Dag 50. En ensamvarg finner sin flock
Jag har alltid varit lite av en ensamvarg.
Allt från grupparbeten i skolan, lagsporter eller andra aktiviteter där man agerar eller samverkar i grupp försöker jag i möjligaste mån undvika .
Ibland blir man mer eller mindre tvingad till att deltaga och jag känner ofta både en frustration samt irritation , det känns tom ibland att det blir för “närgånget och kletigt”
Jag har några få riktigt nära och bra vänner och trivs med det , har varken tid eller lust till en massa ytliga “kaffelatte” bekantskaper.
Här på MD har jag dock funnit en härlig grupp människor som jag både har ett enormt utbyte av, samt, ni har varit saknade under veckan jag var borta.
Varför fungerar detta då ?
Dels är man så pass anonym man själv vill, dels behöver jag inte passa några tider och det finns inga måsten i varken mitt bloggande , mina uppdateringar eller krav på att jag måste skriva ett visst antal kommentarer till er.
Allt är på mina villkor men jag får fortfarande fördelarna av att ha ett nätverk kring mig.
Win Win för mig .
Jag har alltid gjort mina viktresor själv , blandar inte in någon annan i dem då jag tyckt att det varit skamligt att jag har den problematiken kring mitt ätande som jag har.
Nu delar jag mer med er av mina tankar och känslor än jag någonsin gjort och det är SKÖNT att våga göra detta .
Jag har inte lovat er att jag ska prestera något , och jag vet att ingen av er har några som helst krav på mig men jag känner mig sporrad att visa att jag med er hjälp klarar av hålla mig på vägbanan och inte köra i diket.
Trillar jag dit så vet jag att ni kommer vinscha upp mig på vägen om det så behövs.
Putta, knuffa och ge mig starthjälp.
Tack , tack från djupet av mitt hjärta att ni låter mig vara med i er flock
Gillar
Kommentarer
-
Nämen, nu skrev du precis vad jag tänker! Vartenda ord kunde vara mitt. Jag är en social dubbelgångare, kan klara av saker som folk föreställer sig är väldigt socialt - stå i centrum, tala från en scen, leda företag osv. Jag föreställer mig att du också är sådan, av det jag har läst.
Men det är inte de situationerna jag längtar till och jag orkar bara korta pass. Det är väldigt trevligt att ha hittat dig här, men jag är inte alls säker på att vi skulle trivas lika bra en vecka tillsammans i min båt.
(Jag vet förresten inte någon jag skulle klara av att umgås med så nära, så länge.)
Men är du verkligen med i vargflocken på riktigt? Jag vet inte om jag kan svara ja på den frågan. En vargflock är ganska liten och kräver ganska mycket av var och en. Min flock på Matdagboken känns nog hellre som en stor flock svalor på hösten, en sån där som bildar svarta moln på himlen och där man inte har riktigt lika stor betydelse som i en vargflock.
-
Visst är jag precis sån´ jag också
Har världens bästa självförtroende och fungerar socialt i alla olika sammanhang. En ledare ut i fingerspetsarna på arbetsplatsen och har inga problem så länge det är min kompetens och min prestaion som står i centrum -
MEN sen vill jag bara hem och vara ensam....
En vecka på båten skulle vi nog klara av , så länge vi gav varandra ensamutrymmet och inte var hungriga
- i värsta fall fick jag ligga på jollen på släp
Varg...nja det var mer för det stilistiska....en ensam svala gör ju ingen sommar direkt , fast precis som du skriver är starflockarna som mönstrar himlen, sillstim som vänder silvriga klot genom havet också en fantastisk flock att tillhöra där varje ensikld individ utgör en liten men betydande del av flocken .
Senast uppdaterad 5 mars 2018 13:25
-
Jag är precis tvärt om, jag behöver ha människor runt mig...fast kanske inte alltid. Jag är en handlingsmänniska, och för det mesta allt eller inget. Gör jag något måste jag göra det ordentligt.
Att vara anonym här kan vara skönt, men jag hade önskat att det fanns en stor mässa där vi alla kunde träffas för en dag. Att se människan bakom alias, även om en del visar sig här är det roligare in real life☺
-
Är verkligen en människa som älskar att ha folk omkring mig ett tag, sen vill jag vara hemma i lugn och ro. Har alltid varit härligt att ha min familj runt omkring. Även fast barnen är mer eller mindre vuxna och utflugna med egna barn och några tonåringar hemma så vill jag alltid ha egentid innan jag ska sova. Är nån av dem uppe så går jag och läser, lyssnar på mindfulness, löser korsord en stund i sängen. Skönt att rensa huvudet lite. Alla behöver bara vara ifred, en del ofta, en del mer sällan och en del i princip aldrig. Ni gör det så bra som följer er egen väg efter ert eget välmående ❤
-
paloma
Vi får helt enkelt dra ihop en bloggträff !
-
Det är väl alltid skönt att inte känna krav och press från omgivningen utan i stället får pepp och hejarop som här på MD. Jag är en mycket social varelse och älskar att träffa/umgås med vänner, men bara när jag själv vill. Uppskattar verkligen min "ensamhet" också till fullo. Så bra att själv få välja!
-
Jag är nog också lite av en ensamvarg men då mest med vänner för det har jag heller inte så många av, jag har istället några få som jag också trivs bra ihop med. Däremot älskar jag att vara bland mina barn o barnbarn så ofta ja kan då trivs jag som bäst.
Men visst är det bra här på MD man har inte lovat något utan man sköter sig själv och gör precis som man själv vill med både bloggandet o allt annat det känns bra. Krav har jag haft så det räcker o blir över i mitt liv.
-
Matdagboken är helt enkelt magisk med den gemenskap som finns här och den fina stämningen. Här är det uppmuntran och att stötta varandra som gäller.Tycker också det kunde vara roligt med en träff i verkliga livet. Kanske man kunde ordna något i sommar i en stad i Sverige där det är lätt för många att ta sig till.
-
-
Blev så glad när jag för några år sedan läste en bok om hur det är att vara introvert, för då kände jag igen mig. Behovet av avskildhet, hur jag blir dränerad på energi av sociala sammanhang. Förr var extrovert den enda egenskapen som ansågs positiv medan det har blivit något mer legitimt att vara introvert nuförtiden.
-
Tack själv 8veckor för att du alltid väcker så mycket funderingar till liv. Det är alltid spännande att surfa in till din blogg och se vad för intressant du har skrivit om.
Jag är så som många andra tror jag, en mix av allt möjligt. Allt beror på situationen jag är i. Som lärare så är man "på scenen" som jag brukar kalla det, hela tiden medan man är klassrummet eller rastvakt eller ... tja är där eleverna är. När de gått hem, går jag över till en annan slags scen. Då är jag mer avslappnad, det är inte jag som styr allt, jag kan ta ett steg bakåt, men ändå vill jag kunna säga vad jag tycker och gör det gärna. Mina jobbarkompisar skulle nog kalla mig social och pigg och glad.. ja ni vet.
Men här hemma, då älskar jag att bara vara med min gubbe. Mysa i fåtöljen med en god bok i högtalaren. Inte träffa massor människor utan bara vara vi. Samtidigt är det kul med fester, när de väl dyker upp, eller anordnas av oss. Men om jag aldrig fick min ensamma stund, då skulle jag klappa ihop.
Se mötet med "The wall" så har jag mer och mer behov av återhämtning i ensamhet.
Jag gillar att jag är olika i olika situationer och framförallt gillar jag att jag vågar vara JAG i alla de situationerna, något som inte fanns tillstymmelse till när jag var yngre, då var jag så som alla förväntade sig att jag skulle var. Men fy vad jobbigt!! Nu är jag jag. Gött ju!
-
Tack ALLA för som alltid en massa härlig läsning och input genom era kommentarer !
De flesta av oss är nog en härlig mix av olika personlighetstyper , det beror nog mycket på sammanhang och omständigheter också.
Logga in för att skriva en kommentar.