Jag blev medlem på Matdagboken 2016-01-03, men som så många andra började jag förstås min viktresa betydligt tidigare än så.
Jag bantade första gången när jag var 11 eller 12 år utan att egentligen vara särskilt överviktig. Sedan lade jag sakta men säkert på mig fler och fler extrakilon för varje bantningsperiod. Lika pepp som jag var i inledningen av varje ”ny” diet, lika depp var jag när det gick åt pipsvängen och jag slutade på en högre vikt än tidigare…
Jag vägde en bra bit över 90 kg när jag träffade mannen som jag skulle gifta mig med. Maxvikten var mot slutet av första graviditeten 1997. Jag tror att jag vägde omkring 140 kg. Vågen på MVC skulle ta ”max 135 kg”, tror jag, men den sa ERROR. Åh, vilken skam. Hujedamej, den glömmer jag aldrig… 
Dock var jag alltid ”fet och frisk”. Alla var så säkra på att jag åtminstone skulle få graviditetsdiabetes, men icke! 
2007 var jag fyrabarnsmamma och nyskild. Då upptäckte jag LCHF och det kändes helt rätt i hela mig! Därefter blev det ändå ett par varv till med Viktväktarna, både ”vanligt” och i kombination med LCHF. Tro’t eller ej, men kombinationen funkar! Fast portionerna blev förstås väldigt små eftersom fett inte ses med blida ögon när man räknar på viktväktarvis… *skrattar*
2009 gjorde jag en gastric bypass. Vid själva operationstillfället vägde jag 124 kg. Under första halvåret gick jag ner ca 30 kg. I samma period genomgick min syster en stamcellstransplantation (pga MS) och tappade allt hår på hela kroppen. Själv tappade jag rätt mycket hår under min snabba viktnedgång, så i sympati med syrran snaggade jag mig helt. Jag trivdes så bra med det att jag fortfarande kör med trimmer! *skrattar*
På jobbet var det förstås många som blev oroliga när jag tappade i vikt och plötsligt var helt snaggad. MIG var det ingen som vågade fråga, men mina kollegor hade många oroliga samtal med alla möjliga personer. De svarade alltid samma sak: ”Maggan är inte sjuk. Titta lite noggrannare så ser ni att hon mår bättre än någonsin!”. Och det var förstås sant. 
Snabbspolning tills när det hände på riktigt! Matdagboken. Som jag inledde med har jag varit medlem i drygt 10 år nu, men aktiv har jag bara varit till och från. Tyvärr kan jag inte se mina viktresultat från de första åren, men det var hösten 2023 som jag gjorde en ordentlig nystart och bestämde mig för att vara aktiv på Matdagboken på lång sikt.
Då vägde jag in mig på lite drygt 85 kg och satte min målvikt till 75 kg eftersom det kändes realistiskt. Dessutom hade jag under många år efter min gbp trivts ganska bra däromkring. Inledningsvis körde jag ganska strikt LCHF och jag nådde min målvikt fyra månader senare, i början av februari 2024. Ett par månader tidigare hade jag, genom att läsa och följa andras bloggar/viktresor, upptäckt periodisk fasta/ätfönster och då började det ta fart på riktigt!
Jag började också tro på att det faktiskt var möjligt för mig att komma under 70 kg, så jag ändrade min målvikt. Jag var ju liksom inte tvungen att stabilisera mig på 75 kg bara för att det varit det som känts realistiskt när jag började. Jag hade förändrats, både på ut- och insidan. 
Förutom att jag varvade mellan strikt och liberal LCHF började jag också tänka på när jag åt. Frukost hade jag inte ätit på många år, så att ha ett ätfönster som öppnade kl. 12 var inga problem. Jag försökte hålla mig till lunch och middag vilket innebar att jag i praktiken åt 18:6, dvs hade ett ätfönster på ca 6 timmar med två dagliga måltider.
Därtill började jag slänga in några dygnsfastor varje månad. Från början kändes tanken på att inte äta på ett helt dygn lite jobbig, men att ”hoppa över lunchen” var enkelt! Jag förstod att det handlade mycket om tankemönster och vilket perspektiv jag hade. Så i stället för att ”dygnsfasta” så kallade jag det ”skippa-lunch” (vill inte peka ut någon, men den medlem på MD som myntade uttrycket vet vem den är 
).
I mitten av april 2024 såg jag för första gången en 6:a i början av vikten. Och faktiskt har jag aldrig sett den där förargliga 7:an sedan dess, även om jag varit nära vid något tillfälle.
Jag gick med i ”Hålla vikten”-gruppen och hade från början mitt viktspann 67-71 kg. Detta flyttades vid ett par tillfällen redan de första veckorna och sedan sommaren 2024 har jag faktiskt, med ett eller två undantag, hållit mig inom mitt ”forever-spann” på 63-67 kg.
Jag fyller 55 år i sommar (augusti 2026) och väger ungefär så mycket som jag gjorde på högstadiet! Det vågade jag inte ens hoppas på när jag – för sista gången (jo, jag ser mig numera som livstidsmedlem på MD) – blev aktiv i oktober 2023.
Det som kännetecknar Matdagboken, och skiljer den från många andra liknande sajter, är att här gör folk olika. Vi strävar alla efter ”målvikt” utifrån våra egna förutsättningar, men på "parallella vägar”. Jag har blivit lika peppad av de som kör med pulverdiet, medelhavskost, Paleo, LCLC, kaloriräkning eller whatever, som av de, som liksom jag själv, valt LCHF och/eller periodisk fasta! Vi delar framgångar, motgångar, recept och en massa kunskap som jag inte ens visste att jag behövde; om sömn, protein, blodtryck, mediciner och annat… 
Sammanfattningsvis vill jag dela med mig av de faktorer som jag själv tänker har hjälpt MIG allra mest (utan inbördes ordning):
Blogga! Var öppen med hur det går, oavsett om det flyter på eller om du upplever att det går åt pipsvängen. Du kan vara helt säker på att andra känner igen sig. Du är INTE ensam.
Läs andras bloggar och var aktiv i kommentarsfält! Oavsett om du själv gör på ungefär samma sätt eller inte, så blir du garanterat peppad och lär dig massor som du själv kan anamma/testa – eller låta bli. *skrattar*
Genom att vara aktiv och delta ”på riktigt” i detta fantastiska community kommer du att få vänner som stöttar och följer dig på vägen. Inga pekpinnar/kommentarer om vad som är rätt eller fel sätt – vi gör/är olika och det är så det ska vara!
Hitta DIN grej. Att gå ner i vikt är en sak, att faktiskt hålla den på lång sikt är något annat. Jag hittade verkligen det som funkar i min dagliga livsföring, så att hålla vikten har varit förvånansvärt enkelt! Jag fortsätter helt enkelt att äta/göra som jag gjort under hela resan!
Gå med i en grupp. Här finns Biggest Loser, Målviktsgrupper, Hålla vikten och så många fler. I en mindre, sluten grupp kan det vara ännu lättare att vara öppen med hur allt går om man nu inte är bekväm med att blogga öppet.
Perspektiv. Så mycket sitter mellan öronen och inte bara på tallriken. Det är lättare att köra en skippa-lunch än att genomföra en dygnsfasta. Ett misslyckande är inte en katastrof, det är en bump på vägen, eller en dikeskörning. Du kan ta dig upp igen!