|
|
|
 |
|
 |
woXie´s blogg
2034 besökare
|
|
|
har inte skrivit någon presentation om sig själv ännu...
|
Sitter ofta och läser på andras bloggar här på matdagboken och tycker oftast att det är spännande och intressant att läsa om vad andra tänker och tycker och vad andra har för bekymmer och funderingar kring det som vi kallar vardagen. Vi alla har så otroligt mycket som händer i livet hela tiden och egentligen, om man skulle rada upp allting så skulle man märka att det i princip är samma saker för alla. Vi bara väljer att hantera händelser och känslor på olika sätt!
Jag läser andras bloggar dels för att jag för tillfället inte har så mycket annat för mig, för att stilla min tristess, eller så läser jag för att glömma bort min egna vardag för en sekund. Visst är det konstigt att man på nått sätt behöver ha någonting att jämföra sig med för att kunna urskilja hur sin egna vardag är. Mitt examensarbete handlade om att "för att kunna lära sig någonting så behöver det väsentliga urskiljas från det oväsentliga" (inte jag som kommit på det, jag bara forskade vidare inom fysikdidaktik). Och jag har insett mer och mer att detta gäller ju egentligen allt!
Mitt liv har ju egentligen ingen betydelse för mig om jag inte kan sätta det i relation till någon annans liv! Visst, nu tänker du kanske att -jo, självklart kan man veta att man är lycklig i sitt liv utan att behöva jämföra det med någon annan. Men om man hårddrar sanningen så vill jag påstå att man är inte samma människa just nu, i denna skrivande sekund, som man var i går, eller förrgår. Eller innan någonting skedde som förändrade någonting, stort eller litet. Ungefär samma tankegång som "man kan inte veta hur det är att vara lycklig och har svårt att uppskatta lycka om man inte nångång har varit olycklig". Vilket alltså innebär att du jämför dig med, om inte andra, i alla fall med den som du var i går, eller förra året!
Jag var och tittade på min gamla bil i dag som jag voltade med för fyra dagar sen. Jag har några blåmärken på kroppen som enda fysiska påminnelse om att det har hänt. Rent psykiskt känns det fortfarande som att jag bara har trillat med en cykel eller halkat på en isfläck. Bilen däremot ska till skroten. Helt mosad. Inga "prisa livet" hyllningar efter den händelsen. Kanske för att jag just nu väntar med nervös spänning på min ryggoperation som kanske kommer förbättra hela mitt liv. Eller jag hoppas i alla fall! Det är jag mer rädd och nervös över än för det som hände med bilen.
Vad jag egentligen ville få ut för tanke kring dessa ostrukturerade filosofiska synapser är att helt ärligt är mitt liv egentligen skittråkigt. Visst, på mitt jobb lever jag ett annat liv, där lever jag för mina elever och deras utbildning, att skapa lust kring lärande och att hjälpa eleverna att finna motivation till att lära, men annars är jag supertråkig, enligt mig själv. När jag läser alla era bloggar om era vardagsliv så känns mitt liv ganska händelsefattigt. Jag jobbar, försöker träna, har ont i ryggen, har lite mer ont i ryggen och sen var det det där med ryggen och så jobbar jag lite till, och så blir jag deppig för att jag inte kan träna och då jobbar jag lite istället för att jag har ju ont i ryggen och orkar inte göra så mycket annat.
Tack till alla ni snälla människor som skriver om era vardagsbekymmer och vardagshöjdpunkter så att människor som jag har en möjlighet att jämföra sin vardag med er. Att glädjas för er eller skänka en tanke för er vare sig det är anonymt eller rent konkret i en kommentar här i cyberspace.
"Att vara eller att inte vara" det är nog mallen för allas vardagsliv. Det är bara vi som själva bestämmer om vi är eller inte!
|
Sitter och funderar över träning... Allt från styrketräning till bodypump, aerobics, simmning, spinning och step och zumba och allt däremellan. Älskar det!
Sitter och fantiserar om att jag kanske, förhoppningsvis kanske, kommer få operera ryggen i år och att det kommer bli bättre. Tänk om?! Då kanske kommer jag kunna ordna min träning. I framtiden bli riktigt tränad och kunna utbilda mig till spinniginstruktör.
I tonåren tränade jag 4-8pass i veckan. Helt underbart fantastiskt var det. Jag kunde t.o.m vara ute och springa! Nu fixar jag knappt en bråkdel av allt det där. Jag har dragit ner min variation till promenader, styrketräning och spinning. Som jag älskar, men ändå. Skulle vara kul att kunna variera sig lite mer. Sist jag körde powerbox fick jag tre diskbråck, en kota ut led och var sängliggande i flera veckor. Det var för 9 år sedan. Sen 10 år tillbaka har jag nog lyckats få diskbråck av allt man kan få diskbråck av. En gång halvlåg jag i soffan och tittade på film och råkade nysa(!).
Vikten kan jag inte skylla annat än på att jag helt enkelt har varit tränings-deppig till och från sen jag skadade mig och då var sängliggande i mer än 6 månader. Godis och skit om jag inte kunnat träna. Då spelar det ju liksom ingen roll ändå!? Nä, eller hur! 130kg. Hur kunde jag låta det gå så långt?
Det sjuka är att jag är envis och fixar lätt ett spiningpass på 60min. Har svårt att köra alla stående positioner men jäklar vad det går. Tekniken är perfekt och kondisen är faktiskt inte så dålig som den borde vara vid denna vikt. Har helt normalt blodtryck, bra vilopuls på 68-70 och bra blodvärden för övrigt. Benen domnar dock bort ibland och jag kan få svimmningsattacker när jag tränar dels av mina konstanta ischiassmärtor men även andra smärtor. Spykänslor och smärta utanför denna värld. Men jag tränar på ändå. Jäklar vad svetten yr.
Fatta vad jag kan göra om ryggen var hel. Ryggont kan jag leva med. Men inte det jag har nu. Kan knappt bli kramad av min fästman ibland. Barn? Det är en dröm just nu. Tur man kan adoptera i värsta fall.
Jag verkligen innerligt, så otroligt mycket, längtar tills jag i alla fall får en kölapp till operation.
Då ska jag i framtiden träna som att världen håller på att gå under. Inte låta min fästman vara ifred ;) Hoppa fallskärm, testa bungeejump, återuppta alla militärövningar som jag inte kunnat genomföra.Vill verkligen bli instruktör för grundutbildningen med Lottorna. Jag ska återuppta mitt sociala liv som typ inte existerar och följa med folk ut på krogen för att dansa loss lite. Jag ska vandra i fjällen. Testa alla roliga nya varianter av gruppträningar som poppat upp senaste åren. Men framför allt inte bara drömma om barn!
Ännu en lördag som jag sitter och längtar...
Men är ganska nöjd efter denna vecka med ett spinningpass, ett besök på gymmet och en långpromenad trots allt!
Jag hoppas och önskar att ni alla tar hand om era ryggar!
Ha en riktigt härlig lördagskväll =)
// En drömmande, optimistisk och envis Sanna
|
|
 |
 |
|
