icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennifer är jag det, 25 år gammal tjej från Gävle som bor tillsammans med min underbara sambo Fredrik och vår hund Leija som är en vild och galen Flatcoated Retriever på snart 2 år. Jag har även en egen häst, eller det är faktiskt en D-ponny, som heter Flippan och hon ligger mig mycket varmt om hjärtat och är en stor motivation för mig att gå ner i vikt eftersom jag just nu känner mig aningen för stor för henne och inte kan eller orkar rida tillräckligt pga. min övervikt.

Har alltid varit smal, inte pinnsmal men smal. Storlek 34 eller 36 på kläder hade jag för 3,5 år sedan innan det gick utför. Uppför rättare sagt. Nu sitter jag här med nästan 20 kilos övervikt och har provat det mesta men då min kropp är i total obalans och många mer eller mindre jobbiga saker hänt i mitt liv senaste åren har jag inte lyckats bli av med kilona.

Efter flera år av olika hälsoproblem där det värsta är kronisk värk och smärta i höft- och bäckenleder har jag nu fått diagnosen Ehlers-Danlos syndrom. En diagnos som kommer att förändra mitt liv ännu mer än det redan har hunnit göra, men jag försöker ta varje dag som den kommer och gör mitt bästa för att hjälpa kroppen på traven. Hoppas med hjälp av rätt sorts träning och viktnedgång att min värk ska minska, så nu gäller det verkligen!

Wish me luck! :)
5 mars 2013 12:38
3

Det går inge vidare för mig...

Var bortrest i helgen så då blev det inget av att hålla på att registrera maten. Det var en väl värd resa i alla fall även om jag hade hemskt ont i höfterna i söndags. Var upp till Fränsta och tittade på min lillasyster som hade en liten spelning där hon sjöng i lördags. Hennes huvudinstrument är elbas och hon har inte alls sjungit eller tagit lektioner innan hon började på Ålsta Folkhögskola i höstas. Väldigt kul att se henne, hon är jätteduktig! Igår fick jag ett samtal från min läkare på Endokrin-mottagningen angående provsvaren för proverna som jag tog förra veckan. Äntligen!! Provet visade onormala värden, det är första gången några prover visar onormalt på över två års tid hos olika läkare och mottagningar. Bara det var en enorm lättnad, förhoppningsvis är orsaken till många av mina problem funnen. Däremot var det kanske inte det roligaste felet förstod jag sen. Jag har en överproduktion av kortisol vilket kan bero på en tumör i Hypofysen så härnäst ska en magnetröntgen göras av just hypofysen för att kunna fastställa ev. diagnos. Man bli lite orolig men jag försöker ändå att inte tänka så mycket på det förrän röntgen är gjord och vi vet mer. Började läsa på Internet igår och många symptom stämmer in på mina problem, det sjukaste var just att synrubbningar stod som bland de första symptomen man brukar märka. Och det var just ögonen jag hade problem med först i december 2010 när det började. Jag utreddes då hos både ögonläkare och neurologer men ingen kunde hitta orsaken. Om det nu skulle visa sig vara hypofysen så känns det extremt konstigt att ingen tänkte på det när jag fick problem med ögonen, men som sagt är det bara att vänta på röntgen först. Hoppas jag får en tid snart så att jag slipper ha dessa funderingar över mig!

Kommentarer

  • 5 mar 2013 12:57
    Låter väldigt obehagligt att dina besvär kan komma från en tumör, få ord kan sätta ens värld i total gunging som orden tumör och cancer kan, har själv fått erfara det, inte personligen med med min lillebror. Ovissheten är oftast det jobbigaste, att helt enkelt vänta på svaret om allvaret i det hela, så jag hoppas att din ovisshet blir kort.
  • 5 mar 2013 15:02
    Jag tänker på dig vännen och önskar dig det bästa! Tänk alltid positivt, det underlättar stunden som vi lever i... Kram
  • 6 mar 2013 15:54
    Tack för er omtanke, det värmer! Hoppas få en tid för röntgen SNART för det här väntandet är olidligt...

Logga in för att skriva en kommentar.