Dag 13. Taktlösa , elaka & klumpiga kommentarer
Det är ju så olika det där hur man uppfattar en kommentar.
Det beror på HUR den sägs, av VEM och VAR samt hur man själv mår just när kommentaren fälls.
Har ju kommit in på det ämnet lite i tidigare inlägg och kommentarer men här kommer mina tankar kring det :
Barns spontana kommentarer om ens utseende är sällan elaka eller uträknande
( Visst barn emellan kan vara riktigt dumma men nu tänker jag på vad barn spontant säger till vuxna människor och kring hur de ser ut ) - men de kan svida ordentligt ändå för det är ju ofta väldigt väldigt nära sanningen.
Att få höra i omklädningsrummet av en bekants 4-åring att
-
“Du ser ut som en mormor”
och när jag dessutom vet hur detta barns mormor ser ut är inte roligt och tyvärr smärtar det att höra.
Det finns ett kinesiskt ordspråk :
De sanningar som vi inte vill höra är nyttigast för oss alla.
och - ja det ligger väl en hel del i det .Hade jag inte varit tjock och rund med stora trosor högt uppdragna över magen hade jag ju inte tagit år mig utan kunnat skoja tillbaka eller bara låta det passera obemärkt.
Sedan finns det ju vuxna människor som taktlöst alltid säger vad de tycker och tänker - för det ska man ju ?
Här har iaf jag upplevt att svenska människor i stort är ganska försiktiga med att säga vad de egentligen tycker medans många av mina vänner från andra länder har betydligt “lättare” att säga som de tycker - på gott och ont.
Har en bekant från Ryssland som ALLTID säger precis vad hon har på hjärtat och ibland är det ju uppfriskande och kul men ofta önskar jag att hon lite mer kunde ta “ seden dit man kommer “
“-Oj vad tjock Du har blivit , eller , - jag kände inte igen dig , du är så stor.”
och här passar väl ett ordspråk från Drottning Kristina in :
Man bör säga sanningen, men alla sanningar bör inte sägas.
Sedan finns det i mitt tycke de värsta , den falska kommentaren
Jag har en yngre syster som dels är 10 cm kortare än vad jag är , dels är hon anorektiskt smal.
När jag väger för mycket och jag någon gång tar upp att jag tycker att det är jobbigt med mina extra kilon säger hon
“ Nej , Du är inte tjock , du är jättefin som du är “
och redan här är vi ju båda medvetna om att hon ljuger, men det är inte det värsta.
När jag sedan vid olika tillfällen varit både normalviktig och faktiskt smal så är hon den första att påpeka min vikt
“-Du borde gå upp i vikt , du ser tärd ut. Du borde äta lite mer. Du är inte snygg när du är så smal ”
Allt för att hon inte ska förlora sin plats som den smala ( och då per någon konstig automatik ) den snygga av systrarna.
Och vad svarar man på alla dessa kommentarer ?
Att säga man blir ledsen och sårad är ju väldigt utelämnande.
Att själv leverera en stickande beskäftig kommentar är ju skönt precis när man säger den men beter man sig egentligen inte lika illa tillbaka ?
Vad har ni fått för kommentarer - och hur besvarar ni dem ?
( Jag är inte bättre människa än att jag gärna skulle vilja få tips på någon bra dräpande kommentar 
)
Ett bra svar jag läste av Magdalena Ribbing var :
”Vi ser alla olika ut. Du också.”
Gillar
Kommentarer
-
Ribbings svar tycker jag är klockrent, det tar jag till mig!
Jag är nog rätt rak och ibland fyrkantig och skulle nog ställa motfrågor om någon t.ex skulle tala om att de tycker att jag inte borde gå ner mer i vikt. Men varför skulle de säga något när jag aldrig tar upp ämnet med dem? Det är bara här på MD jag diskuterar vikten.
Jag tror att vi många gånger ”bjuder in” till tyckande, som t.ex. när du berätta de för din syster att du tyckte det var jobbigt med dina extra kilon.
Ja, visst bör man kanske säga sanningen, men bara när man blir tillfrågad.
Om jag fick kommentarer som du får av din ryska väninna så tror jag att jag skulle ställa frågan ”är det bra eller dåligt?”
Kanske är det så att de flesta av dessa taktlösa och klumpiga kommentarer skulle upphöra om vi faktiskt satte ner foten och ställde den raka frågan om varför du sa som de sa.
Men det är ett svårt ämne, för vi är ju så olika och tolkar saker och ting så olika, precis som du skriver i din inledning. Någon kanske menar väl men vi tolkar det på ett annat sätt.
-
gittan52
Först tack för inspiration - framförallt till den färgglada matrisen för att hålla koll på vikten
Jag älskar siffror , diagram och jämförelser så det blir ett perfekt extra redskap . TACK
Jag har ju ett par gånger konfronterat min ryska väninna , men hon är på riktigt helt oförstående till varför jag tycker att hennes kommentarer ibland är väl gränslösa.
- Vadå ? om en bil är blå säger jag att den är blå , om du har blivt tjock så säger att du blivit tjock "
Att filterar och inte alltid behöva säga vad man tycker finns inte i henens DNA .
Tyvärr upplever jag att många kommentarer kring vikt och träning helt "oinbjudna " och de kommentarerna är jobbiga att bemöta.
-
Håller med Gittan52 om att vissa kommentarer nog skulle upphöra om man sätter ner foten, för åtmintone har mina lokala sanningssägare lärt sig hålla tand för tunga eller åtminstone be om ursäkt när den fladdrar för mycket. Jag är inte sen att bita ifrån om jag känner mig påhoppad. Det är ju dock ingen garanti för att den taktiken fungerar på alla, det betyder bara att de "sanningssägare" jag träffat har vett att förstå när de trampat i klaveret först när man påtalar det.
Förr om åren kunde jag få samma lismande kommentar ("Du är så fin som du är!" eller "Du som är så snygg?") när jag bekymrade mig om min vikt , och standardsvaret jag brukade dra till med var "Du är forntida du, det var ganska länge sedan övervikt var snyggt." och det brukade ofta markera rätt bra att jag varken köpte hennes påstående eller argument.
Tror min lite bryska taktik, konfronterandet och detta att jag vill ha klargörande, har påverkat och avslutat mer än en "vänskap". Men det är inga jag saknar. Lite feng shui (stavning..!) i vänleden mår man bra av, rensa ut bland energivampyrer och sådana som agerar bojsänken utan att någonsin försöka stötta. Såna "vänner" mår jag bäst utan.
Jag är rätt fyrkantig tror jag :P
-
Mina syskon och min mamma är väldigt snälla och väluppfostrade, jag har fått en del komplimanger av dem när jag gått ner i vikt och inga pekpinnar när jag varit fet dessförinnan. Några bekanta har undrat om jag mår bra, de har varit oroliga att min viktminskning inte varit frivillig utan berott på sjukdom, och det är ju också omtänksamt att fråga. De plumpaste kommentarerna har jag fått av några av mina grannar som är kvinnor ungefär i min egen ålder. Men deras plumpa kommentarer var inte avsedda att såra, utan dessa personer har ett lite tanklöst sätt, kanske lite som den ryska kvinnan. Egentligen ville de berömma mig för att jag gått ner i vikt, men det blev i mina ögon lite tokigt.
-
LadyG
Gjort "slut " rensat upp och satt ner foten ordentligt bland både nära och kära ( ? ) har jag gjort och det är tuft men extremt nödvändigt för att inte fortsätta omge sig med energitjuvar inom familj ,relationer och jobb.
Gillar din kommentar " Du är forntida "
Vissa sanningssägare förstår ju ändå inte så då kanske man ska ge dem ett rött kort med texten :
Senast uppdaterad 27 januari 2018 14:08
-
medlem16
Härligt att du har stöd i din familj .
De absolut plumpaste kommentarerna får jag också av kvinnor i min egen ålder.
Det mäts vägs jämförs och värderas ( inte bara inom vikt / träning ) varje gång man ses
Någon ( som är normalviktig/ smal ) kan säga
- Åh nu efter jul har jag lagt på mig massor , säkert 2 kilo.
Är det inte så för dig också ?
eller
- Jag måste verkligen börja träna och få form på min kropp - ska inte du också börja träna ?
-
Elaka och sårande kommentarer är verkligen tråkigt och de ska inte behövas. Oftast är det fega saker som att vill ge en släng av sleven till någon annan obemärkt som i beskrivningen ovan att " är det inte så för dig också."Ganska vanligt tyvärr.
Jag går hos en coach regelbundent och hon har lärt mig att ställa frågor. Det har fungerat bra för mig och känns lite nytt. Precis som Gittan skriver tror jag en enkel fråga är bra. T.ex som att fråga att inser du att detta sårar mig och varför säger du detta? Viktigt att markera och värja sig och man behöver inte bara ta emot och gå undan. Likaså kan ett lugnt och stilla svar ge mer effekt än att bli arg. Varför? En fråga som man ställer sig som barn hela tiden är faktiskt ganska viktig och inte alltid så lätt att besvara..
-
Jag har blivit sårad av klumpiga människor som inte tänker på vad dom kläcker ur sig t ex sist när jag var o klippte mig så ringde en kompis och frågade om jag blev nöjd för det var hon som rekommenderade den frissan och jag sa att det blev ju jättebilligt o bra jag betalade inte mer än 250 kronor, då svarade hon lite käckt oj då fick du nog pensionärsrabatt och man kan ju bli lite förolämpad av det eftersom jag fortfarande inte är pensionär och det vet ju hon så väl men jag fann mig snabbt där och sa att jo sen är jag ju helt ny kund också så hon kanske även gav mig lite rabatt av den anledningen också men jag tackar o tar emot. Då blev hon tyst.
Ett av mina barnbarn tjatar alltid på att jag är rynkig och det gillar tydligen inte hon men då säger jag att du vet lilla
att är man äldre så kommer det rynkor förr eller senare och det betyder att man levt och haft ett bra liv för de flesta rynkor jag har är skrattrynkor. Jag säger som Lillbabs sa i ett program tillåt mit att åldras med värdighet som jag vill inte lägga mig på operationsbordet och fixa till sig. Min syster skrev en gång om ett kort jag lade ut på FB, det var ju en bra bild på dig men den hade varit bättre om du log också och då skrev jag tillbaka till henne du brukar ju aldrig le på dina profilbilder heller så då kan ju du börja men det kommenterade hon aldrig.
Logga in för att skriva en kommentar.