Nu hade jag tänkt att skriva lite om min viktresa för er som följt mig. Jag har sedan tonåren alltid haft en liten övervikt enligt alla normer. När man räknar ut bmi så har jag alltid legat över 25 och för att klassas som normalvikt bör man ligga mellan 20-25 i bmi. När jag träffade Robin hade jag en vikt på 72 kg. Då var jag nöjd med mig själv. Sen började vardagen smyga sig på och man blev mer och mer bekväm i samborelationen. Många kilon smög sig på utan att man märkte detta. Visst, kläderna satt ju inte som dom skulle men man skyllde alltid på något annat.
Sen kom en positiv sak i mitt liv som förändrade allt! Jag fick reda på att jag var gravid. Illamåendet kom och jag kom snabbt på att om jag äter så minskar mitt illamående. Detta resulterade i att jag vid förlossningen vägde 98 kilo. Jag höll på att dö när sköterskan fråga vad min vikt var. Fan, det var ju nästan 3 siffrigt. Bestämde mig då snabbt efter förlossningen att jag skulle bli av med dessa kilon. Gick inget vidare. Min vardag bestod av mycket fika och dålig planering av mat. Jag blev desperat. Min pappa och jag slog då vad om att vi skulle gå ner i vikt tillsammans till Thailandsresan. Jag skulle gå ner 10 kg var mitt mål. Började då med Xtravagansa och åt påsar flera veckor. Visst gick jag ner i vikt men när jag började äta normalt igen så gick jag upp lika snabbt och även lite till.
Min vikt var nu 86 kg. Sen fick jag reda på att jag väntade barn igen. Aktuell vikt då var 88 kg. Hur fan kunde detta hända med min vikt? Jo ren jävla lathet och bekvämlighet. Denna gången var jag inte lika illamående men vikten pep iväg till 95 kg. Fick då en remiss till Livsstilsmottagningen som skulle hjälpa mig att få mer kunskap i vad man ska äta, men jag visste ju redan hur och vad jag skulle äta men gjorde det inte...... Jag svalt min kropp till mer fettma än innan. Jag lyckade gå ner till 83,5 till Jul och då kom ändningen för mig.
På Julafton friade jag till Robin och fick ett JA. Nu jäklar måste jag gå ner i vikt till vårat bröllop. Min viktresa som jag räknar det började alltså i januari 2012. Då var ikten 83,5 och jag bestämde mig för att prova på LCHF. Hade läst så mycket om "mirakeldieten" och tänkte ge det ett försök. Jag började och vikten rasade fort. Började först med lite promenader och sen har jag utökat det till joggingturer och även kört hårt med min Crosstrainer. Tyvärr har den blivit lite stående nu när det börjar bli bra väder och jag äntligen har börjat gilla mina joggingturer. Jag har även kört några pass med skivstång och ridning. Jag har snart nått mitt mål med min viktresa. Mitt första mål var 70 kg men när jag hade nått det målet kände jag att jag var mer motiverad och bestämde mig då för att slutmålet skulle bli 65. Jag har 0,3 kg kvar tills jag är i mål och känner mig supernöjd. Alltså om man räknar sen Julia kom och fram till nu så har jag snart gått ner 30 kg på 11 månader. Helt ofattbart. Men enligt mig så startade ju min viktresa i januari. Och då är det från 83,5 till 65kg. Jag har nått mitt mål och jag är jäkligt nöjd. Nu är det svåraste kvar! Bibehålla vikten och inte falla tillbaka på dumma och bekväma vanor. Men jag har gjort mig av med mina "stora" kläder och ska aldrig mer behöva köpa det. Så nu är det "nya och smalare och lättare" Frida som ska ha sin framtid och inte den "gamla Frida" som ska komma tillbaka.
Vad ska man säga? Mina sista kilon vill bara inte ge med sig. Men jag har ju redan nått mitt mål.... Hade som mål när jag började min viktresa att komma ner till 70 kg. Och det har jag gjort. Så då bestämde jag mig för ett nytt mål. 65 kg blev det nya målet. Men det sista kilot verkar inte vilja försvinna. Däremot så märker jag på måttbandet att det händer grejer. Midja var i januari på 100 cm om jag inte minns fel. Nu har jag en midja på 74 cm. Höften startade på 102 cm. Nu ligger jag på 88 cm. Är redigt nöjd med mig själv men kan absolute inte ge upp fören jag nått mitt mål. Nu är det bara 0,9 kg kvar. Jobba på nu!
Igår var ingen rolig dag. Provade bikini. Ingen av mina gamla kunde jag ha. Alla var för stora i kuporna. Bara kasta skiten, vill aldrig mer se skiten! Provade även bikinitrosor och konstaterade snabbt att jag tyvärr har fått min mammas rumpa (inget illa menat mamma, men du vet vad jag menar) ingen röv alls utan bara en platt röv! Det ända jag eventuellt ärvt från min mor, och så råkar det vara "ingen rumpa!" Kunde jag inte fått ärva den egenskapen att kunna äta hur mycket godis som helst utan att gå upp ett gram? Till råga på allt så ställer jag mig i profil och ser att rumpan är "borta" och att bröstbenen sticker ut mer än vad brösten gör..... Fan dom hänger ju nästan nere vid knäna det lilla som finns kvar. Är det en för tidig 30 års kris? Det ända som finns kvar en en sladdrig, degig mage med för mycket skinn som hänger...... Låren har också en del skinn som hänger på. Vad fan ska jag ta mig till. Inte kan jag lägga mig under kniven för att bli av med oönskat skinn.... Eller rättare sagt jag har inte ekonomi för det. Känner mig inte alls nöjd med hur jag ser ut och vad ska jag göra åt det? Vet i fan.... Starta en fond där folk kan skänka pengar till en skönhetsoperation.
Landsstinget vill och jobbar febrilt med att vi människor ska gå ner i vikt för att motverka följdsjukdomar av övervikt/fetma. Men när man väl har gått ner sina kilo och känner att man inte ser bra ut pga hud som inte vill dra ihop sig så gör de inte ett skit för att hjälp de drabbade, utan då antar jag att man måste öppna plånboken själv för att få tillbaka lite självkänsla. Det blir vasen i år med och en baddräkt som ger mig ett rejält bröstlyft och rumplyft som samtidigt trollar bort magen. Nån som vet vart man kan köpa denna mirakelbaddräkt? Tipsa mig i såna fall!
Min dotter på 4 år frågade mig imorse om vi inte kunde åka till simhallen. Efter lite tänkande svarade ja Ja Men så kom jag på att det är nog bäst att testa min bikini hur den sitter. Och det var ju tur det! Jag har många bikini, den minst i stl 40. Testade, men ingen kunde jag ha...... Alla var för stora och tuttarna hoppade ur. Shit, hur ska jag nu lösa detta. Näst intill noll dineros på kontot när man går hemma och är föräldraledig....... Jaha, jag får nog släppa bomben. -Tyvär kan vi inte åka och bada idag för mamma har inga badkläder hon kan ha. -Men mamma du kan köpa nya! -mamma har inga pengar. Då kan vi inte handla mat om mamma måste köpa en ny bikini....
Det skar i hjärtat att säga så till en 4 åring som verkligen såg fram mot en dag i simhallen med mig. Gråtandes och inte kunde hon förstå varför vi inte kunde åka. Fy vad jag kände mig hemsk!
Jag har nog blivit helt sjuk..... Har aldrig i hela mitt liv velat ge mig ut och jogga. Mitt motto har alltid varit att jag enbart springer om det gäller mitt liv! Men jag har faktiskt börjat gilla att jogga. Visserligen är det bara korta sträckor, men för min del är deet stort! Började för nån månad sen och joggade 2 km. Trodde jag skulle dö, men jag tog mig runt rutten. Idag springer jag 3,5 km utan att ge upp och för mig är det ett enormt framsteg! Och jag måste erkänna att jag gillar det! Skönt att få komma ut och bara rensa huvudet och tävla mot sig själv och klockan och absolute ingen annan.
Blir nog ett pass på Crosstrainern ikväll när jag fått min lilla tjej i sängen. Den stora tjejen och Pappa ska på Cirkus ikväll så då har man liten ensamtid och kan köra ett pass! I like it a lot!
Idag vaknade min lilla tjej med "pirr" i magen. Hon skulle på utflykt med farmor och farfar till Kålmorden. Jag ville också hitta på något idag. Frågade gubben om vi inte kunde passa på att åka till Ullared, men det var han inte sugen på. Istället lyckades jag lura med honom på en tripp till Linköping för lite shopping inför bröllopet. Kul med lite miljöombyte och inte bara gå hemma hela dagarna.
Nu när min lilla tjej sover och jag sitter ensam hemma och väntar på att stora tjejen ska komma hem så passade jag även på att köra ett pass på min crosstrainer. Eftersom jag har varit ute en hel del och sprungit den senaste tiden nu när vädret varit så bra så har crosstrainern saknat mig. 25 minuter blev det och svetten rann om mig. Känns redigt skönt! Imorgon blir det Skivstån/intervall i 75 minuter!
Mina sista kilo tills jag är i mål verkar sitta som in i Norden! Känns som att jag står och stampar på samma ställe hela tiden och aldrig redigt kommer till mål. Igår vägde jag 66,1 kg och imorse vägde jag 66,5 kg. Visst jag var och tränade 60 minuter Skivstång och 15 minuter intervall med arbete på 45 sek, vila 15 sek. Skitslut var jag efter passet. Men kan man verkligen gå upp nästan 0,5 kg bara av att träna under en natt? Jag vet mycket väl hur min kropp fungerar och reagerar vad gäller mat och motion, men jag har aldrig varit med om just detta innan. Är det ett normalt beteende? Jaja, imorgon är det vägningsdag. Får se vad den stannar på då!
Maten för idag är det inga bekymmer med. Kommer att äta som jag brukar även att vi får besök. Grillad kyckling med zuccinisallad står på min matsedel ikväll och en klick tsatsiki så jag kan sova bredvid gubben inatt.
Jo allt startade under min senaste graviditet. Var redan överviktig sen tidigare och när jag nu fick reda på att vi skulle ha nr 2 så började allt om igen. Min startvikt när jag blev gravid var: 88 kg Jag gick upp till 95 kg. Sen kom min lilla dotter den 17 Juli. Från 17 Juli och till 31 december gick jag ner från 95 kg till 83,5. Där stannade allt upp. Bestämde mig då för att testa LCHF. Allt gick kanon och kilona rasade av mig. Så från Januari och fram tills nu har allt gått bra och gör fortfarande. Jag har nu ändrat min livsstil till ett mer hälsosamt levande och mer motion i min vardag.
En väninna till mig påpekade en sak som jag aldrig tidigare tänkt på. Jag räknar min viktresa från januari och fram till nu. Då har jag gått ner från 83,5 kg till 67 kg (-16,5 kg) Men när hon sa att jag gått ner massor sen min dotter kom och gav mig ett annat tänk så blev det mer uppenbart. Sen Juli och fram till nu (9,5 månad) så har jag gått ner från 95 kg till 67 kg. Jag fattar inte redigt hur det har gått till. Alltså på 9,5 månad har jag gått ner 28 kg och har 2 kg kvar till mitt mål. Helt sjukt ju!
Nu börjar det snart dra ihop sig till ett mördarpass med skivstång/intervall i 1,5 timma. Jag kommer vara skitslut efter det passerar, och till råga på allt så har jag ridlektion imorgon. Kommer inte kunna röra mig resten av veckan.
Idag är en glad dag tycker jag, men samtidigt blir jag lite ledsen. Oj, vad konstigt skrivet det blev men nu ska jag förklara för er varför. Började dagen med att jag skulle prova mina "gamla" jeans för att se vilka som sitter bra. Resultatet blev att 2 av 5 par satt som ett hekto skit. Hängiga i arslet. Fan också. Måste slänga dom också. Men vad gör det, gillade ju aldrig dom innan eftersom dom var lite för låga för min kroppsform. Sen kom jag på den briljanta idén att plocka fram lite kortbyxor och kjolar nu när vi börjar närma oss Vår/sommar. Provar då även dessa kläder. Alla kortbyxor var på tok för stora! Shit, vad gör jag nu. Tankarna for runt som när en tvättmaskin centrifugerar....... Jaja, bara gilla läget. Får väll bli några nya då nån gång när man blir rik, typ i ett annat liv. Provade sedan mina kjolar. Samma sak där. Nu var det 2 av 4 som jag kunde ha, de andra var för stora. Näe, nu är jag gråtfärdig. Både positivt och negativt. Jag är jätteglad över att jag gått ner i vikt men tyvärr har detta inneburit ett stort hål i min garderob och framöver även ett stort hål i min plånbok. Hur fan ska jag re ut detta? Skänk mig pengar eller kläder! Annars får ni snart se mig naken och det kan jag lova inte är en vacker syn!
