icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag är 43, gift med en läcker karl och har två barn. Jag gillar chips, nötter, torkad frukt och min mans Ziti al forno. Och rödvin. Dessa är också mina stora laster - och det som gör att jag går upp och ner 10 kg.

Senaste viktpålägget är en present för att jag slutade med nikotin för 8 veckor sen.

Vägde 3/6 77 kilo, och ska gå ner till 67 - vilket jag inte vägt på 6 år :-) Två av mina vänner väger 52 respektive 148 kg - de tycker att jag ska sluta bry mig om vikten... Men känslan är den samma säger jag. Oavsett om man vill gå ner eller upp, och hur mycket. Man vill känna sig så bra som man vet att man kan.
14 juni 2010 12:55
2

Känns inte snällt att tacka nej till tårta...

Imorse vaknade jag med en känsla av att 2 veckors arbete var helt förstört. Och tyvärr bekräftade vågen den känslan.

I helgen var vi på två kalas. Brorsan fyllde 40 och bjöd på tårta - en tårta som jag inte ens gillar men tänkte att det är trevligt om jag tar en liten flisa i alla fall. Ysch, fick bara ont i magen av grädden och satt sen o mådde illa i bilen.

Direkt från kalaset till kompisar där vi skulle övernatta. Hej å hå, ett glas vin innan maten, några chipsflarn, lite mer vin... Middag vid nio, oj vad gott - gärna mer. Chokladpudding till efterrätt vid halvelva på kvällen - jamen vilken toppenidé. Och dessertvin - absolut. Och lite mer vin efter det. Ysch, mådde illa igen när jag la mig vid ett-tiden.

Frukost, MASSOR av gott bröd med pålägg och sen kalas igen. Två olika sorters tårtor - och hembakta småkakor. Min vän får mycket uppskattning för både sin kok- och bakkonst, det har liksom blivit lite av hennes identitet. Hon bakar underbara kakor - och vi andra äter och berömmer henne. Ska jag helt plötsligt tacka nej till allt hon gjort? Det känns som att jag skulle såra henne. Eller är det bara jag som vill ha ursäkter för att kunna äta hennes bakverk? Som jag egentligen tycker är alldeles för söta och inte helt i min smak...

Vari består egentligen en människas identitet och personlighet? I bakandet, jobbandet, städandet, aldrig-säga-nejandet eller någon helt annanstans? Jag kan inte riktigt se var gränsen går mellan det inre och yttre - och det stör mig. Men nog om det...

Ha en bra ta-tag-i-allt-med-nya-friska-tag-dag!
//C



Kommentarer

  • 14 jun 2010 13:22
    Det är så svårt att säga nej, men man får faktiskt göra det om man vill. Sist jag var på fikakalas kollade jag utbudet innan jag valde. Tog så en småkaka och en ganka liten bit tårta. Kakan åt jag men tårtan gojjade jag mest runt på tallriken med. Ibland känns det elakt att tacka nej (av någon konstig anledning, det är ju bara jag som får valkar runt magen av att inte säga nej) men då kan man göra som jag gjorde ovan.
  • 14 jun 2010 17:11
    Håller med! Känns jätte taskigt att tacka nej till sånt. Speciellt om personen i fråga har bakat och stått i själv. Då måste man ju bara ta en för att visa lite sympati.. hehe ;)

Logga in för att skriva en kommentar.