thea77´s blogg

107056 besökare
plus medlem
profilbild har inte skrivit någon presentation om sig själv ännu...



alla hjärtansdag

2014-08-21 14:08:43 5 Kommentarer

Bara lugn jag är inte riktigt så virrig som man skulle kunna tro att jag är om man ser till rubriken, jag är fullt medveten om att det inte är alla hjärtansdag idag.

Förra året i december var det tänkt att Gustav och jag skulle gifta oss, men jag hade inte riktigt återhämtat mig efter de hjärtstopp jag haft och vi båda kände att vi ville vänta några månader tills jag hade återhämtat mig helt, och satt ett nytt datum i april i år. Men hjärtoperationen i början av året tog sin lilla tid att återhämta mig från fysiskt och psykiskt tog det ännu längre tid tror jag, och den psykiska biten av hela sjukdomsresan behövde inte bara jag bearbeta utan även de som finns vid min sida.

Så när april närmade sig kände Gustav och jag att vi åter igen skjuter på det hela.

Och vi satte aldrig något nytt datum då, tänkte vi tar det hela när det känns rätt.

Och nu känner vi att nu är det dags att sätta fart med planerna igen.

Vi tänkte först ha bröllopet i december, men då Elias och Maja väntas bli föräldrar runt det datumet som skulle bli aktuellt så valde vi att inte ha det då.

Jag vill verkligen ha Elias närvarande på bröllopet, även om att lämna återbud till något pga man befinner sig på en förlossning måste tillhöra de mest ok anledningarna så är han en enormt viktig del i mitt liv och jag skulle inte riktigt känna mig bekväm om han inte var närvarande..

Gustav påpekade att han kommit på den perfekta datumen för vårt bröllop, 14 februari, för vilken dag kan passa bättre att gifta oss på än alla hjärtans dag, när anledningen till att vi inte kunde gifta oss som vi först planerat var just mitt hjärta.

Det hela var mest ett skämt, men det hela låg och snurrade och ju fler dagar som gick och vi inte riktigt kunde släppa tanken på alla hjärtansdagen så kände vi till slut att 14 februari 2015 får det bli.

Dessutom var det ju väldigt lätt att komma fram till vad vi skulle önska oss som bröllopspresent, bidrag till hjärt- lungfonden.

Och detta betyder även att min valsträning är aktuell igen.

haha kan bli en spännande utmaning, främst för tjejen som ska agera min danslärare.

Och lite motion får jag på köpet, om man nu kan räkna vals som motion det är ju kanske inte den mest energikrävande dansen som existerar, men med tanke på min totala avsaknad av danskänsla så blir det förmodligen mer motion än normalt.

Men jag går helhjärtat in för att lära mig.

Thea

en mugg kaffe?

2014-08-15 22:20:06 3 Kommentarer

Mitt bloggande har varit lite snålt under en tid, pga lite olika faktorer, där största faktorn nog är total lathet.Jag har nästan bokstavligt talat spenderat sommaren i hängmattan, och ompysslande av mina nära och kära.

Hela sommaren har vi agerat bovärdar för våra nära och kära, för Gustav och jag har alltid kört med att vi stannar hemma på sommaren och folk kommer till oss Jag har under många år aldrig drömt om olika resmål jag vill besöka, jag har egentligen bara ett, och det har väl kanske inte så mycket med stället som vem som befinner sig där, att göra ;P

Men det här med att vi inte åker utomlands har att göra med att under våra första år ihop så reste Gustav mycket, ca 9 månader om året befann han sig utomlands på olika ställen, så när sommaren kom och semestern med den så blev det aldrig tal om att resa utomlands, vi stannade bara hemma, och bjöd in folk att vara hos oss.Och det har vi gjort till lite av en tradition, hela somrarna har vi folk hos oss.Och det har ju gjort min datortid något minimal.

Men nu är sommaren på väg att övergå i höst och skolor och arbete har satt igång för många. Så för min del innebär det mer datortid.

I morse gick vi upp tidigt, så pass tidigt att jag knappt hunnit somna, vilket gjorde att jag gick lite som på autopilot.

Anledningen till den arla morrontimmen berodde på att Gustav skulle agera flytthjälp åt vänner som inte direkt bor granne med oss, utan han hade ett antal timmar resväg och flyttlasset skulle gå av stapeln kl 8, vilket gjorde att han fick köra kl 4 i morse.

För att spara in lite tid bad han mig fixa lite kaffe, och han han bad mig ha i lite kanel och mjölk också.

Jag vet inte om ni kanske minns senast när Gustav bad mig om en sak när min hjärna uppenbart inte vaknat till riktig, han bad mig då lägga gurka på leverpastejen.

Ev borde han kanske lärt sig att be mig om saker innan jag är vaken fullt ut inte är det smartaste draget.

I alla fall så förberedde jag kaffet, hällde vatten i kokaren och satte i en melitta påse slängde i lite kanel däri för att få lite kanelarom på det hela.När kaffet var klart så hällde jag det i hans termosmugg och hällde i en skvätt mjölk med.Han tog sin mugg och skyndade ut genom dörren.

Ungefär 2 minuter efter hans bil lämnat vår uppfart ringde han, skrattande, han undrar om det kanske kunde vara så att jag glömde något i kaffet, jag tänkte till, men nä, kanel och mjölk hade jag i, han skrattade ännu mer och sa att kanel och mjölkmängd var perfekt, däremot hade jag glömt bort själva kaffet.

Han tackade mig dock ändå för han var övertygad om att ett gott skratt förmodligen piggat upp honom mer och snabbare än vad koffein hade gjort.

Thea

Att fångas innan man hinner falla

2014-07-28 22:41:58 4 Kommentarer

Jag fyller snart år, hela 27 år gammal blir jag då, snart torr bakom öronen kanske :PJag har redan fått lite presenter, Annabelles familj passade på att fira mig innan de åkte hem förra veckan och även Elias har redan gett mig min present.

Inte för att han inte kommer närvara på min födelsedag, men har påpekade när han gav den att han var osäker på min reaktion, och ville inte ge den med andra närvarande för min skull.

 Haha tankeverksamheten snurrar igång på full spinn med såna ord, och jag hade inte en aning vad som väntade, nu i efterhand förstår jag fullt och tydligt varför han tänkte som han gjorde. och jag är djupt tacksam över att han valde att göra som han gjorde.

 

 Vi tar det hela från början, och vi flyttar oss 19 år tillbaka i tiden och till 1995, året då musikalen Kristina från Duvemåla nådde musikalscenen.Min mamma och pappa var och såg den och med sig hem hade de cdboxen, en box jag ganska snabbt la vantarna på, jag var inte speciellt gammal på den tiden men något med musiken trollband mig.

 

Åren gick och Duvemålamusiken har alltid legat mig varmt om hjärtat, varit lite av startskottet för mitt intresse för musikaler. och har alltid varit en favorit för mig att spela på mina instrument.

Ungefär 10 år senare, alltså 2005 så hade jag nästan alltid sällskap av Linus medan jag spelade duvemålamusiken, jag lockade in han på musikalernas magiska värld och vi har ägnat många kvällar åt att kolla musikaler, och vi har varit och sett några live också.

Vi har alltid sagt att den dag Duvemåla sätts upp på teatrarna igen ska vi se till att se den, åren gick och någon musikal dök aldrig upp.

Då Linus dog slutade jag hålla koll på om den var aktuell.

 

I dag gav Elias mig så min present, ett kuvert, jag kunde inte ens gissa vad det var och blev riktigt förvånad när jag öppnade kuvertet och det låg två biljetter i, biljetter till Kristina från Duvemåla på Göteborgsoperan nu i höst.

Jag kände inte ens till att den skulle sättas upp.

Jag stod och stirrade på mina biljetter utan att riktigt kunna registrera vad jag såg, lite för mycket känslor kom forsande tillbaka till minnet.

När första chocken hade lagt sig slog det mig att jag aldrig sagt till Elias om det jag och Linus lovade att vi skulle göra då för så många år sen, jag tror aldrig jag sagt det till någon faktiskt. Det har alltid varit en sak jag hållt mellan mig och Linus, Linus däremot har pratat om det uppenbarligen.

Dessutom hade Elias räknat ut att jag inte kände till att den ska sättas upp igen, eftersom han visste hur mycket musiken betyder för mig, för även om jag aldrig berättat om mina och Linus planer så finns det nog ingen i min närhet som inte vet hur mycket jag gillar musiken i den.

Mina nära och kära brukar ha lite kul åt att min favoritlåt från den inte är du måste finnas eller guldet blev till sand som annars är lite av  paradlåtarna från den, min favoritlåt är vildgräs.

 

Elias sa att biljetterna var till mig och Gustav, men Gustav sa direkt att om det var ok ville han gärna att jag gick med Elias i stället.

Han tyckte det kändes mer rätt att jag går och ser musikalen med en person som känner till  den känslomässiga biten bakom det hela.

 

Visst gör det ont att inte kunna göra denna saken med Linus, men han kommer vara med mig, i mitt hjärta och i min själ.

Thea

Tiden väntar inte på någon

2014-07-05 09:47:52 2 Kommentarer

Ja tiden väntar som bekant inte på någon, även om i alla fall jag känner att den skulle behöva göra det mellan varven.

Ibland skulle man behöva pausa tiden ett tag på riktigt, få den att stå still för en stund så pusselbitarna som är livet hinner hamna där de ska.

Charlie fyller snart 1 år, vilket är mysigt och det ska självklart firas med både pompa och ståt.

Men samtidigt som hans första födelsedag närmar sig så närmar sig även en tid som var startskottet för en väldigt tuff tid.

Jag är ju numera frisk igen, och i stort sätt helt återställd fysiskt, så här nästan exakt ett år senare.

Psykiskt försöker jag hänga med i svängarna, det har varit ett antal intensiva år, och det vore kanske lite märkligt om det inte satt några spår i mig, det är säkerligen på både på gott och ont.

Hela grejen med mitt hjärtproblem känns numera avlägset, något som mer och mer bara fladdrar runt lite långt bak i minnet, trots att jag har ett väldigt tydligt bevis på vad som hänt genom ärret efter operationen.

Blir lite knasigt mellan varven, som om min hjärna försöker förtränga det hela, medan mina ögon ständigt ser påminnelsen om att det hänt.

Och jag sticker inte under stolen med att det är ganska märklig känsla att veta hur mina nära och kära kände det när jag var som sjukast.

Jag har ju varit med om det, slitits mellan hopp och förtvivlan när Linus var sjuk.

De behöver inte sätta ord på sina känslor, jag ser och läser deras känslor i deras ögon.

Det är en otroligt fantastisk grej att kunna ge dem en varm och lång kram när jag märker att de mår dåligt av det som hänt, som en tydlig försäkran om att jag är här och jag mår bra.

Ibland talar närhet tydligare än ord.

Men som sagt bitarna börjar landa på sin plats, både jag och mina nära och kära tänker inte lika ofta tänk om tankar längre, både jag och de mina har släppt mycket av rädslan som tidigare funnits i oss, som gnagt i vårt medvetande.

Jag njuter av sommaren, som kikar fram mer om mer, vissa dagar känns ibland fortfarande som vår eller tidig höst, men det rätta sommarkänslan infinner sig allt mer

Min sommar ska mest bestå av att pyssla om sommargäster, precis så som jag vill att min sommar ska se ut.

Elias kände sig nog lite utanför :P för han såg till på ett ganska smärtsamt sätt att han skulle bli lite ompysslad han också.

Att köra skateboardtrix på en ramp i bar överkropp och shorts är ingen jättebra kombination om man vurpar, fråga Elias, han vet.

Hans tanke att styla sig lite inför lite mer oerfarna skateboardåkare med tanken att de skulle få se lite av vad man kan lära sig genom år av tränande, istället visade han dem vikten av att använda skydd (och att man kanske bör ha en t-shirt på sig) när man åker.

Jag är imponerad över att när han ringde mig och ville ha mitt sällskap på akuten ( jag tror mest det var att han ville se till att ha chafför när han var klar) började sitt samtal med att påpeka att det inte var något allvarligt, bara lite skapsår, men att han var på akuten och inte ville vara där ensam.

Jag ska erkänna att hade han börjat samtalet med att han var på akuten hade min hjärna hunnit gå i full spinn och jag hunnit skrämma upp mig själv till panik och förmodligen inte klarat av att köra bil.

Han hade inga frakturer, bara rejält med skrapsår på alla möjliga och omöjliga ställen och ett och annat rejält blåmärke.

Han har varit rejält mörbultat med andra ord så senaste dagarna har jag pysslat om honom.

Och inte enbart jag, han blir rejält bortskämd, med all rätt tycker jag, för Annabelles föräldrar och syskon är här också och pysslar om honom.

Charlie vill inte vara sämre än oss andra och lämnade sitt favorit gosedjur hos Elias vid läggdags.

Thea

sommargäster och finurlig Charlie.

2014-06-19 11:57:01 1 Kommentar

Min blogg har fått vila en kort tid.
Inte för att jag varit överdrivet upptagen egentligen, men den har likväl hamnat långt ner i högen av att-göra-listan.

Anledningen är att vi haft gäster boende här.
Gustavs svägerska... tidigare svägerska... öh jag vet inte riktigt vad rätta benämningen är för henne om jag ska vara ärlig, jaja strunt i det, hon sitter tillfälligt i rullstol pga en operation hon gjort och hon och hennes familj bor på tredje våningen utan hiss.
Inget direkt drömläge när man sitter i rullstol alltså.

Gustav och jag kom på att hon kan ju bo här under den korta tiden som rullstolen är ett måste för henne.
Vi har ju inte direkt rullstolsanpassat men man kommer enkelt in och ur huset med en rullstol och allt hon behöver finns på nedervåningen i vårt hus.

Och nyckelordet i vår övertalan att få familjen hit tillfälligt var just att hon kunde komma ut, något som är trevligt så här i sommartider ju.

Så sagt och gjort, hela familjen kom för att bo hos oss under 10 dagar.
Barnen har sen de kom hit nästan inte lämnat poolen och de tyckte gott att deras mamma kunde få sitta i rullstolen hela sommarlovet, det gjorde inte så mycket haha.

Jag stortrivs med gästerna.
Jag trivs med sällskapet, och jag trivs med att vara den som pysslar om i stället för tvärtom.

Charlie har hamnat i paradiset, två barn som busar massa med honom, sova middag är något han totalvägrat under dessa dagar, han kan ju missa något viktigt så en sovstund medan alla andra är vakna går inte för sig alls anser han haha.

Jag förundras ibland över hur smarta små barn som inte ens fyllt ett år kan vara.
Charlie är väldigt pratsam, problemet är bara att det är ganska få ord som kan förstås av fler än honom själv, frustrerande för honom mellan varven.
Och det är så kul när han blänger argt på en när han inser att vi inte förstått vad han sagt.
Men ibland får han en smart idé på hur han ska göra sig förstådd.

I helgen var Elias och Maja här.
Inte helt förvånande så var det Elias som skulle stå för matlagningen.
På morronen ringde han och bad mig att köra och handla några saker.
Jag som tyckte att jag inte behövde skriva ner vad det var jag skulle handla fick lära mig att det hade jag visst det behövt göra.
När han kom hit så var han ju såklart tvungen att köra och köpa det jag glömt.

Vi stod och snackade lite innan han skulle handla och Charlie började plötslig ha väldigt mycket att säga.
Men ja hans ordförråd är ju tyvärr inte lika stort som han önskar.
När han förstod att vi inte riktigt förstod vad han ville, suckade han högt och tultade iväg till Elias bil som stod på gårdsplan med alla dörrar öppna på vid gavel.
Han tultade fram till bilen och klättrade in i baksätet.
När Elias och jag gick fram till bilen och undrade vad han gjorde satt han med armarna i kors och svarade bestämt, Sali mä.
Översatt från Charliespråk blir det alltså, jag vill följa med Elias och handla och jag tänker inte godta något annat svar än att jag får göra det.
Charlie såg väldigt stolt ut över att ha gjort sig förstådd när han såg att Elias hämtade bilstolen och satte fast den i sin bil.

Thea

cdinspelning

2014-06-02 10:17:54 5 Kommentarer

Under långledigheten som varit har vi haft besök av en familj som jag lärde känna när Linus låg på sjukhuset.

Tiden han låg på barnsjukhuset skapade en del vänskaper, man lever ju totalt i en bubbla under en sån period, och det är lätt att ty sig till andra i samma situation.

Ja samma situation som i att vi alla befann oss på ett ställe ingen av oss önskade att vi befann sig på, de flesta jag lärde känna var ju dock föräldrar till barn som låg där och inte som jag syskon till dem.

Men vare sig man var där som syskon eller som förälder så hade vi ett band som knöt oss samman på något vis, vi delade ju alla samma känslor, vi slets mellan hopp och förtvivlan över framtiden av en person vi älskar väldigt mycket.

Av de familjer jag lärde känna och som jag fortfarande har kontakt med så är det inget barn som förlorat sin kamp, vilket jag tycker är så otroligt skönt, ett par av dem är fortfarande inte friska tyvärr.

Men förutom vänskapen med främst föräldrarna så skapade jag mig en vänskap med ett av de inlagda barnen med, hon är idag 13 år och vi är båda stora musiknördar och vi klickade av den anledningen.

Hennes största dröm är att få spela in en skiva och bli känd.

Jag sa till henne och hennes föräldrar att när hon fyller tonåring ska jag fixa så hon får spela in en skiva, inte på något vis i en proffs studio, men i en liten hemmastudio som tillhör en vän till mig som spelar in demos osv, som en liten försmak över vad framtiden har att vänta henne så att säga, och som en kul grej såklart.

I år så fyller hon då tonåring och jag är en kvinna som står vid mitt ord, så helgen som var hade vi dem på besök under ledigheten och jag och nyblivna tonåringen och hennes föräldrar befann oss under två dagar i studion för att spela in plattan, eller ja hon la sången under de dagarna, jag har i förväg varit där och fixat musiken.

Förutom att hon hade ett gäng kända låtar så hade hon tre egenskrivna låtar, och jag är så imponerad och känner mig speciell som fick äran att spela in musiken till dessa låtar.

Och hon trivders som fisken i vattnet där i den lilla studion, och med sig hem hade hon ett dussin skivor att ge bort till nära och kära.

Hennes föräldrar som mest förväntat sig en bränd skiva i en plastficka blev väldigt överraskade när de fick vars en skiva av henne och såg att den såg ut som vilken köpt skiva som helst.

Och för mig kändes det så skönt att se henne frisk, jag har ju vetat att hon är frisk men att få se det med egna ögon var en helt annan upplevelse än att få höra det via telefon.

Att få se henne sprudla av livsglädje utan att behöva kämpa med att få behålla den påverkad av starka mediciner som gör att hon mår rent ut sakt för jävligt var en större lycka än jag kunde ana.

Och det är så otroligt stort och skönt att kunna byta ut mina minnesbilder av henne från tiden på sjukhuset då hon var som mest märkt av sin sjukdom, till hur hon såg ut i helgen, en frisk och kry 13 åring utan spår av den sjukdom som förde mig samman med hennes familj.

Det är så fantastiskt när livet gör något rätt, för det är så här det ska vara, en 13 åring ska njuta av livet, få njuta av sina intressen och inte behöva oroa sig för om hon har en framtid.

Och jag skulle inte bli minsta förvånad om jag inom 10 år köper en skiva med henne.

Eller nä jag kommer förmodligen köpa många skivor och ge dem till alla jag känner Haha.

Thea

glada nyheter.

2014-05-19 13:32:37 10 Kommentarer
Helgen har bestått av flertalet fantastiska nyheter, jag är någonstans uppe i det blå och svävar av dem, livet är fantastiskt, och lyckan ler mot mig och de mina.
Först ut och förmodligen den mest fantastiska nyheten jag kunde få, min mormor har träffat kärleken igen.

Det govänner är otroligt stort, efter allt som hänt i hennes liv de senaste åren så känns det helt fantastiskt att hon funnit en ny kärlek, min mormor är fantastisk och förtjänar att få in kärleken i sitt liv igen, vi var och hälsade på dem i helgen, en livsgnista som jag i stort sett inte kunnat se i hennes ögon på över två år brann återigen för full kraft i hennes ögon.
Jag kunde inte låta bli att krama om hennes nya kärlek och tacka honom av hela mitt hjärta för att han gör min mormor lycklig igen.

så en redan strålande lördag blev än bättre när vi skulle på Elias 20 års fest, ja det var inte det faktum att han fyller 20 år som var det fantastiska, utan att 20 års festen även visade sig vara förlovningsfest för honom och Maja.
Jag visste knappt var jag skulle ta vägen med all lycka som strömmade igenom mig haha.
Deras bröllop kommer bli i oktober.
Maja frågade mig om jag ville sy hennes brudklänning för hon kände att det var svårt att leta brudklännig med en växande mage!!
Jag tackade ja till att sy hennes klännig och mitt i min mening insåg jag vad hon sagt med växande mage.
Elias och hon ska bli föräldrar, beräknade till mitten av december.
Jag har nog tusan aldrig haft ett så stort leende på mina läppar förut.
Jag kramade henne hårt och länge och sen rusade jag iväg för att tackla Elias med en megakram.
Haha min kramtackling gjorde skäl för sitt namn, för Elias var inte riktigt beredd, vilket gjorde att han tappade balansen och vi ramlade i golvet, tur han inte skadade sig kanske, ingen fara på taket med mig, jag landade på honom haha.

Och en redan fantastisk helg fortsatte i går, då jag pratade med Annabelle och hon undrade om vi kände för att ha sommargäster under juli.
Hennes föräldrar och syskon tänkte komma ner och de brukar bo hos oss när de kommer då vi bor större och lättare kan inhysa dem.
så under ett par veckor i juli kommer vi ha 7 sommargäster boende här, och jag längtar något enormt.
2014 är ett förbannat bra år smiley min horisont är klarare än på länge, och utsikten den har är otroligt vacker.
Thea

grädde och eurovision

2014-05-12 21:51:26 Kommentera
I lördags bjöd Gustav och jag in ett gäng vänner för middag och eurovisiontittande.

Och som vanligt när vi bjuder in folk på middag är det inte jag personligen som står för matlagningen, den biten står oftast Julia och Elias för, och lördags var inget större undantag.
Vi dammade av grillen och drog igång matlagningen i trädgården, jag brukar för det mesta inte hjälpa till, inte för att jag är otrevlig och inte vill, utan för att jag sällan får för dem :P
Dock brukar jag ändå alltid fråga om de vill ha hjälp, svaret brukar för det mesta vara ett vänligt men bestämt nej haha.

Så min förvåning var stor när jag i lördags faktiskt fick förtroendet av Elias att vispa grädden till efterrätten.
Jag fick ett bländade leende från honom med orden, vispa grädde kan du ju bara inte misslyckas med.

Uhm, visade sig att det kunde jag visst det misslyckas med.
Jag gjorde ärligt talat ganska perfekt grädde, det är ju inte något svårt, min tabbe var dock att sätta upp stativet till elvispen, det gjorde att jag kunde distraheras lite från grädduppdraget, vilket slutade med att jag gjorde smör.
Eller nä sanningen är att jag gjorde första biten till att göra smör, dvs när man har smörklumpar blandat med kärnmjölken.

I det läget kom Elias in i köket, jag ställde mig framför bunken för att han inte skulle se min lilla tabbe, tyvärr är jag ju lite för mycket av en öppen bok och han tittade på mig ungefär en sekund och sa sen skrattande, du har fått till smör i stället för vispad grädde eller hur.
Han förbarmade sig över mitt stackars smör, och fixade sista biten med att få bort kärnmjölken, hehe jag tror inte han vågade låta mig göra det själv, övertygad om att jag förmodligen skulle sabba det med :P

Så den vispade grädden blev därmed uppgraderad till smör för det grillade majskolvarna, så inget gick till spillo.
Dock fick jag ju ta mig en liten tur till affären för att köpa en ny vispgrädde, då efterrätten fortfarande behövde det.
Av någon anledning lät de inte mig vispa den :P

När maten var uppäten var det dags för att gosa ner oss i soffan för att kolla på eurovision.
Jag tycker vi fick en värdig vinnare, och Sanna fick en bra plats med, och ett par timmars musik är ju alltid trevligt, jag gillar ju självklart inte alla låtar eller genrer, men jag är lite av en allätare inom musik, finns nog ingen genre som jag inte klarar av att lyssna alls på, i de flesta musikgenrer finns det alltid något som tilltalar mig, texten, melodin, en slinga i låten, trumbeaten ja alltid finns det något att njuta av den korta stund en låt håller på.

Måste dessutom säga att jag gillade den konstnärliga biten de fick göra för att skapa sitt landsflagga, det var lite nytt och roligt.
Danmark böjd på en show inte enbart för öronen, utan även för ögonen, riktigt snygg show, imponerande arbete bakom det,nästa års värdland har att leva upp till.

Thea

Jag är redo nu

2014-05-06 13:18:37 6 Kommentarer
Har ni någon gång slagits av tanken att andra känner er bättre än ni själva gör? Eller förvånats över att hur lätt det kan vara för någon annan med perspektivet från lite annat håll att lägga pusselbitarna på plats som man själv inte ens kan hitta.

Igår kväll var Elias förbi en sväng, han undrade hur det gick på badklädsfronten och jag sökte snabbt som ögat upp en bild på en våtdräkt, visade honom den med orden, en sån här ligger just nu närmast tillhands.
Det hela var menat som ett skämt från min sida, ett lite mer invecklat sätt att säga att nej inte hittat några badkläder jag vill köpa.

Jag kände mig nästan förvånad när han fick ett väldigt allvarligt uttryck och satte sig brevid mig och såg nästan lessen ut.
Han la sin hand över översta delen av mitt ärr efter hjärtoperationen som för ovanlighetens skull var synligt, och sa att han visste hur jobbigt jag just nu tycker ärret är att visa för omvärlden, att han visste att jag ännu inte hunnit landa i att det sitter där och vittnar om vad jag gjort för operation.
Jag skulle fråga honom hur han kunde veta exakt vad jag känner, då jag inte ens själv hade koll på att det var så jag känner.
Jag hann bara få fram hur innan han svarade med att han sett mig göra samma sak en gång tidigare, och så tog han mina händer och drog tummarna över ärren jag har på handlederna.
Sen sa han att han visste att jag just nu inte gillar ärret efter operationen, men förklarade att han älskade det, för det är ett fysiskt bevis på att läkarna lyckades laga en del av mig som var så trasigt att jag var nära att inte leva idag.

Jag vete tusan hur han gör det, hur han kan gå in i min skalle så som han gör, hittar det jag inte ens själv vet att jag tänker och vänder allt på rätt håll, ger mig det perspektiv jag behöver för att få ordning på tankarna.
Ibland vet jag inte om jag borde vara otroligt tacksam eller skrämd över hur bra han känner mig, jag är ialla fall det förstnämnda.
Igår visste jag knappt om jag skulle anfalla honom med en kram eller om jag skulle ringa hans föräldrar och tacka dem av hela mitt hjärta över att de uppfostrat en helt fantastisk ung man.
Jag har inga egna föräldrar att be om hjälp angående uppfostran, men jag vet iallafall vilka föräldrar jag ska vända mig till för framtida tips.

För ärren jag har på handlederna och på bröstet är jobbigt mentalt mellan varven att visa för omvärlden.
De väcker nämligen så mycket frågor och tankar hos folk, alla gör inte hörda ord av sina tankar, men jag märker att de har dem.
Jag vet inte varför det är så, men ärr väcker nyfikenhet inte bara mina ärr utan även andras såklart, skillnaden är att för många har ärren en i nuläget rolig anekdot att förtälla, oftast lite med eftertanken om att de varit unga och lite mindre kloka, många har komiska och mindre genomtänka handlingar på fyllan i sin ungdom som osak, något som skapar god stämming och skratt efteråt.
Mina mest synliga ärr vittnar om att livet drabbat mig hårt.
Ärren på handlederna vittnar om hur nära de mörkaste demoner en människa kan ha höll på att vinna striden jag kämpade.
Och hjärtoperationärret vittnar om en tuff tid som så när kostade mig livet.
Alla människor har ett antal mentala ärr som ingen medmänniska kan se med sina ögon, enbart innehavaren kan visa dessa ärren genom att prata om dem.
Jag har också dessa mentala ärr, men de kommer med fysiska ärr med, synliga för medmänniskor utan att jag behöver berätta om att de existerar.

Jag har omedvetet inte känt mig redo för att visa ärret på bröstet, den tunga tid som det vittnar om ligger så nära inpå men Elias fick mig att vända mina egna tankar till att istället för att tänka att det sitter där pga en sjukt jobbig tid, så sitter det där för att jag ska kunna ha framtiden att se fram emot.
En ganska liten omändring i tankesättet egentligen, men den förändrar en hel del mentalt hos mig.

Kan avslöja att idag köpte jag mig en bikini, sommaren du kan komma nu, jag är redo för varma dagar med svalkande dopp i poolen.

Thea

bröllop och stickmönstersökning

2014-05-05 12:26:15 5 Kommentarer
Den senaste veckan har bestått av massa repande, En släkting till Elias flickvän skulle gifta sig och de hade satt ihop ett band av vänner och bekanta som skulle stå för lite livemusik under delar av bröllopsfesten.
Tydligen hade bruden ett önskemål och att ha fiol på några låtar, och där kommer alltså undertecknad med i bilden.
Första dagen jag kom till replokalen var jag först på plats och satte mig och fördrev tiden vid ett litet piano som stod där.
Jag satt där i godan ro och klinkade när det blivande brudparet kom till lokalen för att gå igenom lite vad för musik de ville ha.
Och det visade sig att de stått och lyssnat en liten stund utan att jag faktiskt uppmärksammat dem medan jag spelade och de frågade snällt om jag kanske skulle kunna tänka mig att utöka det hela till att inte enbart spela fiol i tre låtar som det var tänkt från början utan om jag skulle kunna tänka mig att spela lite vacker pianomusik under middagen.

Vissa saker behöver man då inte be mig två gånger för att göra :P
Kul notis är att för vad det kan det vara två år sen eller något som jag faktiskt råkade ut för liknande, jag skulle även då spela fiol och slutade med att jag även spelade piano.

Jag fick fria händer för vad jag skulle spela, enda önskmålet var vackra och stillsamma musikstycken.
Vi hoppar framåt till själva bröllopet, vigseln var över och de satte sig tillrätta för att äta middagen och bruden kom fram till mig innan jag skulle börja spela och hade ett önskmål om låt, hon hade noter och allting med sig.
Jag tog en titt på namnet och såg att det var yirumas kiss the rain, alltså den låt jag spelade på Linus begravning, en låt jag sen dess inte spelat tror jag.
Min första tanke var, shit, vad gör jag nu, vad säger jag, är jag redo för att spela den låten igen, den är vacker och den betyder väldigt mycket för mig, tyvärr sorgliga saker.
Iallafall så valde jag att spela den, nervöst kändes det, men det kändes ändå rätt.
förra gången jag spelade den utanför mina egna väggar var av kärlek till min lillebror, vad kan bli mer rätt än att nästa gång jag spelar den är för ett förälskat par som just lovat att älska varandra i nöd och lust.

Ingen i lokalen förutom jag och Elias känner till betydelsen för den låten och två toner in i den förstod Elias vilken låt jag skulle spela och han insåg också hur tungt det trots allt är för mig att spela den, den rymmer så mycket känslor för mig, därför kändes det otroligt skönt när Elias sprang fram till mig, satt vid min sida under låten, ett perfekt sätt att hålla mig förankrad i nuet.
Efter middagen såg jag Elias och bruden stå och prata och strax efter det kom hon fram till mig och frågade om hon fick krama mig.
Hon sa ingenting, bara kramade om mig länge, och ibland säger en kram mer än vad ord kan göra.

Förutom repande har det varit en lugn vecka, tror det enda jag gjort utöver repandet är att leta badkläder till mig, svårare än jag trodde, jag har ingen aning om vad jag gillar när det gäller badkläder haha, jag har inte ägt vare sig bikini eller baddräkt sen skoltiden och simningen man där hade mellan varven.
Jag har inte varit på stranden på lika länge tror jag, jag har liksom ingen aning om vad som är snygg och inte.

Och jag blev nästan lite förvånad över mig själv och mitt velande gällande badkläder, hur svårt kan det vara liksom, efter suttit och ägnat mig åt leta badkläder i 30 minuter och göra lite annat samtidigt så kom Gustav och undrade om jag hittat något snyggt, han hade då badkläder i åtanke, så när jag svarade att jag hittat en snygg kofta jag vill sticka så var det kanske inte riktigt vad han förväntat sig som svar.
Han skrattade och undrade vad det var för kofta och skrattade ännu mer när han insåg att den stickade koftan inte ens var hittad på en postordersida i min jakt på badkläder.
Han tittade på mig och sa, du har slutat leta badkläder och kollat efter stickmönster på liknanade kofta eller hur?
Oh han känner mig så bra, och dessutom sitter jag här nu och har fortfarande varken hittat badkläder eller liknande stuk på kofta haha.

Och ja just det, Gustavs kommentar var, jag kommer iallafall ha lätt att hitta dig en folksamling om jag skulle tappa bort dig, bara att hitta färgchocken, haha ska man tolka det som han kanske inte riktigt höll med mig om att den var snygg, får väl gläjda honom med att jag främst skulle vilja ha dem hemma i soffan när det är kallt och ruggigt.
Så gott folk som läser, råkar ni snubbla över en stickbeskrivning som likanar bifogad kofta så vet ni var jag finns smiley

Thea