thea77´s blogg

144636 besökare
profilbild har inte skrivit någon presentation om sig själv ännu...



Thea 1987-2015

2015-02-05 09:39:06 39 Kommentarer

Det är med ett tungt sinne jag är här för att meddela er att Thea inte finns med oss längre.

För några veckor sen blev hon sjuk och hennes hjärta orkade inte mer.

Hon lämnade oss i djup sorg och saknad, men med fantastiska minnen.

Mvh Elias

nytt år.

2015-01-09 10:44:45 8 Kommentarer

Ett nytt år står för mina fötter.

Det är väl alltid trevligt, som en oskriven bok som bara väntar på att fyllas med ord.

Aningen bättre start på detta året än förra året, för exakt ett år sen låg jag nedsövd och svävade mellan liv och död.

Idag mår jag toppenbra, nästan svårt att förstå hur sjuk jag var då.

Jag har de fyskiska ärren, de psykiska ärren sitter nog mest hos mina nära och kära.

Härom dagen fick jag en komplimang om min viktnedgång, komplimanger är alltid kul att få, men när den kommer över 2 år senare från när jag nådde min målvikt så blev det lite komiskt.

Och det beror inte på att jag inte träffat personen på lång tid, jag ser personen flera gånger i månaden och har gjort hela tiden sen jag nådde min målvikt.

Jag blev nyfiken, hade hon verkligen inte sett att jag gått ner över 30 kilo och varit kvar på min målvikt sen slutet av 2012?

Ja så var ju inte fallet, hon hade såklart lagt märke till den direkt, men med tanke på allt annat som snurrat omkring mig sen 2012 hade hon känt att det inte kändes rätt att påpeka hur duktig jag varit med viktnedgången.

Jag förstår hennes sätt att tänka, visst kan jag känna att jag kunde fått höra komplimangen redan 2012 eftersom hon tyckte jag var duktig redan då, känns väl som det hade varit en trevlig sak att höra och gläjdas åt när allt annat runt om kring mig brakade ner och slogs i tusen bitar.

Men å andra sidan var det ju inte mindre trevligt att höra den nu ett par år senare, får mig att fortfarande känna mig duktig som tog mig igenom viktresan.

Och jag får väl erkänna att jag just nu efter kommentaren faktiskt är ganska stolt över att jag fortfarande ligger kvar på målvikten, jag har dippat under lite när allt var som tyngst, men jag har aldrig vandrat uppåt i vikt.

Och med tanke på att jag blev överviktig till att börja med pga tröstätande och tröstdrickande pga sorg så känner jag lite stolthet att jag inte släppte allt när nya sorger tog sig in i mitt liv.

Efter alla helger nu under jul och nyår så är jag ändå väldigt glad över att det är helg igen, i dag börjar Glee, har sett fram emot det i 8 månader, och jag helt klart som ett barn på julafton, dagen går så lååångsamt.

Dock blir jag distraherad i eftermiddag och kväll, då vi ska ha myspyskväll med Julia, Annabelle, Elias och Maja, själv planerar jag snarare att gosa med Nova än att titta på film, inget klagomål från mig med andra ord om de skulle råka välja en film jag inte är intresserad av att se.

Känns väl som en perfekt dag, kompismyspys, bebisgos och avsluta det hela med dubbelavsnitt av Glee.

Thea

Gott nytt år

2014-12-31 12:05:08 1 Kommentar

Jag önskar er alla en trevlig nyårsafton.

Här blir det party, Gustav påstår att han ska vara klädd som min profilbild vid 12slaget cheeky.

Thea

bebisväntan och inneskor

2014-12-29 21:33:53 8 Kommentarer


Idag har varit en otroligt lång dag, med seg lång väntan, julafton som annars lätt blir en lång dag med väntan på tomten förlorar med hästlängder mot i dag.

4 i morse ringde Elias och sa  att de var på väg till förlossningen.
Mååånga långa timmar senare blev Elias och Maja föräldrar till en dotter.
Flickan är tilltalsnamnslös men hon innehar redan sitt andranamn, vilket är Thea, jag är stolt som en tupp, av alla namn här i världen och av alla människor hon kan få ett namn ifrån valde de mig och mitt namn.

Dagens långa väntan har varit produktiv för mig.
Jag frös extremt om fötterna och i normala fall hade jag ju satt på mig ett på tjocka strumpor.
Men idag kände jag att jag måste fördriva tiden med något annat än stirra på telefonen, så jag tänkte, jag virkar mig ett par inneeskor.
Och då jag virkat sneakers till bebisar tidigare tänkte jag sånna kunde vara kul.
Mönster till bebisvarianten är inga problem att finna på nätet, vuxenvarianten däremot var lättare sagt än gjort, men med flertalet beskrivningar så lyckades jag pussla ihop en sko som jag var nöjd med, borde ju faktiskt kommit ihåg att jag har två frusna fötter och alltså är två skor att föredra.
Den lilla tabben gjorde att mina skor inte blev helt identiska, jag glömde helt enkelt att jag skulle göra två skor, så när sko ett var klar, kom jag knappt ihåg hur jag gjort.
Lagom till jag knåpat ihop sko nummer två ringde en st väldigt stolt nybliven pappa.

 

bebisväntan och inneskor - Bild 1

Så här sitter jag med varma gosiga inneskor på fötterna, och i stort sett bara väntar på att få komma och hälsa på den nyblivna föräldrarna så jag kan bekanta mig med nytillskottet till deras familj.

Det är helt klart en väntan värd att vänta på.

 

Thea

En mysig julafton

2014-12-26 09:52:35 4 Kommentarer

Jag hoppas ni alla fick en trevlig jul med nära och kära.
Jag har haft en underbar jul.

Och fick till och med e,n sedan ett par år tillbaka, önskan uppfylld haha.
Jag har sen jag började ha min lilla julbild här skämtat om att jag hoppas tomten ska se ut så.

Vi firade som jag sagt jul hos Elias föräldrar och vi skulle hämta upp honom och Maja på vägen.
Vi var lite tidiga och de två var lite försenade vilket resulterade i att de inte hunnit med att byta om när vi kom.
Elias som bara fått på sig byxorna när vi ringde på fann sig snabbt, och satte på sig en tomteluva och kunde pga att han hade röda byxor på sig skylla på att han inte alls var ofärdig utan skulle uppfylla min tomtedröm.

Det var en så fånig grej och jag låg nästan dubbel av skratt.
Då insåg jag att hela grejen var mer genomtänkt än jag först trott.
Julen är jobbig, det blir en jobbig känsla i mig, och jag har svårt att slappna av, jag går lite tillbaka till känslan att jag tar en timme i taget.
Elias skämt lättade dock en hel del på den ångestkänsla jag kände.
Vilket ju självklart hade varit hela poängen från hans sida.

Vad som avslöjade hela grejen var att när han väl var klar för att åka inte hade röda utan svarta byxor på sig.

Julaftonen flöt på, massa myspys med folk jag älskar, kan inte bli bättre.
Elias och Majas bebis har inte kikat ut ännu, hon var 7 dagar över tiden på julafton, alla verkade helt övertygade om att värkarna skulle sätta igång under dagen.
Själv gick jag emot alla andra och tror att bebisen kommer i morron.
Får se om jag har rätt.
Maja och Elias själva börjar tvivla på om bebisen någonsin ska komma ut.

Jag spenderade mycket av julfirandet uppkrupen i en soffa, alltid någon vid min sida som erbjöd mig en hand att hålla i.
Jag gjorde som jag sagt tidigare, lät bli att lägga locket på på mina känslor.
Vilket alltså gjorde att jag satt där i soffan mellan varven mer iaktagande än deltagande.
Någonstans där i julnatten kom jag fram till att även om jag saknar mina föräldrar och lillebror i enorma mängder så känner jag ändå den kärleken som en familj ger.
För Elias föräldrar behandlar mig som en dotter och Elias behandlar mig som en syster.
Så jag satt där i soffan och kände mig hemma, lycklig och framför allt älskad.
 

Thea
 

Duvemåla via göteborg

2014-12-11 12:52:14 2 Kommentarer

Igår var Elias och jag och såg Kristina från Duvemåla.

Så fantastisk musikal, musiken är så vacker, vilket jag visste, jag är ju uppväxt med musiken, men att höra den live var så pampigt.

Och efter första akten kunde vi dessutom avancera oss till lite bättre platser :P

Sällskapet vi hade brevid oss hade inte riktigt kollat upp musikalartisterna som medverkar tror jag, så när Kristina började sjunga så störde de sig på hennes dialekt, och uppenbarligen hade de svårt att släppa det under hela första akten, ungefär en timme in i musikalen bad jag dem vänligt att dämpa sig så att vi andra i närheten kunde njuta ostört av sång och musik.

När andra akten började återkom de inte till sina platser, vilket gav oss lite bättre platser smiley

Hehe, många runt omkring mig och ja faktiskt även här påpekar ofta att jag ska hålla hårt i Elias, något jag gjorde igår, bokstavligt dessutom, jag höll ett krampaktigt tag om hans arm under hela föreställningen.

Eftersom jag har många barndomsminnen från musiken så blev det känslomässigt på mer än ett plan, musiken är ju utan andra minnen till den väldigt känslomässig som den är.

Så mitt något krampaktiga tag om Elias höll mig ankrad i nuet, förhindrade mig från att glida iväg in i minnenas djupaste rum mitt i en fullsatt operalokal.

Ja jag inser att det låter lite lätt galet, men det är otroligt lätt att glida in i minnena när de förstärks av andra faktorer än just bara minnesbilderna jag bär med mig.

Innan idag fick jag ett mms från Elias, jag höll så hårt i hans arm att han har ett litet blåmärke.

Känns lite i samvetet om jag ska vara ärlig, nu vet jag ju att han överlever ett litet blåmärke och att jag inte gjorde det med flit eller så, men det känns ändå i hjärtat att han har ett blåmärke pga mig, får väl gottgöra honom på något vis.

Thea

skärvorna av mitt liv.

2014-11-26 13:50:18 6 Kommentarer

Jag har under en kort tid känt mig lite låg, inget allvarligt egentligen, men ja vädret speglar lite hur jag känner mig, mörkt och grått.

Julen närmar sig, stegen dit går med ilande fart, och julen är en svår högtid att handska numera, det kommer jag aldrig sticka under stolen med, det saknas lite för många personer i mitt liv för att det ska sluta vara märkbart helt enkelt.

Och julen är en sån där stund där jag accepterat att jag kommer känna mig ensam hur många nära och kära jag än omger mig med.

Och jag har väl på något vis bestämt mig för att istället för att försöka mota bort den känslan, omfamna den.

Ta in att det är ok att sakna, att ingen i min inersta omgängeskrets kommer försöka förminska allt jag känner.

För just nu känner jag väldigt mycket.

Min sorg och saknad har sen jag miste dem till stor del bestått av att sakna det som varit så att säga, jag saknar det som fram till dom dog var min vardag.

Den senaste tiden har jag börjat sakna det som skulle/kunde ha varit.

Helt enkelt börjar tänka på hur livet skulle sett ut om de inte varit borta för alltid.

Det är inte alls så att jag inte accepterat att de är borta, för det har jag.

Men samtidigt så har jag någon form av nyfikenhet i mig, att jag skulle vilja plocka upp skärvorna som är kvar av livet som var och få tjuvkika in i livet som kunde ha varit om det inte hänt.

Missförstå mig inte, jag är lycklig, jag stortrivs med livet som är nu, men jag har många tankar och frågor som aldrig kommer få svar.

Ta tillvara på tiden ni har med nära och kära, när tiden kommer att allt ni har kvar är minnen, kommer ni vara oerhört tacksamma att ni har så många .

Jag önskar er läsare välkomna till mitt huvud, det är en för stunden något rörig plats att befinna sig på och jag är inte alls så bra som jag önskar på att få saker och ting på pränt känner jag.

Thea

Charlie fixade middagen.

2014-10-27 21:12:19 7 Kommentarer

Idag fixade Charlie middagen till oss. Ganska duktigt av en pojke på 15månader, om jag får säga det själv :P
Men självklart handlande det inte om att han lagade maten.

Maja tittade in för att låna en bok och Charlie såg väldigt besviken ut när det visade sig att Elias inte var med.
Så han undrade var han var.
När Maja svarade att han var hemma och lagade middag så rusade Charlie iväg så fort hans små ben bär honom.
På vägen ropade han änta Salie = vänta på mig, så gå ingenstans.
Ett par minuter senare kom han tillbaka med sin lilla ryggsäck, stannade till vid Maja och sa Salie och nickade samtidigt= fortsätt vänta på mig, jag är snart klar.
När han kom tillbaka räckte han sin lilla ryggsäck till Maja och sa Salie me= Jag vill följa med.
Jag blev nyfiken vad han hade i väskan.
Kikade ner i den och där i hade han lagt en haklapp och sina bestick.
Haha kan det bli tydligare än så om vad han ville?

Ett snabbt mms till Elias med bild på den väntande matgästen och det resulterade i att även jag och Gustav blev inbjudna på middag.

Thea

olika syn på samma sak.

2014-10-25 22:12:21 13 Kommentarer

Min fd vän från mitt förra inlägg har sen händelsen tyckt att vi borde reda ut vårt bråk.
Jag har varit lite avig mot det, dels för att jag varit upptagen med att sy majas brudklänning och repat med solisten som skulle sjunga på deras bröllop, och lite beror på att jag varit allmänt tjurig och faktiskt inte tycker vi har något att reda ut då jag inte bråkat med henne, hon började skrika på mig och sen gick det liksom bara utför.

Men ja nu iveckan gav jag vika, mest av nyfikenhet faktiskt, och ja en ursäkt vore ju inte fel att få pga det hon sa heller.

Idag tog vi oss ett snack ansikte mot ansikte över nätet.
Gick lite sådär om jag ska vara ärlig.
Hon öppnade vårt samtal med att hon tyckte att jag borde be om ursäkt.

Hon tyckte jag borde förstå att alla människor inte gillar porr och att hon minsann inte gillade att få porrbilder upptrycka i sitt ansikte när hon besökte vänner.

Det tog mig några sekunder att förstå att hon menade allvar, hon tycker alltså min bakgrundsbild med Darren med bar överkropp är en porrbild.
Och förvisso är saker och ting relativa och man upplever saker och ting olika men att påstå att bilden skulle vara en porrbild tycker jag ju är aningen överdrivet.
Och jag blev bara irriterad och snäste att om hon tyckte det då måste hon tycka att befinna sig på en strand är som att hamna mitt i en porrfilm.
Inte direkt någon bra kommentar men men.
Hon gormade vidare så klart, jag kände väl mest att vi kunde vara överens om att vi är oense om vad porrbilder innebär.
Hon började gorma om att jag sårat henne så otroligt genom att tvinga henne att kolla på porrbilden trots att hon avskyr sånt.
Och att jag borde förstå att när man blir så sårad och mår så dåligt vill man ju bara ge tillbaka och därför hade hon gett igen med kommentaren om min mamma.

Hon ansåg inte att hon hade något att be om ursäkt för, jag hade mig själv att skylla.

Jag förklarade hur jag såg på det hela.
Att jag anser att det hon sa var oförlåtligt, att det är skillnad på grejerna.
För jag hade ingen aning om att ett foto på en man utan tröja skulle väcka så starka reaktioner och få henne att må så dåligt, att hon genom åren vi känt varandra aldrig pratat om det eller ringt mig gråtande och varit fötvivlad över en sån sak.
Men att hon visste vad hennes kommentar skulle väcka för kämslor i mig, då hon vet hur dåligt jag mått, jag grät hysteriskt i 30 minuter då jag berättade om det för henne efter det hänt.

Avslutade samtalet med att säga att jag inte tänker be om ursäkt för min bild.
Och skulle hon velat ha en ursäkt från mig för den skulle hon aldrig startat bråket utan vänligt påpekat att bilden får henne att må dåligt och bett mig stänga datorn.
Där och då hade jag bett om ursäkt att jag absolut inte menat för henne att må dåligt.
Och för mig är det stor skillnad på att såra omedvetet och göra ett medvetet val att såra någon.
Det första kan jag förlåta men när man gör det andra är all tillit borta och utan tillit i en vänskap anser jag att man inte har något att bygga den på.
Så jag tackade för åren vi hade varit vänner, önskade henne ett fortsatt bra och fantastiskt liv, och sa hejdå.

Thea

Halloween redan?

2014-10-06 16:38:52 16 Kommentarer

Ja i alla fall känns det som om helgen tog med sig halloween tidigt hem till mig, för den var minst sagt skrämmande.

Jag har alltid haft väldigt svårt att förstå varför folk som ska föreställa ens vänner slår där det gör som ondast i ren ilska, det är ok att vara arg och upprörd, men varför denna benägenhet att försöka såra?

Jag har en bekant sen skoltiden som jag träffar väldigt sporadiskt, vi bor en bit i från varandra numera och trots dagens sociala medier så hörs vi sällan förutom när hon är på hemmaplan.

Det har blivit lite våran grej att ses kanske 3-4 gånger om året och prata ikapp under en heldag.

Detta brukar vara en väldigt trevlig sak och jag såg verkligen fram emot helgen, tyckte det skulle bli urkul.

Jag ändrade attityden ganska snabbt från hon kom innanför min dörr.

Jag hade precis innan hon kom suttit med min dator och hade bara stängt ner internetfönstret men själva datorn var igång, och så fort hon såg min bakgrundsbild såg jag nästan bokstavligt något svart i hennes ögon.

Hennes goda humör var som ett trollslag bortblåst, hon stirrade på min bakgrundsbild och vände sig sen mot mig och började skälla på mig upprört, hur besviken hon var på mig, och hon inte trodde jag var sån, och såna som mig borde brinna i helvetet.

Jag förstod ingenting, men det var lugnt hon lät mig snart veta vad det hela handlade om.

De läckta nakenbilderna på diverse kvinnliga kändisar var bakgrunden.

Hon bara utgick ifrån att för att jag råkar ha denna bild som bakgrund

Halloween redan? - Bild 1

så tyckte jag alltså att det var ok att någon hackat kändisars fotogallerier och snott nakenbilder och sprider den på nätet, för alla som vill, att se.

Jag förklarade att jag faktiskt inte alls tyckte hackarna gjorde rätt, att jag inte anser de hade minsta lilla rätt att göra en sån sak.

Min vän lyssnade såklart inte alls på det, utan fortsatte att skälla.

För hon ville inte alls lyssna eller förstår att jag anser det är skillnad på att ha en bild på en manlig kändis med bar överkropp tagen för omvärden att se, fotot är från ett photoshoot han gjorde för några år sen för en tidning, och att hackare tar bilder från kändisars fotoalbum, och lägger ut intima bilder som aldrig varit ämnade för omvärldens ögon att se. Det sistnämna anser jag inte någonstans vara ok.

Hon lugnade sig lite men poängterade att hon minsann inte alls förstod meningen med att jag hade en halvnaken bild på en kändis på min dator, och det säger jag inget om, det är ok att inte gilla den biten.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga mer än att det är lugnt, jag ska ju inte tvinga henne att ha bilden på sin dator.

Jag trodde, eftersom jag uppenbarligen är mer naiv än vad som är bra, att nu var läget lugnt. Att hon förstod att jag inte tyckte det var ok det hackarna gjort.

Visade sig att hon fortfarande kokade av ilska.

Hon undrade om jag fortfarande spelade instrument och jag svarade ja, och då gick hon helt klart in för att bara vara elak insåg jag.

Hon förstod inte alls meningen med att jag spelade instrument, jag hade ju ändå aldrig haft några planer på att bli erkänd musiker, utan bara spelar på meningslösa tillställningar som begravningar där ingen ändå bryr sig.

Trevligt, första slaget alltså där det gör som ondast.

Hur fan bemöter man en sån sak? Ja jag visste då inte, svarade bara att det är hennes åsikt och hon är välkommen att ha den, jag gillar ju dock uppenbarligen att spela mina instrument även om det inte är för massa folk.

Jag började i detta läget fundera på om jag skulle be henne gå, men av någon anledning gjorde jag aldrig det, dumt val visade det sig.

Jag tänkte jag byter samtalsämne, halloween är ett oskyldigt ämne, där hon inte kan ta ut sin ilska kände jag, missbedömning på hög nivå visade det sig, för det blev droppen som gjorde allt det rann över.

Min något oskyldiga fråga var att undra om hon skulle hitta på något på halloween, hon tillhör samma umgängeskrets som mig och vi har alltid varit glada för ta alla chanser för att ha maskerader, så halloween är ju perfekt för oss.

Hon började lugnt att hon skulle på en helt fantastisk fest, hon hade varit där förra året med, och det var den bästa tillställnigen hon varit på, det var halloween i orders rätta bemärkelse förklarade hon, och jag mitt lilla nöt tänkte att härligt hon har lämnat ilskan bakom sig.

Men inte alls, hon bara laddade upp för knockouten tror jag.

Hon började förklara hur de hade inrett stället de varit på, berättade om detaljer och hon la extra mycket energi på att förklara den bästa detaljen enligt henne, en docka som hängde i en snara från taket.

Det där svarta var tillbaka i hennes ögon och jag insåg vad hon höll på med, hon är väl medveten om hur min mamma dog och lika medveten är hon att det var jag som hittade henne.

Den verbala knockouten var ett faktum, och jag bad henne omedelbart att lämna mitt hus när hon yttrade sig om att jag borde ju veta hur coolt det sett ut.

Detta är inte första gången jag råkat ut för en sån här sak, men jag vänjer mig aldrig och förståelsen blir inte större, för jag förstår ingen stans i mitt sinne varför man gör en sån sak mot en person man kallar sin vän.

Jag inser ju att jag råkade såra henne med min bakgrundsbild, vore det inte enklare att säga det och förklara istället för att såra tillbaka.

Och jag försår inte varför folk som vill såra tillbaka tvunget ska göra det med min sorg och saknad som ammunition, kunde det inte räcka med att hon tyckte min instrumentspelande var onödigt?

Ja svaret är att hon uppenbarligen inte tyckte det.

Thea