Att nöja sig
Jag funderar mycket på om det är värt att kämpa för att hålla vikten där JAG vill ha den. Kanske är den vikt jag VILL ha inte den vikt som är min jämnvikt. Men trots att en del andra tycker att en högre vikt är okej för att en fött ett visst antal barn (jag har fött fem), en högre vikt är okej för att en nått en viss ålder (jag fyller snart 56) eller någon annan anledning som gör att det är okej att ha en högre vikt, så kan jag inte gå med på det för min egen skull.
MEN jag kan godta att jag kanske pga av ovan nämnda anledningar, kanske främst på att jag uppnått en viss ålder, kan få kämpa mer för att hålla min önskvärda vikt över tid. Frågan är då om jag tycker att det är värt eventuella uppoffringar för att hålla den vikt som jag "anser" är min jämnvikt. Jag får fundera vidare på det och kämpar under tiden på med promenader, styrketräning och lagom med mat utan sött och för mycket kolhydrater för just nu tycker jag att det är värt att ha en viss vikt och känna mig stark för att jag håller i med träningen.
Gillar
Kommentarer
-
Bara man själv är nöjd så är det bra, man känner själv vilken vikt som är lagom🙂
-
Heja på dig!
Jag tycker att det som känns BRA, är den rätta vikten!
-
Oavsett vilken vikt vi vill ha så krävs det förmodligen en del uppoffringar för att behålla den.
Men jag tänker att vi förmodligen har ändrat vår livsstil en del under vår viktminskning och vissa saker blir mer en naturlig del i vårt liv än att vi tycker att vi behöver kämpa.Grunden borde vara att vi ska trivas i vår kropp.
-
Håller med dig Paloma att en ska vara nöjd själv och det är jag när jag väger runt 62. Funderar bara lilte på om jag "borde" vara nöjd även om jag väger lite mer. Men jag tror inte det så jag "kämpar" på att hålla mig runt min målvikt 62 kg.
-
Jo det stämmer ju Tita. Ingen annan kan säga vilken vikt som är rätt för just mig.
-
Som jag skrev i Hålla-vikten-gruppen Gittan så handlar nog en del i mitt prat om att kämpa med vikten om att jag fram till för kanske 10 år sedan kunde äta vad som helst utan att gå upp i vikt. Jag tror att det är förändringen från att inte behöva bry mig alls till att faktiskt tänka på hur mycket jag stoppar i mig som gör att jag kallar det "att kämpa".
Jag trivs verkligen i min kropp nu och njuter av att kunna sy kläder som sitter snyggt på mig istället för att vara missnöjd med hur kläderna sitter på kroppen, så som jag var innan jag började min viktnedgång.
Logga in för att skriva en kommentar.