icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

8veckors blogg

Kalorisnål 98492
HAR varit En viktpendlare av rang ;)
Det är slut med det nu.
Hösten 2017 prövade jag BSD - The Blood Sugar diet , Blodsockerdieten av Dr Michael Mosely
( kallas ibland 8/800 då man äter 800 kcal/dag i 8 veckor)
och gick ner 16 kilo på 8 veckor - det lyckades jag gå upp , och lite till då jag avslutade året med lyxig all-inclusive i Dubai.
Under 18 veckor har jag kämpat mig ner drygt 30 kilo med strikt kcal och kolhydratintag -LCLC.

Kan jag ( en tröttkörd ensamstående 3 barnsmamma) så kan DU !
Nu börjar nästa utmaning - att hålla vikten .
21 mars 2018 12:41
13

Dag 66. Förbud eller inte förbud ?

Förbud och pekpinnar är aldrig särskilt kul , sällan är det heller särskilt verksamma i det långa loppet

MEN det finns faktiskt undantag när jag tror på att hålla ett förbud och det är när man har en beroendesjukdom.

 

För mig som sockerberoende är det ofta som jag blir ifrågasatt just kring min relation till socker.

 

Om du bjuder hem en person på middag som är glutenintolerant eller öppet ( nykter ) alkoholist så propsar väl du inte på att hen absolut måste smaka ditt fantastiska bröd eller bara måste dricka ett glas vin ?

 

Mer och mer bevis kommer fram att sockerberoende faktiskt finns och att det är att likställa med vilket annat drogberoende som helst , fortfarande blir man ( jag ) inte trodd utan det ifrågasätts och det ska “ utmanas stup i kvarten - jag börjar tycka detta är tröttsamt .

 

De som uttalar sig kring att  tex sockersuget försvinner på 2 veckor utan socker är INTE sockerberoende , den som säger sig kunna äta allt men inte alltid är inte heller sockerberoende, den som tycker att man måste klara av att se sockerdjävulen i vitögat  , dvs äta lite lördagsgodis och sen testa sin viljestyrka en liten stund  och efter det  “ vinna över suget “ är inte heller sockerberoende.

 

Det jag blir mest irriterad över är personer som uttalar sig kring sockerberoendes brist på karaktär eller viljestyrka - det handlar inte om det .

Tar jag mig själv så har jag både en enorm viljekraft och framförallt   GÖR också det jag förutsatt mig att göra i de allra flesta fall , förutom när jag faller för drogens lockelse.

Vad det handlar om biokemisk obalans i hjärnan , med belöningscentrum i fokus - precis som vid beroende av vilken drog som helst.

 

d314dc70-a7d3-478e-bcc8-10d0ba2e4586.jpg

 

Bitten Jonsson guru inom detta område kommer nu ut med en kokbok inom ämnet sockerberoende och jag har saxat följande ur en artikel ( läs gärna hela )

 

https://kurera.se/efter-25-ars-kamp-mot-sockerbomben-nu-kommer-kokboken/

“Bitten har hela tiden jämfört socker med alkohol och menar att det fungerar på precis samma sätt, att vissa blir beroende medan andra klarar av det. Det är viktigt att de som blir beroende slutar slå på sig själva. Det handlar om biokemi förklarar hon och att belöningscentret i hjärnan är kidnappat.

Gruppen sockerberoende är särskilt utsatt menar Bitten och många klarar inte att sluta då bland annat trycket från omgivningen är för hårt. Bitten tror heller inte på att man ska kunna ha ätdagar på lördagar eller att de med ätstörningar ska kunna äta lite av allt.

– Då säger jag, jaha så man ska ta lite heroin dagligen då. Det är exakt samma sak.

Bitten har svårt att dölja sin ilska.”






 

FÖR ”NORMALA MÄNNISKOR”, som inte är sockerberoende, är betaendorfinnivåerna normala. De kan äta godis och kakor och tycka att det är gott. Men de kan lätt avstå, och de kan äta några godisbitar och sen låta bli. De äter ingen bulle om de är mätta osv.

För en människa med sockerberoende är godis och kakor mer känslomässigt. Man vet redan innan hur gott bullen ska smaka. Man längtar till efterrätten under tiden man äter huvudrätten, man längtar till godiset man ska "unna sig".

Man kan inte sluta äta godis förrän skålen är slut. Just då är det så gott, men efteråt får man ångest. Och det är inget annat än abstinens.

Har man höga betaendorfinnivåer så känner man sig lugn och avslappnad, harmonisk och tillfreds, känner tillhörighet hemma och på jobbet, har bra självförtroende och framtidstro, och man har hög smärttröskel både fysiskt och psykiskt. Har man låga betaendorfinnivåer känner man det motsatta.


 

HAR MAN LÅGA betaendorfinnivåer så kopplar hjärnan på alla betaendorfinreceptorer (mottagare) och skapar till och med några fler än man normalt har för att fånga upp alla betaendorfiner. Allt ska tillgodogöras. När man då äter socker mår man kanonbra, mycket bättre än folk i allmänhet.

Har man under lång period ätit mycket socker så tycker hjärnan att den får för mycket. Då stänger den av ett antal receptorer. Då avtar effekten och man måste äta mer socker för att få effekt.

Om man låter bli att äta socker skriker hjärnan efter betaendorfin och du får abstinens: huvudvärk, lättretlig och irriterad, muskelvärk, hosta och förkylningssymtom bland annat. Samtidigt kopplar hjärnan på alla receptorer igen. Om du då faller för frestelsen och äter socker får du en kanoneffekt igen, och därför är det så svårt att komma tillbaka efter ett återfall.


 

VARFÖR KAN MAN då inte medicinera sig själv med godis och kakor? Jo, därför att toleransen ökar och du måste äta mer och mer socker för att få effekt. Och det gör att du ökar i vikt. Sockerberoende ökar i vikt av snabba kolhydrater, som finns i godis och kakor, direkt. Man  kan äta så lite som 800 kcal per dag, men äter de snabba kolhydrater så ökar de ändå i vikt.

Plus att tiden mellan den positiva sockerkicken och abstinensen bara blir kortare och kortare, till slut kan man äta socker dygnet runt utan att få positiv effekt alls.

 

En  studie visar också att socker har samma effekt på hjärnan som kokain, rapporterar VA.

”När man tittar på djurstudier som jämför socker med kokain ser man att även om råttorna är beroende av kokain så kommer nästan alla, när man sen introducerar socker, byta till sockret”, skriver James DiNicolantonio, forskare på St. Luke’s Mid-America Heart Institute.

 

Slutligen ett exempel på betaendorfinets enorma styrka som smärtlindrare. På nyfödda barn använder man socker som smärtlindring vid provtagning tex. Tester på råttor visade att om man satte deras fot på en varm platta lyfte de foten 3 gånger snabbare om de inte hade fått socker innan. När man gav råttbebisar socker och sen tog ifrån dem mamman skrek de 75 gånger på kort stund. Fick de inget socker skrek de 300 gånger på samma tid. Så att socker fungerar som smärtlindring både psykiskt och fysiskt finns det vetenskapliga belägg för.


 

Till er som kan äta efter devisen äta allt men inte alltid , eller som faktiskt klarar av socker

( eller bröd , ris pasta …..) i ert liv säger jag bara ett stort stort grattis !Good for You !

Vad jag önskar är ett generösare synsätt kring på hur och varför andra människor i din omgivning faktiskt väljer att äta som de gör , vad som passar dig passar dig , men det passar inte alla andra.

Man är inte sämre eller mindre värd för att man inte klarar av att äta tex socker utan MÅSTE införa ett förbud jämfört med den som klarar av socker.

 

Så pekpinnar och förbud - vad tycker Du ?

56351bb4-98a8-40b5-862a-e2c6927600a9.jpg



 

Gillar

Kommentarer

  • 21 mar 2018 13:27

    Jag tycker såklart att var och en måste hitta sin egen väg, utifrån sin egen kropp och hur den fungerar. Jag har läst Bittens tidigare bok om sockerberoende och tvivlar inte alls på allt det du skriver här ovan. Hennes bok fick mig att inse att jag inte hör till dem som är kemiskt sockerberoende, jag är bara en helt vanlig sockergris. Mina triggers (sötlakrits, bakelser, visst godis) startar bara mentala processer. Såna som man kan lära sig av med, genom olika metoder (mental träning, hypnos). Kemiska processer, sådana som du beskriver ovan, är något helt annat. Bara antabus hjälper väl som motåtgärd, och antabus mot socker kommer aldrig att få några forskningsanslag.

    Det djävulska för sockerberoende personer är ju att socker finns överallt, dolt i "vanliga" matvaror som man aldrig skulle misstänka. Rå kyckling till exempel. Frukt är en annan lömsk sockerfälla, frukt är ju en helig ko och något man "måste" äta om man inte vill ha skörbjugg...

    Jag hoppas att du inte upplever att jag har ifrågasatt ditt sockerberoende? Om du känt så, genom något som jag skrivit till dig, så ber jag om ursäkt, det var i så fall klumpigt av mig. Jag får också ibland oförstående kommentarer och dolda pikar, som "jaha, och vad är det du inte tål nu då?" Det är meningslöst att försöka bemöta. Jag har börjat svara med motsvarande dolda pik: "Jag tål allt, men jag äter som en smal person." 

  • 21 mar 2018 13:37

    seglar67

    - absolut inget ifrågasättande från dig som föranledde mitt inlägg.

    Träffade ett par personer i går på lunch och mina val från menyn startade en rätt hetsig disskusion-

    Jag fick bla höra att jag bara var slö , orkeslös och karaktärslös - jag borde kunna ta mig i kragen och

    "äta som folk " ( vad det nu är ?)

    Sockerberoende finns inte och lite sugen är väl alla.....och så vidare.

    Hade jag sagt nej tack till bröd eller mjölk pga av intolerans hade jag inte blivit ifrågasatt men just socker är tydligen en het potatis 

  • 21 mar 2018 13:42

    Skönt att höra 8veckor (att jag inte sårat dig omedvetet). Ibland kan det gå lite fort. wink Idioter får man försöka betrakta som små barn, eller patienter. Det är inte du som har problem. Hur skulle du bemöta en sån knäppskalle om du var hens psykolog?

  • 21 mar 2018 13:47

    seglar67

    Jag hade varit en rik psykolog laugh - frågan är om man skulle mäkta med att bemöta alla idioter

  • 21 mar 2018 14:30

    Läst och begrundat. Har sannolikt turen/ förmånen att inte ha ett beroende men haft socker / kolhydrater som ”snuttefilt” då problem/ stress tornat upp sig... finns det nåt mellanting? Jag förlorade sötsuget på några dagar vid bättre kost och då förstår jag ju var jag hamnar .

    Om dina sk vänner / bekanta vid lunchen  håller jag bara med Seglar67. Sannolikt uttalanden som grundar sig på okunskap, ointelligens, oerfarenhet och noll empati/ inlevelseförmåga!

    Tack för dagens nya kunskaper- du skriver bra!☀️☀️☀️

  • 21 mar 2018 14:39

    Ackhs

    Tack för dina vänliga ord heart

    Visst finns det mellanting - 

    Allergi , intolerans , överkänslighet , beroende  kärt barn har många namn , det framkommer speciellt när man talar om tex gluten .

    Alla har individuella toleransnivåer och din sockernivå ligger på "snuttefilts"nivå - så länge man är medvetn om ens egna reaktioner har man vunnit mycket.

  • 21 mar 2018 19:00

    Det som folk har haft svårast att acceptera i mitt liv är att jag nästan aldrig dricker alkohol - detta måste provocera människor något fruktansvärt. Har mött mycket mer förståelse för mina kostrestriktioner under mina viktminskningsresor och det var inga direkta påhopp då jag blev vegan, men det där med att leva ett liv utan alkohol har det blivit många onödiga diskussioner kring. Jag är nöjd bara jag får mitt kranvatten till maten och sedan en kopp kaffe till efterrätten. Det är alla drycker jag behöver.

  • 21 mar 2018 19:13

    Medlem16

    Visst är det märkligt att folk kan bli så provocerade !?

    Ibland undrar jag om det inte är personen som bli provocerad som egentligen uttrycker en frustration över sin oförmåga att själv inte dricka / äta socker/  och låter det gå ut över den som gör just man man kanske själv borde göra.....

  • 21 mar 2018 19:54

    Så tror jag absolut att det är, 8veckor. Avundsjuka, med ett annat ord. Det behöver inte handla om samma sak, dvs det måste inte vara en överviktig person som provoceras av att du går ner i vikt. Det kan lika gärna vara någon som sitter fast i en annan sorts fälla. Ett dåligt äktenskap, spelberoende, ett arbete man vantrivs med. Det är själva målmedvetandet och viljestyrkan att förändra som är provokationen.

  • 21 mar 2018 20:03
    paloma

    Jag har också turen att inte vara beroende av socker, men jag kan förstå att en del kan vara det. Jag har samma problem som Medlem16, jag dricker i princip nästan ingen alkohol och det verkar störa många.

    Jag tycker att det kan vara gott med lite sött vin, men det kan lika gärna vara alkoholfritt. Det började när jag planerade att bli gravid, och jag har aldrig börjat igen.

    De som blir provocerade måste ha egna problem, det stör väl inte andra om du låter bli socker.

  • 21 mar 2018 20:40

    Jag är också sockerberoende. Att jag inte tål socker och därmed kolhydrater har jag vetat länge tror jag... men jag förstod det inte förrän jag läste Bittens bok då plötsligt klickade allting. Nu när jag vet om det känns det skönt, att förstå och veta vad som är problemet. Att få hjälp med det är däremot inte lätt. Jag har vänt mig till alla möjliga, Vårdcentralen såklart, som inte kunde hjälpa mig eftersom de inte fick gå emot rekommedationerna att äta enligt tallriksmodellen. Alkopolikliniken som definitivt kunde se att jag led av beroende och tjejen jag pratade med blev mycket intresserad och trodde hon kunde hjälpa mig. Men hennes chefer sa stopp. 

    Sen fann jag LCHF Sten Sture Skaldeman och hittade hem.

    Jag tyckte det var jobbigt med alla människor som ifrågasatte också men efter ett tag insåg de att man inte ska tjafsa med mig om detta. För jag drog paraller till andra missbruk och var ärligt talat jävligt jobbig och då gav de upp. Sen visade det sig att flera av dem hade samma problem men ville inte riktigt erkänna. Så många kommentarer kanske beror på rädsla, det kan också vara avundsjuka på att man klarar att stå emot det som de inte klarar. Det finns alla sorters av människor och det är ju kul, men nu tillåter jag ingen att tjafsa med mig längre, utan ger svar på tal. Det känns bra för mig och kanske har jag lite färre "vänner" numera, men ärligt talat... vem saknar dem wink De vänner jag har är "for real"

  • 22 mar 2018 07:35
    Arrietty

    Jag var ju hos Bitten på en av hennes första kursveckor på 90-talet någon gång och även om jag nog kan sätta i mig en färsk barkis på nolltid så tycker jag mig inte vara sockerberoende.  Finns sockerberoende specifikt för substansen? Vet inte och det är på ett sätt inte så intressant, det intressanta (och vetenskapligt bevisade) är att hjärnans neurotransmitters reagerar och utlöser ex serotonin m.m. när man äter (eller tror att man äter) vissa ämnen eller på ett visst sätt. Alltså – upplever du att socker triggar dig så är det så och ingen kan säga att det inte "finns". Jag har experimenterat med detta väldigt mycket och idag är min slutsats att mina triggers mera är beteenden än själva ämnena. Jag läste någonstans här om fläsksvålar som "tillåtet" snacks och för mig skulle det vara förödande för det är i mitt sinne skräpmat av värsta slag och skulle jag äta det så säger mig känslan att jag gjort "fel" och då drar hela "allt är kört"-processen igång.

    Andra människors idéer? Under tolv års nykterhet har det blivit ifrågasatt kanske två eller tre gånger men det beror ju på att jag samtidigt bytte livsstil. När jag idag ibland umgås på "det gamla sättet" med alkohol är det ingen som bryr sig. Bekymret med dieter är nog mest att människor känner sig obekväma med att det de bjuder på ratas, det är så djupt inrotat att man ska vara gästvänlig och bjuda och när man då tackar nej blir det "fel". Men också det förändras snbbt nu i och med att "kostavvikelser" blivit mer regel än undantag. 

  • 22 mar 2018 11:14
    EO1964

    Jag säger som många andra att dessa "dolda" sjukdomar som jag tycker det är, att det alltid ska bli diskussioner mm som folk många gånger inte vet nåt om. Det är & kommer nog alltid vara så att det som syns är det som kallas sjukdom. Det man inte ser, det är inte sjukligt även om det finns både forskning & bevis på. Nä människor borde lära bättre innan de säger nåt eller dömer nån. Ett exempel: jag var 14 år, nyopererade lungor. Min mamma & jag skulle åka spårvagn och det fanns en ledig plats. Mamma sa jag skulle sätta mig, fast det tog emot gjorde jag det för jag inte orkade stå. Genast kom en person fram & gapade och skrek. Jag var ohyfsad mm som satt när mamma fick stå. Men då exploderade min annars så lugna mamma. Hon talade om att jag var nyopererad vilket inte syntes utanpå & hon hade ingen som helst rätt att bete sig så. Tanten gick skämmandes iväg. Ett gips, så vips, hade jag fått suttit. Nä, stå på dig och tala om för folk att det både sårar, gör ont & förstör ditt arbete med hälsan. Lyssnar de inte är det inga riktiga vänner. Kram & pepp 💪💪💪👏👏👏

Logga in för att skriva en kommentar.