thea77´s blogg

105611 besökare
plus medlem
profilbild har inte skrivit någon presentation om sig själv ännu...



Tiden väntar inte på någon

2014-07-05 09:47:52 2 Kommentarer

Ja tiden väntar som bekant inte på någon, även om i alla fall jag känner att den skulle behöva göra det mellan varven.

Ibland skulle man behöva pausa tiden ett tag på riktigt, få den att stå still för en stund så pusselbitarna som är livet hinner hamna där de ska.

Charlie fyller snart 1 år, vilket är mysigt och det ska självklart firas med både pompa och ståt.

Men samtidigt som hans första födelsedag närmar sig så närmar sig även en tid som var startskottet för en väldigt tuff tid.

Jag är ju numera frisk igen, och i stort sätt helt återställd fysiskt, så här nästan exakt ett år senare.

Psykiskt försöker jag hänga med i svängarna, det har varit ett antal intensiva år, och det vore kanske lite märkligt om det inte satt några spår i mig, det är säkerligen på både på gott och ont.

Hela grejen med mitt hjärtproblem känns numera avlägset, något som mer och mer bara fladdrar runt lite långt bak i minnet, trots att jag har ett väldigt tydligt bevis på vad som hänt genom ärret efter operationen.

Blir lite knasigt mellan varven, som om min hjärna försöker förtränga det hela, medan mina ögon ständigt ser påminnelsen om att det hänt.

Och jag sticker inte under stolen med att det är ganska märklig känsla att veta hur mina nära och kära kände det när jag var som sjukast.

Jag har ju varit med om det, slitits mellan hopp och förtvivlan när Linus var sjuk.

De behöver inte sätta ord på sina känslor, jag ser och läser deras känslor i deras ögon.

Det är en otroligt fantastisk grej att kunna ge dem en varm och lång kram när jag märker att de mår dåligt av det som hänt, som en tydlig försäkran om att jag är här och jag mår bra.

Ibland talar närhet tydligare än ord.

Men som sagt bitarna börjar landa på sin plats, både jag och mina nära och kära tänker inte lika ofta tänk om tankar längre, både jag och de mina har släppt mycket av rädslan som tidigare funnits i oss, som gnagt i vårt medvetande.

Jag njuter av sommaren, som kikar fram mer om mer, vissa dagar känns ibland fortfarande som vår eller tidig höst, men det rätta sommarkänslan infinner sig allt mer

Min sommar ska mest bestå av att pyssla om sommargäster, precis så som jag vill att min sommar ska se ut.

Elias kände sig nog lite utanför :P för han såg till på ett ganska smärtsamt sätt att han skulle bli lite ompysslad han också.

Att köra skateboardtrix på en ramp i bar överkropp och shorts är ingen jättebra kombination om man vurpar, fråga Elias, han vet.

Hans tanke att styla sig lite inför lite mer oerfarna skateboardåkare med tanken att de skulle få se lite av vad man kan lära sig genom år av tränande, istället visade han dem vikten av att använda skydd (och att man kanske bör ha en t-shirt på sig) när man åker.

Jag är imponerad över att när han ringde mig och ville ha mitt sällskap på akuten ( jag tror mest det var att han ville se till att ha chafför när han var klar) började sitt samtal med att påpeka att det inte var något allvarligt, bara lite skapsår, men att han var på akuten och inte ville vara där ensam.

Jag ska erkänna att hade han börjat samtalet med att han var på akuten hade min hjärna hunnit gå i full spinn och jag hunnit skrämma upp mig själv till panik och förmodligen inte klarat av att köra bil.

Han hade inga frakturer, bara rejält med skrapsår på alla möjliga och omöjliga ställen och ett och annat rejält blåmärke.

Han har varit rejält mörbultat med andra ord så senaste dagarna har jag pysslat om honom.

Och inte enbart jag, han blir rejält bortskämd, med all rätt tycker jag, för Annabelles föräldrar och syskon är här också och pysslar om honom.

Charlie vill inte vara sämre än oss andra och lämnade sitt favorit gosedjur hos Elias vid läggdags.

Thea

sommargäster och finurlig Charlie.

2014-06-19 11:57:01 1 Kommentar

Min blogg har fått vila en kort tid.
Inte för att jag varit överdrivet upptagen egentligen, men den har likväl hamnat långt ner i högen av att-göra-listan.

Anledningen är att vi haft gäster boende här.
Gustavs svägerska... tidigare svägerska... öh jag vet inte riktigt vad rätta benämningen är för henne om jag ska vara ärlig, jaja strunt i det, hon sitter tillfälligt i rullstol pga en operation hon gjort och hon och hennes familj bor på tredje våningen utan hiss.
Inget direkt drömläge när man sitter i rullstol alltså.

Gustav och jag kom på att hon kan ju bo här under den korta tiden som rullstolen är ett måste för henne.
Vi har ju inte direkt rullstolsanpassat men man kommer enkelt in och ur huset med en rullstol och allt hon behöver finns på nedervåningen i vårt hus.

Och nyckelordet i vår övertalan att få familjen hit tillfälligt var just att hon kunde komma ut, något som är trevligt så här i sommartider ju.

Så sagt och gjort, hela familjen kom för att bo hos oss under 10 dagar.
Barnen har sen de kom hit nästan inte lämnat poolen och de tyckte gott att deras mamma kunde få sitta i rullstolen hela sommarlovet, det gjorde inte så mycket haha.

Jag stortrivs med gästerna.
Jag trivs med sällskapet, och jag trivs med att vara den som pysslar om i stället för tvärtom.

Charlie har hamnat i paradiset, två barn som busar massa med honom, sova middag är något han totalvägrat under dessa dagar, han kan ju missa något viktigt så en sovstund medan alla andra är vakna går inte för sig alls anser han haha.

Jag förundras ibland över hur smarta små barn som inte ens fyllt ett år kan vara.
Charlie är väldigt pratsam, problemet är bara att det är ganska få ord som kan förstås av fler än honom själv, frustrerande för honom mellan varven.
Och det är så kul när han blänger argt på en när han inser att vi inte förstått vad han sagt.
Men ibland får han en smart idé på hur han ska göra sig förstådd.

I helgen var Elias och Maja här.
Inte helt förvånande så var det Elias som skulle stå för matlagningen.
På morronen ringde han och bad mig att köra och handla några saker.
Jag som tyckte att jag inte behövde skriva ner vad det var jag skulle handla fick lära mig att det hade jag visst det behövt göra.
När han kom hit så var han ju såklart tvungen att köra och köpa det jag glömt.

Vi stod och snackade lite innan han skulle handla och Charlie började plötslig ha väldigt mycket att säga.
Men ja hans ordförråd är ju tyvärr inte lika stort som han önskar.
När han förstod att vi inte riktigt förstod vad han ville, suckade han högt och tultade iväg till Elias bil som stod på gårdsplan med alla dörrar öppna på vid gavel.
Han tultade fram till bilen och klättrade in i baksätet.
När Elias och jag gick fram till bilen och undrade vad han gjorde satt han med armarna i kors och svarade bestämt, Sali mä.
Översatt från Charliespråk blir det alltså, jag vill följa med Elias och handla och jag tänker inte godta något annat svar än att jag får göra det.
Charlie såg väldigt stolt ut över att ha gjort sig förstådd när han såg att Elias hämtade bilstolen och satte fast den i sin bil.

Thea

cdinspelning

2014-06-02 10:17:54 5 Kommentarer

Under långledigheten som varit har vi haft besök av en familj som jag lärde känna när Linus låg på sjukhuset.

Tiden han låg på barnsjukhuset skapade en del vänskaper, man lever ju totalt i en bubbla under en sån period, och det är lätt att ty sig till andra i samma situation.

Ja samma situation som i att vi alla befann oss på ett ställe ingen av oss önskade att vi befann sig på, de flesta jag lärde känna var ju dock föräldrar till barn som låg där och inte som jag syskon till dem.

Men vare sig man var där som syskon eller som förälder så hade vi ett band som knöt oss samman på något vis, vi delade ju alla samma känslor, vi slets mellan hopp och förtvivlan över framtiden av en person vi älskar väldigt mycket.

Av de familjer jag lärde känna och som jag fortfarande har kontakt med så är det inget barn som förlorat sin kamp, vilket jag tycker är så otroligt skönt, ett par av dem är fortfarande inte friska tyvärr.

Men förutom vänskapen med främst föräldrarna så skapade jag mig en vänskap med ett av de inlagda barnen med, hon är idag 13 år och vi är båda stora musiknördar och vi klickade av den anledningen.

Hennes största dröm är att få spela in en skiva och bli känd.

Jag sa till henne och hennes föräldrar att när hon fyller tonåring ska jag fixa så hon får spela in en skiva, inte på något vis i en proffs studio, men i en liten hemmastudio som tillhör en vän till mig som spelar in demos osv, som en liten försmak över vad framtiden har att vänta henne så att säga, och som en kul grej såklart.

I år så fyller hon då tonåring och jag är en kvinna som står vid mitt ord, så helgen som var hade vi dem på besök under ledigheten och jag och nyblivna tonåringen och hennes föräldrar befann oss under två dagar i studion för att spela in plattan, eller ja hon la sången under de dagarna, jag har i förväg varit där och fixat musiken.

Förutom att hon hade ett gäng kända låtar så hade hon tre egenskrivna låtar, och jag är så imponerad och känner mig speciell som fick äran att spela in musiken till dessa låtar.

Och hon trivders som fisken i vattnet där i den lilla studion, och med sig hem hade hon ett dussin skivor att ge bort till nära och kära.

Hennes föräldrar som mest förväntat sig en bränd skiva i en plastficka blev väldigt överraskade när de fick vars en skiva av henne och såg att den såg ut som vilken köpt skiva som helst.

Och för mig kändes det så skönt att se henne frisk, jag har ju vetat att hon är frisk men att få se det med egna ögon var en helt annan upplevelse än att få höra det via telefon.

Att få se henne sprudla av livsglädje utan att behöva kämpa med att få behålla den påverkad av starka mediciner som gör att hon mår rent ut sakt för jävligt var en större lycka än jag kunde ana.

Och det är så otroligt stort och skönt att kunna byta ut mina minnesbilder av henne från tiden på sjukhuset då hon var som mest märkt av sin sjukdom, till hur hon såg ut i helgen, en frisk och kry 13 åring utan spår av den sjukdom som förde mig samman med hennes familj.

Det är så fantastiskt när livet gör något rätt, för det är så här det ska vara, en 13 åring ska njuta av livet, få njuta av sina intressen och inte behöva oroa sig för om hon har en framtid.

Och jag skulle inte bli minsta förvånad om jag inom 10 år köper en skiva med henne.

Eller nä jag kommer förmodligen köpa många skivor och ge dem till alla jag känner Haha.

Thea

glada nyheter.

2014-05-19 13:32:37 10 Kommentarer
Helgen har bestått av flertalet fantastiska nyheter, jag är någonstans uppe i det blå och svävar av dem, livet är fantastiskt, och lyckan ler mot mig och de mina.
Först ut och förmodligen den mest fantastiska nyheten jag kunde få, min mormor har träffat kärleken igen.

Det govänner är otroligt stort, efter allt som hänt i hennes liv de senaste åren så känns det helt fantastiskt att hon funnit en ny kärlek, min mormor är fantastisk och förtjänar att få in kärleken i sitt liv igen, vi var och hälsade på dem i helgen, en livsgnista som jag i stort sett inte kunnat se i hennes ögon på över två år brann återigen för full kraft i hennes ögon.
Jag kunde inte låta bli att krama om hennes nya kärlek och tacka honom av hela mitt hjärta för att han gör min mormor lycklig igen.

så en redan strålande lördag blev än bättre när vi skulle på Elias 20 års fest, ja det var inte det faktum att han fyller 20 år som var det fantastiska, utan att 20 års festen även visade sig vara förlovningsfest för honom och Maja.
Jag visste knappt var jag skulle ta vägen med all lycka som strömmade igenom mig haha.
Deras bröllop kommer bli i oktober.
Maja frågade mig om jag ville sy hennes brudklänning för hon kände att det var svårt att leta brudklännig med en växande mage!!
Jag tackade ja till att sy hennes klännig och mitt i min mening insåg jag vad hon sagt med växande mage.
Elias och hon ska bli föräldrar, beräknade till mitten av december.
Jag har nog tusan aldrig haft ett så stort leende på mina läppar förut.
Jag kramade henne hårt och länge och sen rusade jag iväg för att tackla Elias med en megakram.
Haha min kramtackling gjorde skäl för sitt namn, för Elias var inte riktigt beredd, vilket gjorde att han tappade balansen och vi ramlade i golvet, tur han inte skadade sig kanske, ingen fara på taket med mig, jag landade på honom haha.

Och en redan fantastisk helg fortsatte i går, då jag pratade med Annabelle och hon undrade om vi kände för att ha sommargäster under juli.
Hennes föräldrar och syskon tänkte komma ner och de brukar bo hos oss när de kommer då vi bor större och lättare kan inhysa dem.
så under ett par veckor i juli kommer vi ha 7 sommargäster boende här, och jag längtar något enormt.
2014 är ett förbannat bra år smiley min horisont är klarare än på länge, och utsikten den har är otroligt vacker.
Thea

grädde och eurovision

2014-05-12 21:51:26 Kommentera
I lördags bjöd Gustav och jag in ett gäng vänner för middag och eurovisiontittande.

Och som vanligt när vi bjuder in folk på middag är det inte jag personligen som står för matlagningen, den biten står oftast Julia och Elias för, och lördags var inget större undantag.
Vi dammade av grillen och drog igång matlagningen i trädgården, jag brukar för det mesta inte hjälpa till, inte för att jag är otrevlig och inte vill, utan för att jag sällan får för dem :P
Dock brukar jag ändå alltid fråga om de vill ha hjälp, svaret brukar för det mesta vara ett vänligt men bestämt nej haha.

Så min förvåning var stor när jag i lördags faktiskt fick förtroendet av Elias att vispa grädden till efterrätten.
Jag fick ett bländade leende från honom med orden, vispa grädde kan du ju bara inte misslyckas med.

Uhm, visade sig att det kunde jag visst det misslyckas med.
Jag gjorde ärligt talat ganska perfekt grädde, det är ju inte något svårt, min tabbe var dock att sätta upp stativet till elvispen, det gjorde att jag kunde distraheras lite från grädduppdraget, vilket slutade med att jag gjorde smör.
Eller nä sanningen är att jag gjorde första biten till att göra smör, dvs när man har smörklumpar blandat med kärnmjölken.

I det läget kom Elias in i köket, jag ställde mig framför bunken för att han inte skulle se min lilla tabbe, tyvärr är jag ju lite för mycket av en öppen bok och han tittade på mig ungefär en sekund och sa sen skrattande, du har fått till smör i stället för vispad grädde eller hur.
Han förbarmade sig över mitt stackars smör, och fixade sista biten med att få bort kärnmjölken, hehe jag tror inte han vågade låta mig göra det själv, övertygad om att jag förmodligen skulle sabba det med :P

Så den vispade grädden blev därmed uppgraderad till smör för det grillade majskolvarna, så inget gick till spillo.
Dock fick jag ju ta mig en liten tur till affären för att köpa en ny vispgrädde, då efterrätten fortfarande behövde det.
Av någon anledning lät de inte mig vispa den :P

När maten var uppäten var det dags för att gosa ner oss i soffan för att kolla på eurovision.
Jag tycker vi fick en värdig vinnare, och Sanna fick en bra plats med, och ett par timmars musik är ju alltid trevligt, jag gillar ju självklart inte alla låtar eller genrer, men jag är lite av en allätare inom musik, finns nog ingen genre som jag inte klarar av att lyssna alls på, i de flesta musikgenrer finns det alltid något som tilltalar mig, texten, melodin, en slinga i låten, trumbeaten ja alltid finns det något att njuta av den korta stund en låt håller på.

Måste dessutom säga att jag gillade den konstnärliga biten de fick göra för att skapa sitt landsflagga, det var lite nytt och roligt.
Danmark böjd på en show inte enbart för öronen, utan även för ögonen, riktigt snygg show, imponerande arbete bakom det,nästa års värdland har att leva upp till.

Thea

Jag är redo nu

2014-05-06 13:18:37 6 Kommentarer
Har ni någon gång slagits av tanken att andra känner er bättre än ni själva gör? Eller förvånats över att hur lätt det kan vara för någon annan med perspektivet från lite annat håll att lägga pusselbitarna på plats som man själv inte ens kan hitta.

Igår kväll var Elias förbi en sväng, han undrade hur det gick på badklädsfronten och jag sökte snabbt som ögat upp en bild på en våtdräkt, visade honom den med orden, en sån här ligger just nu närmast tillhands.
Det hela var menat som ett skämt från min sida, ett lite mer invecklat sätt att säga att nej inte hittat några badkläder jag vill köpa.

Jag kände mig nästan förvånad när han fick ett väldigt allvarligt uttryck och satte sig brevid mig och såg nästan lessen ut.
Han la sin hand över översta delen av mitt ärr efter hjärtoperationen som för ovanlighetens skull var synligt, och sa att han visste hur jobbigt jag just nu tycker ärret är att visa för omvärlden, att han visste att jag ännu inte hunnit landa i att det sitter där och vittnar om vad jag gjort för operation.
Jag skulle fråga honom hur han kunde veta exakt vad jag känner, då jag inte ens själv hade koll på att det var så jag känner.
Jag hann bara få fram hur innan han svarade med att han sett mig göra samma sak en gång tidigare, och så tog han mina händer och drog tummarna över ärren jag har på handlederna.
Sen sa han att han visste att jag just nu inte gillar ärret efter operationen, men förklarade att han älskade det, för det är ett fysiskt bevis på att läkarna lyckades laga en del av mig som var så trasigt att jag var nära att inte leva idag.

Jag vete tusan hur han gör det, hur han kan gå in i min skalle så som han gör, hittar det jag inte ens själv vet att jag tänker och vänder allt på rätt håll, ger mig det perspektiv jag behöver för att få ordning på tankarna.
Ibland vet jag inte om jag borde vara otroligt tacksam eller skrämd över hur bra han känner mig, jag är ialla fall det förstnämnda.
Igår visste jag knappt om jag skulle anfalla honom med en kram eller om jag skulle ringa hans föräldrar och tacka dem av hela mitt hjärta över att de uppfostrat en helt fantastisk ung man.
Jag har inga egna föräldrar att be om hjälp angående uppfostran, men jag vet iallafall vilka föräldrar jag ska vända mig till för framtida tips.

För ärren jag har på handlederna och på bröstet är jobbigt mentalt mellan varven att visa för omvärlden.
De väcker nämligen så mycket frågor och tankar hos folk, alla gör inte hörda ord av sina tankar, men jag märker att de har dem.
Jag vet inte varför det är så, men ärr väcker nyfikenhet inte bara mina ärr utan även andras såklart, skillnaden är att för många har ärren en i nuläget rolig anekdot att förtälla, oftast lite med eftertanken om att de varit unga och lite mindre kloka, många har komiska och mindre genomtänka handlingar på fyllan i sin ungdom som osak, något som skapar god stämming och skratt efteråt.
Mina mest synliga ärr vittnar om att livet drabbat mig hårt.
Ärren på handlederna vittnar om hur nära de mörkaste demoner en människa kan ha höll på att vinna striden jag kämpade.
Och hjärtoperationärret vittnar om en tuff tid som så när kostade mig livet.
Alla människor har ett antal mentala ärr som ingen medmänniska kan se med sina ögon, enbart innehavaren kan visa dessa ärren genom att prata om dem.
Jag har också dessa mentala ärr, men de kommer med fysiska ärr med, synliga för medmänniskor utan att jag behöver berätta om att de existerar.

Jag har omedvetet inte känt mig redo för att visa ärret på bröstet, den tunga tid som det vittnar om ligger så nära inpå men Elias fick mig att vända mina egna tankar till att istället för att tänka att det sitter där pga en sjukt jobbig tid, så sitter det där för att jag ska kunna ha framtiden att se fram emot.
En ganska liten omändring i tankesättet egentligen, men den förändrar en hel del mentalt hos mig.

Kan avslöja att idag köpte jag mig en bikini, sommaren du kan komma nu, jag är redo för varma dagar med svalkande dopp i poolen.

Thea

bröllop och stickmönstersökning

2014-05-05 12:26:15 5 Kommentarer
Den senaste veckan har bestått av massa repande, En släkting till Elias flickvän skulle gifta sig och de hade satt ihop ett band av vänner och bekanta som skulle stå för lite livemusik under delar av bröllopsfesten.
Tydligen hade bruden ett önskemål och att ha fiol på några låtar, och där kommer alltså undertecknad med i bilden.
Första dagen jag kom till replokalen var jag först på plats och satte mig och fördrev tiden vid ett litet piano som stod där.
Jag satt där i godan ro och klinkade när det blivande brudparet kom till lokalen för att gå igenom lite vad för musik de ville ha.
Och det visade sig att de stått och lyssnat en liten stund utan att jag faktiskt uppmärksammat dem medan jag spelade och de frågade snällt om jag kanske skulle kunna tänka mig att utöka det hela till att inte enbart spela fiol i tre låtar som det var tänkt från början utan om jag skulle kunna tänka mig att spela lite vacker pianomusik under middagen.

Vissa saker behöver man då inte be mig två gånger för att göra :P
Kul notis är att för vad det kan det vara två år sen eller något som jag faktiskt råkade ut för liknande, jag skulle även då spela fiol och slutade med att jag även spelade piano.

Jag fick fria händer för vad jag skulle spela, enda önskmålet var vackra och stillsamma musikstycken.
Vi hoppar framåt till själva bröllopet, vigseln var över och de satte sig tillrätta för att äta middagen och bruden kom fram till mig innan jag skulle börja spela och hade ett önskmål om låt, hon hade noter och allting med sig.
Jag tog en titt på namnet och såg att det var yirumas kiss the rain, alltså den låt jag spelade på Linus begravning, en låt jag sen dess inte spelat tror jag.
Min första tanke var, shit, vad gör jag nu, vad säger jag, är jag redo för att spela den låten igen, den är vacker och den betyder väldigt mycket för mig, tyvärr sorgliga saker.
Iallafall så valde jag att spela den, nervöst kändes det, men det kändes ändå rätt.
förra gången jag spelade den utanför mina egna väggar var av kärlek till min lillebror, vad kan bli mer rätt än att nästa gång jag spelar den är för ett förälskat par som just lovat att älska varandra i nöd och lust.

Ingen i lokalen förutom jag och Elias känner till betydelsen för den låten och två toner in i den förstod Elias vilken låt jag skulle spela och han insåg också hur tungt det trots allt är för mig att spela den, den rymmer så mycket känslor för mig, därför kändes det otroligt skönt när Elias sprang fram till mig, satt vid min sida under låten, ett perfekt sätt att hålla mig förankrad i nuet.
Efter middagen såg jag Elias och bruden stå och prata och strax efter det kom hon fram till mig och frågade om hon fick krama mig.
Hon sa ingenting, bara kramade om mig länge, och ibland säger en kram mer än vad ord kan göra.

Förutom repande har det varit en lugn vecka, tror det enda jag gjort utöver repandet är att leta badkläder till mig, svårare än jag trodde, jag har ingen aning om vad jag gillar när det gäller badkläder haha, jag har inte ägt vare sig bikini eller baddräkt sen skoltiden och simningen man där hade mellan varven.
Jag har inte varit på stranden på lika länge tror jag, jag har liksom ingen aning om vad som är snygg och inte.

Och jag blev nästan lite förvånad över mig själv och mitt velande gällande badkläder, hur svårt kan det vara liksom, efter suttit och ägnat mig åt leta badkläder i 30 minuter och göra lite annat samtidigt så kom Gustav och undrade om jag hittat något snyggt, han hade då badkläder i åtanke, så när jag svarade att jag hittat en snygg kofta jag vill sticka så var det kanske inte riktigt vad han förväntat sig som svar.
Han skrattade och undrade vad det var för kofta och skrattade ännu mer när han insåg att den stickade koftan inte ens var hittad på en postordersida i min jakt på badkläder.
Han tittade på mig och sa, du har slutat leta badkläder och kollat efter stickmönster på liknanade kofta eller hur?
Oh han känner mig så bra, och dessutom sitter jag här nu och har fortfarande varken hittat badkläder eller liknande stuk på kofta haha.

Och ja just det, Gustavs kommentar var, jag kommer iallafall ha lätt att hitta dig en folksamling om jag skulle tappa bort dig, bara att hitta färgchocken, haha ska man tolka det som han kanske inte riktigt höll med mig om att den var snygg, får väl gläjda honom med att jag främst skulle vilja ha dem hemma i soffan när det är kallt och ruggigt.
Så gott folk som läser, råkar ni snubbla över en stickbeskrivning som likanar bifogad kofta så vet ni var jag finns smiley

Thea

poolköp

2014-04-28 14:08:44 4 Kommentarer
En fantastisk helg har det varit, med en försmak av sommar, låg i trädgården i hängmattan och blundade och inte utan att det kändes som mitt i sommaren.

Vi hade lite allmänt trädgårdshäng med Elias och hans flickvän och vi började snacka om pool till Charlie lite sådär i förbifarten typ, att vi kom på att en liten plaskpool till honom måste vi ju införskaffa nu till sommaren, han är ett litet vattendjur.
Jag sa att vi får tänka på att köpa det innan alla sånna saker blir slutsålda, och plötsligt blev det en jäkla fart på Gustav, mitt i vår avslappnande trädgårddshäng bestämde sig Gustav och Elias för att de skulle dra och köpa en pool, jag försäkrade dem om att de lär ju garanterat inte ta slut så på studs, men nä de skulle tvunget iväg omgående för nu kunde man kanske välja och vraka på olika poolar, haha det faktum att Charlie inte ens är ett år gammal och inte har några höga krav på en liten pool brydde de sig inte om alls.
Jag och Elias flickvän kände iallafall att vi inte ville ge upp hängmattorna vi låg i och stannade således hemma, precis innan de praktiskt taget rusade till bilen ropade jag att köp en lite större pool så en av oss också får plats att sitta och plaska med Charlie, hehe kan ju vara skönt att få svalka av sig i en liten pool.

Men som ni vet ska man vara lite försiktig med vad man önskar sig :P
Efter en lång stund kom de tillbaka, Gustav såg ut som han vunnit högsta vinsten på något lotteri.
Det visade sig att Gustav hade tagit mig lite väl bokstavligt på orden när jag ropade att jag ville ha en lite större pool så även vi kunde plaska däri.
Gustav hade köpt en gigantisk rörpool, som ja helt klart en av oss kunde plaska i, och typ 10 vuxna personer till utan större problem känns det som.
Var väl kanske inte riktigt så jag hade tänkt mig det hela haha.
Till saken hör att vi pratat lite löst om vi ska anlägga en pool, men ja vi har aldrig kommit så mycket längre än till tanken, så nu tog alltså Gustav saken i egna händer och körde en vi-provar-på-om-vi-trivs-med-en-trädgårdspool-man-kan-packa-ner-innan-vi-anlägger-en-fast-pool.

Och pool till Charlie då? Jodå han hade fått sig en liten småbarnsplaskpool med.

Och en lite present till mig var det också förresten, en badmadrass, som jag kan flyta runt på i poolen, de hade tydligen kollat efter flytstolar eller vad de kallas, uppblåsbara fotöljaktiga saker man har i vatten, men det hade de inte hittat, så en madrass blev det.

Så en massa plaskande kommer det bli i sommar, och inte enbart från Charlie :P

Thea

påsken kom och gick med mycket tankar

2014-04-26 13:36:43 3 Kommentarer
Påsken kom och gick, en högtid som känns i mitt hjärtas innersta rum, saknaden kommer som ett litet brev på posten när sånna här högtider dyker upp.

Runt omkring mig pratade folk om att åka och hälsa på sina nära och kära, och missförstå mig inte, jag missunna dem verkligen inte det, tvärtom, jag vill att mina nära och kära ska träffa sin familj, jag är ju en av de som inte längre har möjligheten att träffa min familj i sin helhet som jag varit van vid när det gäller sånna här högtider.men samtidigt som glädjen finns där för dem, så infinner sig tomheten i mig, jag vill ju också.
Och frågorna som aldrig kommer få ett svar mal i all oändlighet hos mig, varför? varför drabbade allt mig?

Dock inte sagt att jag inte fått fira påsk med nära och kära, vi har varit uppbokade hela påskledigheten, i mångt och mycket mitt önskemål, jag dövar min saknad av de som inte längre finns utanför mitt minne, med att träffa andra i min närhet som på sätt och vis fyller upp det tomrum mina föräldrar och Linus lämnade efter sig.

Samtidigt som den vanliga saknaden kom fram hos mig, ställdes jag även inför nya tankar och känslor, för när Linus blev sjuk så skulle behandlingen ta ca 2 år, i sommar är det 2 år sen han insjuknade.

Många som möter mig och vet vad som hänt, svarar ofta med frasen, han slipper i alla fall lida nu.
En vanlig sak att säga när en person förlorar en kamp mot en sjukdom, och jag anser absolut inte det är fel att trösta med de orden.
Problemet är bara att jag inte känner så, Linus fick aldrig en ärlig chans att ta kampen mot leukemin, han fick diagnosen i slutet juli 2012, i början av september samma år dog han.
Jag känner mig snuvad på chansen att han kunde få bli frisk, knappt hade vi tagit in att han hade cancer innan vi skulle ta in att han inte längre lever.

Flera i min närhet har undrat om jag var medveten om hur sjuk han var?
Svaret är både ja och nej.
Det fanns inte alls på min karta att han inte skulle överleva, eftersom han precis blivit diagnostiserad.
Dock var och är jag fullt medveten om hur aggressiv cancern var, han fick redan första omgången cellgifter en tuff kur, och när provsvaren kom efter första omgången att det fortfarande var mycket cancerceller kvar i kroppen blev vi fullt ut medvetna om hur aggressiv den verkligen var och att den skulle bli mycket tuffare än vi räknat med att besegra, fortfarande fanns det dock inte i tankarna att han inte skulle gå segrande ur striden.

Det var först dagen innan han dog som verkligenheten brakade ner i skallen på oss, det var förstå då vi förstod att detta kommer inte sluta bra.
Vi var dock inte beredda på att vi skulle behöva ta våra sista farväl av honom redan dagen efter.

Nu lever jag med känslor som går isär, samtidigt som jag självklart är tacksam för att han slapp lida, och slapp en kamp som sträckte sig under flera år och ändå gå förlorande ur kampen, men å andra sidan önskar jag att han fått en ärlig chans att ta till kampen innan cancern segrade.
Jag liksom alla andra avskyr cancer, och jag hoppas innerligt att Linus leukemi var första och enda gången jag kommer få se sjukdomen på nära håll i mitt liv.

Thea

tongue tied

2014-04-09 12:51:47 9 Kommentarer
Ok jag vet att det är mitt i veckan, men jag ska skriva om en sak som hände i helgen.
Jag agerade privatchafför åt ett kusinbarn till Gustav som har Yohio som sin stora idol, och han uppträdde lägligt nog på ett köpcenter inte allt för många mil från oss.
Jag som för inte så längesen fått klartecken att sitta bakom ratten igen efter alla turer med mitt hjärta, tar de flesta chanser som erbjuds för att få köra.
Och jag älskar musik, så jag var inte alls svår att övertalas till att åka och se Yohio om man säger så.
Han är en imponerande musikalisk ung man och dockaktigt vacker.
Med andra ord jag led inte allt för mycket av att trängas bland alla andra som ville se honom.

Efter att ha sett honom skulle vår färd gå vidare mot Julia och Annabelle där Gustav, Charlie och Elias inväntade oss, de kände inte alls för att trängas för att lyssna på yohio hehe.
På vägen dit stannade vi till på ett fik och tog en kaffe, jag har en grej jag ofta gör på nya caféer, om fiket är lugnt och inte de som jobbar där verkar stressade så brukar jag betala för en extra kopp kaffe av den sorten jag själv köper.
Så nästa person som kommer in och beställer en sådan kaffe får den alltså förbetald, en god gärning kan man väl kalla det, en sak jag sysslat med under många år.
Och jag har alltid mötts av positiva reaktioner av de som jobbar, de tycker det är en kul grej.
Och som jag sa, denna grej gör jag aldrig då det är som mest stressigt för personalen, utan alltid på ställen där det är lugnt.

Men för första gången uppskattades mitt tilltag inte alls, kvinnan bakom disken blev rent ut sagt förbannad på mig, och undrade om jag inte trodde hon hade tillräckligt mycket jobb som det var än att hon skulle hålla reda på nästa person som beställde min sorts kaffe.
Haha jag är en person som brukar finna mig ganska snabbt i sånna här situationer, jag är sällan mållös typ, men ja det engelska uttrycker tongue tied fick jag helt klart uppleva, jag fick inte fram så mycket mer än ett pipande förlåt, tungan ville inte alls forma ord.

Ja vad lärde jag mig av detta då, jo att det inte alltid är så lätt att läsa av människor som man tror.
Dock kommer detta inte stoppa mig från att fortsätta med mitt kaffeköpande till främlingar, det är en under många år invand handling som jag inte känner att jag vill släppa.

Thea