Ge upp?

Ja vad ska man säga.... Vågen och måttbandet visar +, har tappat aptiten och lusten och viljan att motionera, är så nära att bara ge upp :( Vet inte om det beror på p-pillren, mensen, stressen eller alla tre.

Kommentarer

3 jun 2012 14:14

Sindore

Håller med JojoMaja, det är så himla många som lyckas och når sitt mål, jag trodde aldrig själv att jag skulle lyckas, men det gjorde jag! Varför skulle du vara annorlunda? :) Det gäller att ha stort tålamod, tänk att de förändringar du gör ska kunna vara hela livet, och därför får det ta tid. En hållbar viktnedgång är ingen quickfix. Så kom igen, vi finns här och stöttar dig, skriv i forumet när det blir jobbigt. Bara att ta nya, starka tag! :)
3 jun 2012 15:29

cisselala

Ge inte upp! Det blir inte bättre för att man ger upp eller börjar om. Slutför det du har på börjat. Jag brukar tänka att om jag bara hade fartsatt och inte hoppat av så skulle jag nu vara nere på min målvikt för längesen... Om den metoden du har nu inte fungerar så prova något annat ett tag; LCHF, bara räkna kalorier, GI och prova dig fram till något som fungerar för dig. Du kommer klara det, vi har alla här haft svackor då man bara vill sluta men vi är alla här för en anledning! Lycka till!
3 jun 2012 15:40

Clintsan

Håller med föregående talare - du fixar det här om du vill!!! Men se upp för stressen. Stress påverkar besluten du tar i vardagen och det är framförallt maten som oftast inte funkar. Jag vet, har själv varit där tills jag sökte hjälp. Trodde först att jag hade någon tumör eller något i huvudet för jag var ofta yr, huvudvärk, glömsk, viktuppgång och vimsig så mina kunder tom blev drabbade. Sökte hjälp så nu har jag lärt mig att bara göra sånt JAG vill och heller inte ta på mig för mycket ansvar. Ta en dag i veckan och njut och gör sånt bara DU vill. Det gör jag och det hjälper faktiskt. Lycka till och massor av pepp till dig!! DU fixar det här :))
3 jun 2012 22:26

4mom

Tack allihopa för peppningen, nu känns det mycket bättre, det känns som att jag fått en stor rejäl spark i ändan, precis det jag behöver!! Har alltid varit mullig under hela min uppväxt och haft lätt för att öka i vikt, sen träffade jag mannen i mitt liv, en mager sticka som kan äta ALLT och vågen står bara still, fy så orättvist livet kan vara :/ Mellan barn nr 3 & 4 fick jag ett ryck och körde GI metoden stenhårt i 3 månader, gick ned 7 kg sen stannade vågen och jag blev gravid och alla kilon kom tillbaka + mer därtill. Sen har det där rycket inte velat infinna sig igen, men så en dag när jag var på rutinkontroll hos barnmorskan så fick jag herrans tukt och förmaning. Med gråten i halsen, hjärtklappning och ångest i kroppen bestämde jag mig för att det måste hända någonting. Allt detta medförde att stressen kom, jag bröt mer eller mindre ihop, sökte läkarhjälp, blev varnad för "väggen" Och det är här jag står nu...

Logga in för att skriva en kommentar.