icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennifer är jag det, 25 år gammal tjej från Gävle som bor tillsammans med min underbara sambo Fredrik och vår hund Leija som är en vild och galen Flatcoated Retriever på snart 2 år. Jag har även en egen häst, eller det är faktiskt en D-ponny, som heter Flippan och hon ligger mig mycket varmt om hjärtat och är en stor motivation för mig att gå ner i vikt eftersom jag just nu känner mig aningen för stor för henne och inte kan eller orkar rida tillräckligt pga. min övervikt.

Har alltid varit smal, inte pinnsmal men smal. Storlek 34 eller 36 på kläder hade jag för 3,5 år sedan innan det gick utför. Uppför rättare sagt. Nu sitter jag här med nästan 20 kilos övervikt och har provat det mesta men då min kropp är i total obalans och många mer eller mindre jobbiga saker hänt i mitt liv senaste åren har jag inte lyckats bli av med kilona.

Efter flera år av olika hälsoproblem där det värsta är kronisk värk och smärta i höft- och bäckenleder har jag nu fått diagnosen Ehlers-Danlos syndrom. En diagnos som kommer att förändra mitt liv ännu mer än det redan har hunnit göra, men jag försöker ta varje dag som den kommer och gör mitt bästa för att hjälpa kroppen på traven. Hoppas med hjälp av rätt sorts träning och viktnedgång att min värk ska minska, så nu gäller det verkligen!

Wish me luck! :)
8 mars 2013 00:38
1

Bättre idag, och sämre!

Dagen har varit bättre än de senaste dagarna då jag faktiskt lyckats att inte tänka på min eventuella sjukdom så mycket och inte googlat alls på den idag!! Pepp till mig, det känns bra. Sen har jag också rensat i garderoben och fotat kläder jag tänker försöka sälja. Det är kläder i storlekar 34-36 och XS-S som jag inte kunnat ha på två och ett halvt år. Och eftersom det nu verkar så att jag har en sjukdom som kommer göra att det dröjer innan jag bli så smal igen kan jag lika gärna göra mig av med allt som inte är absoluta favoriter. Då slipper jag se alla kläder i garderoben som jag inte får på mig och känna mig ledsen för det hela tiden. De pengar jag får in på försäljningen av dessa kläder tänkte jag lägga på att köpa lite nytt och fräscht i storlekar jag kan ha nu och känna mig bekväm i. Jag har nått en viss acceptans över detta nu, även om det inte känns helt bra så känns det lite bättre ändå. Trots detta har jag funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra med kost och allting nu. Jag vet först och främst inte hur lång tid det kommer ta innan jag får en klar diagnos, men samtidigt vet jag att jag försökt så många gånger att gå ner i vikt utan att lyckas nu så det känns lönlöst att köra stenhårt. Men jag vill helst inte gå upp mer i vikt än jag redan gjort, och några kilo kan jag säkert bli av med trots sjukdomen. Bara jag får lite mer ordning på tillvaron så ska jag nog orka ta tag i att äta lite nyttigare, jag tänker äta sådant jag känner att jag mår bra av. Massor med bär, grönsaker och frukt kommer det att bli. Jag har ganska dålig aptit nu så äter det som jag är sugen på vilket blir väldigt mycket kolhydrater och en del fett. Väldigt lite protein får jag i mig så jag ska försöka komma på en lösning där. Inte ägg! Usch vad jag hatar ägg! Vilket är synd, men så är det. Och kött äter jag ju inte heller. Inte mycket fisk heller eftersom sambon är allergisk. En plan. Det ska jag fixa. En plan som innehåller sådant jag gillar, och inga absoluta nej-saker för det klarar jag inte just nu. Måste få äta min Marabou Black, lakrisal och lite glass ibland i alla fall. Coca Colan ska jag dock försöka sluta med helt. Eller hålla mig till en burk eller två på helgen. Men jag kan inte ha för höga krav på mig själv just nu, har svårt att ta mig igenom dagarna ändå. Till det sämre. Har inte haft jätteont idag men varit fruktansvärt trött liksom senaste dagarna. Skulle kunna sova hela dagarna känns det som, dygnet runt. Inte alls likt mig men börjar vänja mig nu. Var iväg och red världens bästa ponny på eftermiddagen och efter det åkte vi ut till köpis och shoppade lite. Då kom den, den förbannade smärtan i höfterna och ryggen. Jag känner ju av det hela tiden men nu blev det som när det är nästan som värst och jag får väldigt svårt att gå. Kan knappt lyfta benen och går vääääldigt sakta. Försöker jag gå fortare hugger det till i höfterna så det går inte utan det är bara att ta ett steg i taget. Lååångsamt går det, och det känns verkligen inte kul när man är ute bland folk. De måste ju fundera... Men skit samma. Kom hem och satte mig i soffan med mitt Back on Track-bälte runt höfterna och nu några timmar senare känns det lite bättre så det är skönt. Tänkte försöka mig på att sova om en liten stund och hoppas jag får somna ganska fort och sova hela natten utan att ha så j*vla ont!! Ska försöka fylla i matdagboken här lite bättre, men det är svårt när man inte ens orkar ta sig ur sängen. Men jag ska göra mitt bästa.

Kommentarer

  • 8 mars 2013 10:22
    Skönt att du fått en bra dag mitt i allt som händer. Och jag tycker det är bra att du tar det lugnt med googlandet av den ev sjukdomen, jag tycker personligen det själper mer än hjälper att googla sånna saker, när jag gjorde det när Linus precis fått sin diagnos för att helt enkelt finna svar på frågor jag hade, så fann jag mig tillslut efter mitt googlande med fler frågor än innna jag jag läste massa och färre svar än jag önskade, en handling som jag tänkt som lugnande hade den totala motsatta effekten på mig och jag la helt ner mina googleförsök, för det är tyvärr lättare att finna det värsta som kan ske, än det hoppfulla man önskar. Tycker det låter som en toppen idé att du säljer kläder somi nte passar för att köpa kläder du kan ha nu, tror man mår bättre av det, att ha en garderob full med kläder man kan använda, än massa kläder man bara önskar att man åter igen kunde komma i, känns som det skulle stressa mer än peppa. Angående viktnedgången så kan du ju köra på i lite mindre utstäckning, inte lägga av helt, men ändå fokusera mer på att må bra än kanske satsa på att tappa så mycket som möjligt i vikt. Jag hoppas innerligt att du snart få bli fri från smärtan. Kramar

Logga in för att skriva en kommentar.