostar" för mycket. Så resonerar jag iaf.
Jag skulle behöva gå ner kanske 5 kg under min målvikt, men har hittat min nöjdvikt där jag känner att jag kan leva utan att fokusera allt för mycket på mat. Sedan får man ta perioder med reggningen, som jag har nu, för att man tappat "nöjdvikten". En sådan har jag nu.
Logga in för att skriva en kommentar.