thea77´s blogg

93025 besökare
plus medlem
profilbild har inte skrivit någon presentation om sig själv ännu...



tongue tied

2014-04-09 12:51:47 9 Kommentarer
Ok jag vet att det är mitt i veckan, men jag ska skriva om en sak som hände i helgen.
Jag agerade privatchafför åt ett kusinbarn till Gustav som har Yohio som sin stora idol, och han uppträdde lägligt nog på ett köpcenter inte allt för många mil från oss.
Jag som för inte så längesen fått klartecken att sitta bakom ratten igen efter alla turer med mitt hjärta, tar de flesta chanser som erbjuds för att få köra.
Och jag älskar musik, så jag var inte alls svår att övertalas till att åka och se Yohio om man säger så.
Han är en imponerande musikalisk ung man och dockaktigt vacker.
Med andra ord jag led inte allt för mycket av att trängas bland alla andra som ville se honom.

Efter att ha sett honom skulle vår färd gå vidare mot Julia och Annabelle där Gustav, Charlie och Elias inväntade oss, de kände inte alls för att trängas för att lyssna på yohio hehe.
På vägen dit stannade vi till på ett fik och tog en kaffe, jag har en grej jag ofta gör på nya caféer, om fiket är lugnt och inte de som jobbar där verkar stressade så brukar jag betala för en extra kopp kaffe av den sorten jag själv köper.
Så nästa person som kommer in och beställer en sådan kaffe får den alltså förbetald, en god gärning kan man väl kalla det, en sak jag sysslat med under många år.
Och jag har alltid mötts av positiva reaktioner av de som jobbar, de tycker det är en kul grej.
Och som jag sa, denna grej gör jag aldrig då det är som mest stressigt för personalen, utan alltid på ställen där det är lugnt.

Men för första gången uppskattades mitt tilltag inte alls, kvinnan bakom disken blev rent ut sagt förbannad på mig, och undrade om jag inte trodde hon hade tillräckligt mycket jobb som det var än att hon skulle hålla reda på nästa person som beställde min sorts kaffe.
Haha jag är en person som brukar finna mig ganska snabbt i sånna här situationer, jag är sällan mållös typ, men ja det engelska uttrycker tongue tied fick jag helt klart uppleva, jag fick inte fram så mycket mer än ett pipande förlåt, tungan ville inte alls forma ord.

Ja vad lärde jag mig av detta då, jo att det inte alltid är så lätt att läsa av människor som man tror.
Dock kommer detta inte stoppa mig från att fortsätta med mitt kaffeköpande till främlingar, det är en under många år invand handling som jag inte känner att jag vill släppa.

Thea

bubble milk tea

2014-03-28 21:15:30 4 Kommentarer
En stor fördel med att ha äran att ens två bästa vänner båda valt att utbilda sig till kock är att jag blir bjuden på massa olika rätter som jag förmodligen utan dem i mitt liv aldrig fått prova på, båda två är väldigt glada för att laborera i köket, och de lyckas aningen bättre än mig när jag gör det :P

Nu är självklart deras matlagningskonster inte anledningen till att jag kallar dem mina bästa vänner, men det gör ju inte ont att de är kockar hehe.
Och det faktum att jag är mer eller mindre värdelös i köket ger upphov till fler skämt än jag egentligen vill kännas vid haha.
Dessa kökskunskaper är inte enbart matlagning visade det sig idag, utan i dem ingår även dryck som kräver matlagning haha.
Idag när jag var hemma hos Elias bjöd han på Bubble milk tea, jag har aldrig hört talas om det tidigare och visste inte riktigt vad som väntade mig när jag tackade ja när han undrade om jag ville ha en Bubble milk tea.
Jag lekte lite med tanken på vad som väntade mig, jag övervägde te gjort på kolsyrat vatten och med mjölk i.
Ja inte för att jag kom fram till hur man behåller kolsyran om man värmer vattnet, känns väl som det ska försvinna då, eller hur man kolsyresätter kokande vatten.
Visade sig att jag tänkte på det hela helt i onödan då det där teet inte hade något alls med kolsyra att göra.

Jag hade i alla fall rätt i att det var te med mjölk, men bubblorna var någon form av geléaktiga kulor som jag antar skulle stå för bubbledelen av namnet.
I mitt te satt det största sugrör jag sett i mitt liv, haha förstod ju dock varför det var så stort, man sög upp de där kulorna genom det, och när man tuggade på dem så var de precis som de såg ut, lite geléiga.
Haha så cool känsla att ha lite tuggmotstånd när jag drack teét.

Teet tillhör en sån sak jag aldrig någonsin skulle fått prova på om det inte varit för mina två vänners glädje för att stå i köket.
För Julia låg bakom inköpet av de där kulorna, som förövrigt heter tapioca Pearls och i olagat tillstånd såg de ut ungefär som torkade ärtor.
Hon hade gett honom en omärkt påse med sånna i för att han skulle försöka komma på vad det var och vad man kunde tillaga med dem. Och sen göra maten/drycken och skicka bildbevis på det hela.
Udda lekar de har de där två, men inte mig emot så längde det betyder gratis mat och dryck till mig haha.
Thea

Världen sedd från mitt fönster

2014-03-19 12:48:45 5 Kommentarer
Ett citat jag gillar är att vi har alla samma himmel, men vi delar inte alla samma horisont.
Det citatet beskriver så bra hur vi människor formas av det vi upplever genom livet.
Alla saker vi genom livet går igenom lämnar spår i oss, ingenting vi går igenom lämnar oss oberörda skulle jag tro, det formar oss, mer eller mindre märkbart och på gott och ont.
Detta formande antar jag är vad som får oss att brinna för vissa saker medan vi i stort sätt rycker på axlarna åt andra saker, och att sakerna vi brinner för och rycker på axlarna åt ter sig olika för olika personer, för vi går alla igenom olika saker i våra liv.
Jag använder mig ibland av mina erfarenheter för att hjälpa andra som gått igenom samma sak som mig, att vara ett stöd för dem i en stund i livet som gör att de känner sig ensammast i världen.
Ja att helt enkelt vara en person som kan inge lite hopp om att livet kommer inte vara bäckmörkt för alltid, utan att ljuset kommer återvända osv, ja ni förstår säkert.

Men sen har jag även stunder då jag använder mina erfarenheter för att få folk att sätta sig in i min värld, jag brukar kalla detta för att jag låter dem se världen från mitt fönster.
Det hela handlar mest om att jag vill visa dem att deras handlande kan komma att ha konsekvenser på andra personer som de kanske inte tänker på.

I helgen hade jag ett sånt möte, det är tufft och jobbigt men jag vill och kan förmodligen inte låta bli att göra denna grej, jag kan inte förändra hela världen, men kan jag förändra en persons tänkande så är det värt det.

Elias har en vän vars lillebror precis fått körkort, han är 18 år och tror han är odödlig kan man väl säga, en kille som är så kaxig att hälften kunde vara nog förmodligen.
Med denna kaxighet och jag är odödlig tänkande framkommer agerande som jag avskyr och föraktar, nämnligen att köra rattfull.
Jag är inte så förtjust i tänk-om tankar, men när jag gör sånna här saker är det precis vad jag låter dem göra, alltså tänka tänk-om.
Jag har skrivit om när jag gjort denna grejen förut i min blogg, med tjejen som slängde ur sig en onödig kommentar bland annat för inte så längesen.

Jag inser att det inte räcker med att säga att de gör fel, att de riskerar både sitt och andras liv med sitt agerande, för de lyssnar ändå inte på det örat, de är ju odödliga.
Vad jag då gör är alltså att låta dem se världen från mitt fönster, jag målar upp mitt liv som deras liv i stort sätt.
Jag låter dem med hjälp av mig gå in i en drömvärld kan man väl säga, där de spelar huvudrollen tillsammans med personer de älskar och står nära.
Jag hjälper dem måla upp bilderna, men de för själva bilderna vidare i sitt inre.
Ibland underlättar deras egna liv det jag målar upp för dem.
När det gäller killen i helgen så hade jag tur sett från min sida av det hela, då han hade flickvän.
Så jag ställde frågor i stil med hur han såg framtiden med henne, bad honom tänka 10 år framåt i sin framtid, såg han giftermål och barn, och det gjorde han, han hade hittat tjejen han skulle bli gammal med.
Och det där nyttjar jag ju självklart i det jag målar upp för honom, det vill säga min verklighet när det gäller rattfyllo, det kan säkert diskuteras om det jag gör är rätt eller fel, kanske är det nesligt att nyttja hans tankar på det viset, eller så är det rätt att göra så om det betyder att jag kan få honom att låta bli att köra rattfull.
Men för mig som blev änka som 20åring pga en person som honom känns det rätt.
Finns det minsta lilla spår av hopp om att jag kan få honom att sluta så gör jag det.
Sånna här saker lyckas ju så klart inte alltid, men de få gånger jag gjort det har jag kommit förbi deras kaxighet och odödlighet så pass mycket att de faktiskt tyckt det varit så jobbigt att tänka tankarna att de haft tårar som rinner.
Och i slutet när jag avslöjar för dem att det jag låter deras fantasi måla upp är min verklighet så har de alltid blivit helt tysta.
Det har nu gått några dagar sen mitt samtal med killen och idag kom Elias förbi med flickvännen till killen jag pratade med och med sig hade hon blommor till mig.
Hon berättade att hon och andra i hans närhet hade försökt få honom att sluta köra alkoholpåverkad, men ingenting de sa hjälpte.
Men efter mitt samtal hade han i helgen inte tagit bilen när han druckit.
Som jag sa tidigare, jag kan inte förändra hela världen, men det känns bra när jag kan förändra en person, och på det viset förhindra att andra personer tvingas till att dela den horisont jag har.
Thea

sol både ute och inne.

2014-03-12 13:42:21 1 Kommentar
Tänk vilken genomslagskraft en trevlig komplimang kan ha.
Jag har njutit av dagen som är idag, vädret är trevligt och jag mår bra, så mycket mer än så begär jag inte.
Men ibland kan en redan bra dag bli ännu bättre, utan att man egentligen trodde det var möjligt.

Jag och Elias tog oss en promenad med charlie i vagn i det fina vårvädret.
Vi promenerade och skrattade och hade oss.
Mitt i allt stoppade en ung kvinna oss, och eftersom jag hade sällskap av Elias tog jag lite förgivet att hon stoppade oss för att prata med honom.
Döm av min förvåning när hon började prata med mig och påpekade att jag hade ett så underbart skratt, hon kände sig helt glad av att hört mig skratta.
Och hon påpekade att det stämmer verkligen att det finns personer som har smittande skratt, och jag menar inte att skratten låter komiska så man själv vill skratta utan det bara gör en varm inombords och får en att le.

Min braiga dag blev så mycket bättre, det är så mycket trevligare att möta personer med snälla saker att säga när man är ute och promenerar än negativa saker som jag råkade ut för för inte så längesen.
Jag strålar i kapp med vårsolen.
Thea

en natt på sjukhus

2014-03-06 12:30:15 11 Kommentarer
Fy fan vilken gårkväll och natt det har varit.
Det tär på en otroligt mycket att bara sitta och invänta att man ev kan bli dödssjuk om febern dyker upp.
Dessutom är det ju inget som säger att man ens får feber när man är förkyld, så situationen är minst sagt märklig.
Och det hela tär ju inte bara på mig, det är ju självklart lika jobbigt om inte jobbigare för mina nära och kära.
Det är inte helt lätt att göra det bästa av situationen ska erkännas.
Gustav och jag fick sällskap av Elias, en Elias jag knappt kände igen pga att han var så otroligt sammanbiten av rädsla.
Vi kollade på film som förmodligen ingen av oss i dag skulle kunna återberätta handlingen i.
Vid midnatt kom så febern, nervöst packade vi in oss i bilen för avfärd mot sjukhset.
Elias som varit väldigt tystlåten för kvällen yttrade väl i stort sätt allas våra känslor när vi skulle gå in på sjukhuset, "det känns som jag ska kräkas".
Gustav och jag bara nickade instämmande, bättre än så kan man nog inte förklara hur vi kände det, oron och rädslan gjorde oss alla bokstavligt talat illamående.

Jag har legat på övervakning över natten och inga kontigheter utöver det vanliga när en förkylning och feber härjar i kroppen, mitt hjärta pumpar på fint, visst är det påverkat, och jag måste ta det lugnt, men det är inget som är i närheten av livshotande.
Och faktum är att ta det lugnt lär inte vara några problem, febern gör mig otroligt hängig.
Så nu vågar jag nog mig på att faktiskt se det som att mitt hjärtproblem är åtgärdat och att de senaste 8 månadernas pärs vad gäller hjärtat är över.
Och det enda som kvarstår för min kropp är att återhämta sig.

Thea

Livrädd

2014-03-05 17:48:37 4 Kommentarer
Mitt immunförsvar är just nu inte precis på topp.
Från att inte varit förkyld på flera år så är jag nu förkyld ofta.
För de flesta är ju en förkylning ingen fara på taket.
Men ja är ni återkommande i min blogg så vet ni vad som hänt mig de två senaste gångerna jag blivit förkyld eller snarare när jag fått feber.

Nu har ju läkarna hittat felet på mitt hjärta och opererat det och allt ser efter operationen bra ut, men jag känner mig ändå lite orolig och jag måste fortfarande åka in om jag får feber.

Det är ganska svårt att inte måla fan på väggen, jag målar hela hans familj ska erkännas.
Orden tänk om upprepas som ett mantra i skallen på mig.
Har ingen aning om hur jag ska koppla bort tankarna.
Jag är självklart medveten om att förmodligen kommer det gå bra, men tidigare händelser när jag blivit förkyld spinner runt tydligt i mitt huvud.
Jag är i ärlighetens namn livrädd över att jag känner mig förkyld.

Thea

Många kramar

2014-03-04 11:02:59 2 Kommentarer
Efter mitt läkarbesök i fredags fick jag trevliga nyheter om att mitt bröstben nu är läkt och klarar av belastning igen.
När man har en son på snart 8 månader så är det fantastiska nyheter, äntligen kan jag lyfta honom, gosa och trösta hur mycket jag vill.
Det har helt klart varit psykiskt jobbigt att under 7 veckor inte få göra de sakerna.
Bara att kunna lyfta honom i och ur matstolen var en fantastisk känsla som fick mig tårögd faktiskt.

Och nyheten om läkningen innebär också att jag kan kramas hur mycket jag vill, ännu en sak som jag upplevt som jobbigt under dessa veckor.
Det är liksom en sån självklarhet att kunna krama någon, så man tänker inte riktigt på hur jobbigt det är att inte kunna göra det.

I lördags bjöd vi hit Elias, hans flickvän, Julia, Annabelle och Gustavs bästa vän och hennes man för att kolla mellon.
Jag hade inte nämt något om att jag nu kan kramas bäst jag vill och tänkte överraska mina kära vänner när de kom med att ge dem en lång och hård kram.
Först kom Annabelle och Julia och jag bokstavligt talat slängde mig om halsen på dem med full kraft och båda två började gråta hehe.
Mitt i vår lilla gråtfest av lycka över att jag kunde kramas dök Elias med flickvän upp.
Nu grät vi ju av totalt lycka, men ja gråt av glädje låter ju inte annorlunda än gråt av andra orsaker så ja tänk er Elias lilla chock när han dök upp och fann oss storgråtande i hallen.
Det är sällan jag hört honom så orolig på rösten son när han undrade vad som hände.
Jag rusade fram till honom och taklade honom med en kram vilket fick honom och hans flickvän att göra oss andra sällskap i gråtandet.
Vi har gråtit ihop mycket den senaste tiden, och det var skönt för själen att få gråta av glädje istället för sorg och smärta.

Och ja faktumet att jag kan kramas betyder även att jag kan tröstas som jag är van vid, vilket jag fick uppelva lite tidigare än jag kunde gissa, redan under mellon faktiskt.
Gustav, hans bästa vän med man och Elias fickvän tyckte att spela brädspel var roligare än titta på andra chansen av mellon så det var vad de ängnade sig åt.
Vi andra parkerade oss i soffan för lite musikfest och mumsande på tryfflar, japp Elias och Julia kommer aldrig låta mig glömma min köttbullstabbe :)
Jag har alltid gillat melodifestivalen, musik är alltid trevligt anser jag.
Upplägget om att tävla i musik kan man ju tycka vad man vill om, men lyssna musik är aldrig fel anser jag.

Under alla år jag tittat har jag nog aldrig gråtit under någon låt, men ja det har jag ändrat på nu, jag grät hysteriskt till Linus Svennings låt.
Första gången han sjöng den för kvällen var det ganska lugnt visst rann tårarna på mig, jag kan ju relatera till låten lite mer än jag önskar jag kunde, men jag hade ändå lite kontroll på tårarna.
Andra gången han framförde den brast allt för mig och jag grät mer eller mindre hysteriskt, anledningen var att sångaren andra gången inte hade lika mycket murar uppe för att klara av att sjunga låten, det syntes så tydligt i hans ögon hur jobbigt det var, och smärtan pga saknaden i hans ögon lyste så klar trots att han även såg glad ut över att kommit vidare.
Det är en blick jag är van att se, jag ser den hos mina syskon och jag ser den hos mig själv när jag tittar mig i spegeln.

Jag var väldigt tacksam för att jag kunde kramas som vanligt får jag erkänna för jag ramlade i stort sett ihop i en hög i Elias famn.
När jag hade lugnat mig lite tittade jag upp på -Elias för att jag skulle be om ursäkt för att jag gråtit ner hela hans tröja hehe och såg att han hade tårar i ögonen han med.
Jag undrade om han också saknade Linus lite extra pga låten och tankarna den förde med sig, men han skakade på huvudet, log lite generat och sa att han var bara så glad över att han kunde hålla om mig som vanligt när han tröstade mig.
Tänk så mycket människor faktiskt påverkas av kramar, och hur mycket man tar förgivet att det är en sak man kan göra, när man plötsligt inte kan det längre känner man sig lite vilsen faktiskt.
Och jag har inte riktigt tänkt på att när inte jag kunde kramas så påverkas även mina nära och kära, jag har sällan känt mig så älskad som jag gjorde där i hallen där vi alla stod och grät över faktumet att jag kunde kramas igen.

Thea

när frågor inte har svar

2014-02-28 09:30:28 16 Kommentarer
Om drygt en vecka är det ett år sen min mamma tog sitt liv.
En händelse som jag ännu finner svår att hantera och förstå.

Min telefon har i flera dagar gått varm med samtal från vänner och bekanta till min mamma.
Det är lite på gott och ont måste jag erkänna.
Många av de som ringer verkar tycka att tiden har läkt såren och att det nu är fritt fram att ställa alla möjliga frågor angående hennes död.
Jag känner att deras timing för frågorna är lite illa vald.
Håller inte riktigt med om att bästa tiden för deras frågor är så här nära inpå dagen då hon dog.
En tid som är väldigt känlslomässigt tung.
Alla tankar, minnen och känslor är svåra att hantera för stunden.

Och att jag då ställs inför frågor om när jag fann henne är jobbigt.
Dels för att det är ett tungt minne att bära med mig och dels för att den dagen fortfarande är väldigt blockerad i min hjärna.
Och några av hennes vänner blir nästan irriterade på mig för att jag inte minns det de frågar.
Och de verkar inte riktigt förstå hur jag inte kan minnas, jag var ju där.

De verkar inte riktigt förstå hur svårt det är för en människa att finna en person man känner död.
Jag har fått frågan om hur hennes ansiktsuttryck såg ut när jag fann henne, om såg hon fridfull ut.
En fråga de inte kan förstå att jag inte har svar på.
Men tro mig när man kommer in i en lägenhet och hittar sin mamma hängd är att kolla ansiktsuttrycket inte i närheten av vad man tänker på.
Jag tror inte jag tänkte så mycket mer än nejnejnej innan min hjärna stängde av sig totalt.
Och några har velat veta var hon hängt sig någonstans i lägenheten, vad hon hängde sig med för något, om hon var synlig utifrån, om jag tror att hon kanske kunnat räddas om någon i huset mitt emot sett henne.
Frågor jag inte vill fundera på, jag undviker i den mån jag kan alla tänkom tankar.
Det är svårt att acceptera och förstå det som hänt med börjar jag tänka massa tänk om så kommer det äta upp mig inifrån och jag skulle snabbt bli en skugga av den jag är idag.

Och det spelar ingen roll om jag svarar på frågorna eller inte för i vilket fall som helst så är de ställda och fast i min skalle.

Och värst är det att få höra av personer som inte känner mig, som innan detta samtal aldrig pratat med mig förr, anser att jag inte sörjer rätt.
Att jag inte är normal som inte känner ilska över vad mamma gjorde.
Men bara för att jag inte känner ilska mot mamma betyder det ju inte att jag inte önskar att hon inte gjort det hon gjorde eller att jag är okej med vad hon gjorde.


Den överlägset vanligaste frågan jag får är hur tar man sig igenom allt jag drabbats av.
Och jag tror att i de flesta fall är man starkare än man vet och kan hantera mer än man tror.
Men för ett fåtal personer som drabbas hårt av livet så går de in i ett mörker som är så omfattande att de aldrig mer hittar ut från det.

Thea

köttbullsmiddag

2014-02-21 11:18:38 6 Kommentarer
Igår skulle jag för ovanlighetens skull laga mat.
Gångerna jag stått vid spisen sen mitt hjärtproblem gjorde entre är få.
Jag är självklart oerhört tacksam till alla runt omkring Gustav och mig som ställt upp och sett till att vi får mat i magen.

Igår kände jag mig sådär lite lagom rastlös och tänkte middag ska jag göra för att ha något att ägna mig åt.
Nu ville jag ju inte dra igång något överinvecklat så jag tänkte köra med att bara koka potatis fixa någon sås och sen använda matlåda från frysen med färdiglagat kött som således bara skulle micras.

Jag raffsade runt i frysen och hittade en burk med hemmalagade köttbullar.
Perfekt ansåg jag och lagom mängd till Gustav och mig.
Så på med potatis för kokning fixande med passande sås och några minuter innan det på spisen var klart satte jag in köttbullsburken i micron för att tina och värma dem.

Gustav kom ut i köket och poängterade att det luktade choklad och jag undrade snällt och vänligt hur det stod till med luktsinnet.
Jag la upp potatis på våra tallrikar och satte fram såsen samtidigt som jag bad Gustav ta köttbullarna från micron.
Han gjorde detta och började skratta nästan hysteriskt samtidigt som han fotade köttbullarna, jag undrade vad som var så kul och varför han fotade dem.
Han försökte lugna ner sig utan någon större framgång och mellan skratten fick han fram att han var tvungen att smsa Julia och Elias.
Medan jag satt där som ett mänskligt frågetecken lite lätt oroad för Gustav mentala hälsa, för allvarligt hur roliga kan ett gäng köttbullar vara,och varför skulle han plötsligt smsa Julia och Elias, så nåddes jag plötsligt av doften av choklad.
Påpekade till Gustav att vad märkligt nu känner jag med chokladdoft.
Gustav som precis hade lugnat sig med skrattandet fick ny fart på det och verkade inse att han inte skulle kunna få fram prat tog köttbullsburken från micron och placerade den framför mig.
Till min stora förvåning var där inte en enda köttbulle i den längre, men någon form av chokladgegg däremot.
Det som jag tyckte såg ut som köttbullar i fryst tillstånd var frysta chokladtryfflar.

Idag kommer Julia, Annabelle, Elias och hans flickvän hit för lite filmmys.
Både Elias och Julia har ringt och sagt att de kommer att ha med sig något gott till filmen, de båda lät på tok för luriga och på tok för mycket som om de pratat ihop sig om det hela för att jag inte ska misstänka att kvällens filmmys kommer innehålla tryffel att äta.

Thea

oglömlig alla hjärtansdag

2014-02-19 10:07:56 10 Kommentarer
Wow alla hjärtansdag visade sig bli en märklig dag.
Jag och Gustav har aldrig direkt hittat på något speciellt den dagen.
Inte för att någon av oss är anti den eller så, det har bara blivit så helt enkelt.
Ingen av oss är överdrivet romantiskt lagda och de klassiska romantiska inslagen hemma beror på andra faktorer än oss två.
Ex att kökslampan brakar ner och levande ljus kommer fram på bordet för att inte behöva sitta i mörker och äta :P

Alla hjärtansdag bestod av läkarbesök för min del, passande nog var det hjärtat som skulle kollas.
Elias erbjöd sig att agera min chafför, jag får inte själv lov att köra bil.
Läkarbesöket gick bra, men oj vad nervös jag var innan, så sjukt lätt det är att jaga upp sig själv alltså.
Men allt såg bra ut.

Elias ville bjuda på fika för att fira att allt såg bra ut med mitt hjärta, gratis mat tackar jag aldrig nej till.
Haha det var ju alla hjärtansdag och hela världen verkade ha satt på sig rosaskimmrande glasögon.
Haha kändes som vilket fikaställe vi än kikade in i så satt där förälskade par och tittade kärleksfullt på varandra.
Och det var helt klart inte bara redan förälskade par som var kärleksfulla denna dag utan även singeltjejer verkade blomma upp dagen till ära och hoppades på att kärleken skulle stå framför dem.
Vi valde att ta kaffe med oss i stället för att sitta bland alla förälskade par.
När vi kom till bilen började Elias flina och jag undrade vad det var, han höll upp sin kaffemugg, på den stod ett mobilnummer med namn och ett ring mig gärna.
Naw hur gulligt var inte det, baristan vi hade hoppades på kärlek dagen till ära.
Det komiska är att det är ganska vanligt förteelse haha Elias har förmågan att samla på sig telefonnummer titt som tätt.
Många verkar tänka friskt vågat hälften vunnet.
Jag imponeras lite av tjejerna som gör det, jag hade nog aldrig vågat göra samma sak om jag varit singel.

Elias hade ett litet ärende så jag hängde på, inte för att jag hade direkt mycket val förvisso.
På väg till butiken mötte vi ett möhippegäng.
Och jag varit med på en del möhippor genom åren och fått berättat för mig om än fler och jag är fullt medveten om att sakerna den blivande bruden ska göra kan vara mer eller mindre märkliga och mer eller mindre förnedrande.
Jag har varit med om att blivande brudar ska sälja kondomer, kramar, pussar.
Att de ska samla in kalsongtvättlappar osv.
Men det vi råkade ut för i fredags har jag aldrig varit med om och för första gången ansåg jag att möhippegänget gick över gränsen.
De kom fram till oss och den blivande bruden sa att hon skulle leta upp killar/män som såg ut att ha 6-pack på magen. Och om hon lyckades hitta en man med synliga abs så kunde hon samla poäng som hon sen fick omvandlat till pengar som hon kunde nyttja till att köpa grejer för på ett sexleksaksparty.
Så långt var vi med så att säga, även om både jag och Elias tyckte det var aningen märkligt.
Men ja Elias visade sina abs och vi trodde att det ar över men icke, inte nog med att hon skulle leta upp en man med vältränad mage med synliga muskler nä då kunde hon samla olika mycket poäng ocksåå beroende på vad killen tillät henne göra.
Hon förklarade att högst poäng fick hon om hon fick slicka på hans mage medan det filmades, vi bara gick där ifrån, så några extra poäng fick hon inte.
Jag vet inte, men att slicka på en främmande killes magmuskler kändes ju lite överkurs och knasigt.

Vi snabbade oss in på stället han hade ärende till och när vi var påväg tillbaka till bilen var jag tvungen att stanna och vila en liten stund, då kom det ett litet gäng tonårstjejer, det var ett väldigt fnittrande och väldigt tisslande och tasslande och hörde de säga hur jäkla snygg han var.
Jag log lite och funderade på om de förstod att vi liksom de flesta andra människor har öron som vi hör med hehe.
Helt plötsligt ser jag två av tjejerna ta upp sina mobiler och smygfotar Elias.
Jag kände mig plötsligt väldigt gammal, sen när började tonåringar smygfota folk de ser på stan.
Ge telefonnummer till en random kille man möter i hopp om att få ett samtal och en dejt är jag med på och man ger ju personen valfriheten att ringa upp.
Men vad är meningen med att fota en random person man möter på stan, hur snygg man än anser personen vara känns det ju inte ok att ta ett foto utan lov.
Inte för att jag inte förstår varför så att säga, jag har ju en bild på Darren med bar överkropp som bakgrundsbild, och det har jag ju knappast för att jag tycker han sjunger så bra ;P
Men detta till trots är steget att använda en offentligt idolbild jag gillar till att börja fota random män på stan för att jag tycker dem är snygga mils långt ifrån varandra.
Haha iallafall så upptäckte ju självklart Elias också att de fotade honom och hojtade till dem om han skulle göra någon sexig pose haha tjejerna la benen på ryggen illa kvickt, jag har sällan sett någon springa så fort som de gjorde.

Jag fick iallafall en alla hjärtansdag jag nog aldrig kommer glömma, inte ens om jag försöker.

Thea