Wohoj, plötsligt så var helgen försvunnen och skolan igång igen! Härligt! Har haft en fartfyllddag och har betett mig som en vanlig, pigg och glad ungdom. Känt mig pigg och glad från morgon till kväll. Energisk och social - det är helt otroligt vilken påverkan kosten har på hur man mår(!!). Jag ORKAR skratta och göra spontana saker. Detta förekom aldrig under min värsta sjukdomstid, jag ansträngde mig ständigt för att verka glad, låtsades skratta och se pigg ut.. När jag egentligen inte gjorde annat än att tänka på antalet kalorier som var i lunchen, eller hur många jag förbrände under promenaden till matbutiken, alternativt så oroade jag mig för eventuella oförberedda matsituationer som kunde uppstå. Jag var aldrig lugn inuti. Aldrig glad. Det är så underbart att vara tillbaka i livet. Nog för att tankarna kommer och spökar ibland, men jag förtränger dem. Eller trotsar det genom att stoppa lite mat i munnen. Jag orkar inte gå runt och oroa mig för kalorier längre. Det finns så mycket vettigare saker att göra, som man kan dra nytta utav. Jag är ju snart 18år och har hela livet framför mig? Vad gör kalorier? Dagens matintag: Frukost: Paulúns dinkelbröd m. avokado, kräftstjärtar, purjolök och skinka Lunch: Vita bönor i tomatsås, morotsstuvning och ärt-/majs-/paprikamix Utöver detta så har det blivit småätande utav nötter, näringsdryck, äpplen, kexchoklad, proteindryck + kakao, bär och lite (GUDAGOD) rökt fläskfilé.
Hinner inte just skriva särskilt mycket mer just nu. Förutom att livet leker. Veckan är fullspäckad av både skola och sociala aktiviteter. För att fira allt detta så kör jag järnet på lördag och tänker ge mig själv en rejält rolig kväll innehållandes både räkmackor och flera glas vin. Jag tänker dansa och ha kul med några utav de bästa människorna som jag känner till. Ja! Jag kan banta och må dåligt när jag blir gammal och är i behov utav det. Nu är jag ung och vill LEVA! Är så less på att vara sjuk. Less på tankarna. Är så löjligt motiverad just nu. Det är dags att återgå till ungdomen. Till livet.
Denna dagen har inte alls varit så bra som den borde ha varit. Startade dagen med en finfin utmaning i onyttighetsväg, dock så var kalorierna inte fler än 300, men underligt jobbiga ändå: 2st Frökusar, den ena med kalkonpastej, kräftstjärtar och skinka, medan jag rostade den andra halvan och använde fikonmarmelad! Fick dock sluta efter en lektion, men tänkte ändå titta in i matsalen på skolan för att se ifall de hade något gott att erbjuda. Men icke. Tog lite quorngryta och rivna kålrötter, mest bara för att jag ville sitta ned i några minuter. Tänkte sedan ta bussen hem för att äta ordentligt... Men så blev det inte riktigt. Mamma ringde och sade att min BUP-tid hade blivit framflyttad och att jag skulle dit bums. Blä kände jag, som var hungrig och kände mig äckligt mager igen. Så jag kom dit, fick ett halvkilos viktnedgång bekräftad (orkade inte vattna mig) och det började tjatas om allt och ingenting. Jag som redan var trött och grinig bröt ut i tårar vilket resulterade i att läkaren trodde att jag mådde allvarligt dåligt över någonting psykiskt (men jag kunde ju inte säga att jag ätit en dålig lunch!) så det hela blev jättefel. Gick därifrån med svullna ögon och mötte upp ett par vänner. Skulle egentligen äta på stan tillsammans med dem, men så skjöts de planerna åt sidan också. Skit. Så först vid kl 17:30 kom jag hem och fick fylla magen med en värmande tallrik vaniljgröt. Har därefter svullat i mig dagsbehovet i form utav den vanliga cpkosten: vitkål, ärter och fläskfilé. Mår därför smått illa.
Typiskt nog så fick jag Nu ett erbjudande om att följa med till några vänner ikväll och dricka mig glad och berusad. Vet inte alls vad jag vill angående det egentligen. Är ju trött och jobbigt uppblåst.. Men samtidigt känns det tråkigt att sitta hemma? Åh, jag hatar att jag inte längre vet ifall det är ätstörningen som fattar mina beslut eller om det är Jag. Är jag trött, eller är jag bara rädd för alkoholens dåliga kalorier? Samtidigt är jag rädd för att dricka, tänk om alla känslor svämmar över? Speciellt en dag som gått så dåligt som denna? Det är som bäddat för en pinsam gråtfylla..
Jag får se hur jag gör helt enkelt. De skulle ut om en timme. Jag gör mig i ordning och känner efter ordentligt. Annars glider jag ned i badkaret och ger mig själv lite behövlig egentid. Eller något. Äh. Jag vet inte. Hoppas NI alla får en bra kväll iaf!
Goddag, sitter i skrivande stund på en webbdesignlektion: tjoho så roligt....... Nä men jag har faktiskt ett strålande humör. Har gått runt med ett konstant leende de senaste två dagarna. Jag måste erkänna någonting som jag kommer att ångra i framtiden: Gud så härligt och roligt det är att vara tillbaka i skolan! Aldrig har jag anat att det kunde ha en sådan positiv inverkan på mig själv genom att komma tillbaka till skolan. Men ack; att få in rutiner, träffa vänner, få skoluppgifter, känna sig upptagen/viktig, planering utav vardagen gör så otroligt mycket! Jag känner mig normal. Levande. Inte alls lika sjuk. Utåt sett.
Dagens matintag HITTILS: Frukost: Frökusar med kalkonpastej, kräftstjärtar, kvarg, purjolök och skinka Lunch: Torskfilé i gräddsås med ärtpuré och lite grönsallad. Mjölk till det! Mellanmål: 1 proteinfylldchoklad/toffeebar à 200kcal … Detta är alltså alldeles för klent. Skäms litet. Men det är den gamla, dåliga ovanan att starta dagen med lite kalorier för att sedan kunna äta som ”sysselsättning”. Ändring på detta framöver. Det är från morgonen som kroppen behöver energi och ork - främst nu när jag går i skolan. Nya tag, heja.
Inga större planer inför kvällen. Bara ta det lugnt. Vila käkmusklerna ;) Känns så himla bra allting. Jag kanske skriver några glada rader sen. Bensträckare nu, pjuh, rejält nödvändigt under 3h-långa lektioner.. Tusen peppande kramar och lycka till med alla som kämpar på med kost och träning. Ni är underbara människor. Värda det bästa. <3
I detta nu beundras jag utav musklerna, styrkan och uthålligheten hos deltagarna i de båda lagen på fångarna på fortet. Jag är avundsjuk men ser personerna också som både inspirations- och motivationskällor. En dag så skall jag också ha en stor, stark och hälsosam kropp. Sådeså.
Hade en grym dag igår. Åt rejält direkt från morgonen för att sedan spendera dagen utomhus, (lugnt) promenerandes och med vänner. Idag blev det lite tvärtom. Startade dagen i full fart med vänner i stan för att sedan åka hem, ta det lugnt och sätta igång med mitt ätande. Härligt. Har nekat sällskap för kvällen. Kanske är det dumt val av mig, men jag är övertygad om att kommande veckor kommer att bli fyllda med allt för mycket sociala möten som kommer tära på mina krafter. Så nej, jag chillar, och samlar energi. Skolan startar på onsdag och jag är peppad. Nu skall jag visa att jag kan klara att sköta mitt liv igen. Skolan, kosten, välmåendet, det sociala, sömnen och allt som hör till ett friskt liv. För jag kan. Så länge jag prioriterar mig själv och mår bra.
<3 Tack alla ni som stöttar. Mail, kommentarer och peppningar. Ni är guld värda!
Denna dag har jag känt mig fullständigt likgiltig. Jag har inte orkat bry mig. Varken träning, kost eller socialt umgänge har lockat mig idag. Jag har under hela dagen varit ensam hemma. Men varit så äckligt slö. Haft all möjlighet i världen att vika mig för träningstankar, svält, nyttighetskost eller eventuellt hitta på något roligt. Men nej. Jag har känt mig så less. Less på min sjukdom och alla knäppa beteenden som hör till. Beslutade mig från morgon att bara göra precis det som jag kände för, och skita i alla måsten och krav.
Detta resulterade i att jag nekade umgänge och har legat parkerad hemma i soffan hela dagen. Småätit. Inte spänt en muskel. Inte gjort mig i ordning. Inte städat eller fått någonting vettigt gjort. Ätit burk- och färdigmat som inte behövt tillagats. Bara bläddrat i tidningar och bland tv-kanaler. Detta är något som vanligtvis får mig att bryta ut i gråt, speciellt när det görs i ensamhet en lördagkväll. Men, jag har känt mig så lugn. Verkligen likgiltig. Bryr mig inte. Det var skönt att inte göra ett skit. Samtidigt som jag borde få ångest över hur den sista helgen på sommarlovet spenderas i ensamhet. Men jag känner bara att... Jag hinner med att göra saker sen. När jag själv vill det, och har ork.
Har ätit mer än vad jag gjort på länge. Dock i de mängder som jag bör äta. 2000 kcal. Vanligtvis känns detta uselt att överäta en dag som denna då det inte ens kommer till nytta (ingen styrketräning eller dyl), men som sagt; idag bryr jag mig inte för fem öre. Upp i vikt skall jag ju oavsett. Egentligen, varför tro att jag kan göra uppgången till någon magisk muskelökning som egentligen bara matar mina ortorexitankar. Nej. Just nu orkar jag inte alls. Fett eller muskler gör mig detsamma idag. Kalorier från choklad eller frukt, bröd eller grönsaker - jag bryr mig inte. Hatar den spända relation som jag har byggt upp till mat. Det är ju bara mat, energi som skall få mig att orka. Livet skall inte kretsa runt mat. Det är bara någonting nödvändigt som man måste tillföra för att kunna leva och göra vad man vill. Inte är det värt alla dessa tankar och bekymmer. Uäh. Jag är less. Tänker lägga mig tidigt ikväll. Orkar inte ens försöka bränna en extra kalori när jag går upp för trappen. Vill bara sova. Bort från denna gråa dag - utan existerande känslor. Förhoppningsvis vakna upp, full av livslust, nyfikenhet och energi. Hoppas ni andra haft en trevligare och livligare lördag än mig. KRAM
Jag är nu inne på min sista sommarlovsvecka och jag försöker att hinna med så mycket som möjligt. Vilket medför att både bloggandet och till viss del även maten blir lidande. Ett exempel på det är idag då jag försov mig pga jag var hemma hos en kompis till tidiga timmar inatt (otroligt kul att få träffa några vänner som jag inte sett senaste veckorna och bara prata av sig om allt och ingenting!), vilket resulterade i att jag inte ens hann kasta i mig någon frukost. Riktigt dåligt, men blev så otroligt stressad; hade ett inbokatmöte på skolan med rektorn och studievägledare för att diskutera det kommande skolåret. Det i sig gick väldigt bra, kommer nu återgå till 100% och verkligen göra mitt bästa för att hänga med och kanske hämta igen delar av vad jag missat. Woho, jag är motiverad minsann!
Fixade dock en rejäl måltid då jag kom hem för en dryg timme sedan á 600 kcal Fotograferade den och självklart vill jag ju då skryta lite med det här också :) Sesampanerad ångkokt lax, linsgroddar, soja-/vitlökssås, lök, gurka och citron Vid sidan en sojasås med ett löskokt ägg och alldeles för mycket örtsalt. Cola.
Mina tarmar kämpar hårt just nu. Buller och brak kommer från min lilla mage som verkar ha fullt upp med att bearbeta dagens kokta kilo av vitkål. Verkar vara en rejäl utmaning att bryta ner fibrerna. M.a.o.: ett lysande tips för er med uppstoppning eller bara en trög mage.
Har förövrigt haft en härlig dag. Träffat några vänner och gått litet på stan. Cyklat en kortare tur (i lugnt tempo, trots att jag var ensam på skogsvägen) och ätit kontrollerat och gott. Nu är jag dock lite tveksam över hur jag skall spendera kvällen: antingen på en sista sommarfest tillsammans med ett grabbgäng, i en filmsoffa för att bara slappa tillsammans med två vänner eller hemma i lugn och ro med ett fortsatt (över-?)kontrollerat intag och utan att rubba mina sovrutiner denna kväll? Återstår att se hur jag gör. Känner mig positiv till alla förslag, även alkoholen! Är inte ens alkoholen som gör att jag tvekar till festen, utan att jag i sådana fall blir ensam tjej bland en sisådär 10 killar, VILKET jag egentligen gillar... .. Men som andra tycks reagera och rynka på näsan åt. Så jag vet inte riktigt? Haha :) Som sagt, vi får se. Nu måste jag nog besöka toan, vitkålen börjar nog leta sig ut nu, haha (förlåt, men det bullrar och har sig något otroligt nu)
Startade dagen med stress, hade tänkt äta så mycket mer till frukost då jag visste att jag inte skulle vara hemma någonting idag - men hann inte riktigt vilket resulterade i en frukost på knappa 200 kalorier. Fick trycka i mig en GI-nötbar från Paulún och ett större äpple för att inte magen skulle låta för mycket. Har dock ätit igen mig litet nu. Prövade mig på kycklinglever för första gången i mitt liv. Såg vidrigt ut otillagat, men jag kokade en filé och med lite för mycket kryddor och sojasås så smakade det högt över förväntan! Konsistensen var dessutom inte alls så illa som väntat! Lycklig äro jag som har 3 filéer till i frysen, för det ser minsann ut att både vara nyttigt och kalorisnålt. Yeah :) Någon som har tips på vad man kan göra för smaskigt med det? Till det har jag ätit ett kilo vitkål och gröna ärter.... Magont: Japp!
Måste lägga mig raklång ett tag, skriver mer senare! Kram!
Såja. Nu sitter jag i bilen i riktning mot min hemstad. Sommarens sista tripp har nu nått sitt slut. Den har varit fylld med utmaningar som har retat upp det sjuka i mig vid flera tillfällen. Men jag har trotsat och ätit allting. Utan att uppenbara det sjuka som snurrar runt i huvudet. Endast undantag för en kväll då jag pratade litet ute på balkongen med mamma - och förklarade att det var väldigt påfrestande för psyket och ätstörningen i mig att äta ute och främmande måltider. Men samtidigt att det kändes bra att gå emot rutinerna och att få in ett spontanare ätande. Vi grät en skvätt, kramades och konstaterade att det är god tid att lämna sjukdomen nu i takt med att hösten och min myndighet kommer. Jag vill inte vara kvar i denna här skiten; det är inte värt att förlora dessa roliga år bara på grund utav ett strikt kontrollerande av mat och träning.
Igår åt vi alla nästintill ihjäl oss på en mongolisk buffé. Där kan jag njuta utav extrema mängder kalorier: - Jag får fylla tallriken (x3) på egen hand med det jag vill - Kan själv se till att jag får valuta för pengarna - Det är oftast kryddad och stark mat som smakar gott Så trots all wokolja och okända ingredienser så kan jag äta med god aptit utan att få större skuldkänslor. Dock så var mättnaden påtaglig efter 3 fulla tallrikar. Haha! Tyvärr så fick det ersätta både lunch och middag; men jag såg till att äta kvällsfika (de andra var mätta och nöjda) när vi kom tillbaka till lägenheten ben bestående av keso, räkor och cashewnötter. Kändes otroligt bra. Sovit gott och drömrikt. Visste ni det förresten, att det bara är då som jag tillför ett större överskott utav energi som jag drömmer? Under halvåret då jag gick ned i vikt sov jag knappt - och drömde ingenting alls. Detta har helt skiftat nu då jag sover som en stock med livliga drömmar. Jag älskar det. Min kropp älskar det. Känner mig ung.
Frukost: 2 ägg stekt med lök och grönsaker Bilfärdkost: 50g marabou choklad och 4 plommon Detta är kosten för idag. För klen, jag vet. Men det är ändå framsteg på något vis. Att äta choklad när jag sitter stillasittande i en bil och njuta, när jag inte ens klarar det då jag har tränat eller "gjort mig förtjänt" av maten. Mer skall ätas, vet dock inte om det blir på en restaurang längs vägen (vore bra..?) eller ifall pappa har tillagat någonting när vi kommer hem.
Jag är nöjd iaf. Har haft en ljuvlig semestertur till storebror. Varit produktiva och sysselsatt oss. Shoppat massor, ätit gott, besökt lite kulturella platser och varit socialt aktiva konstant! U n d e r b a r t !
Det är en matmässigt jobbig resa som jag är iväg på. Men jag äter, trotsar och står ut. Beställda rätter med oberäkneliga och främmande innehåll. På gott och ont. Ätstörningen i mig skriker och våndas. Men jag försöker ändå att uppskatta mängderna; vilket kanske kan leda till att jag får i mig för lite? Jag vet inte alls. Fast just nu nöjer jag mig med att äta spontant, oregelbundet samt helt okända livsmedel - det är tillräckligt jobbigt. Förlitar mig på min hunger och äter som de andra i sällskapet äter. Detta har hittills resulterat i oljeindränkta sallader, pasta med gräddsås, kulglass och igår blev det en helt fruktansvärt jobbig grekisk tallrik. Grillade lammspett, lamm, kalvfilé och bönor - allting badande i olja. Huhu. Jobbigt. Men förmodligen bra. Synd bara att jag inte har möjlighet att njuta smakmässigt till fullo av den alldeles för dyra tallriken med lyxiga gottigheter. Denna fredag är helt oplanerad, vilket får det att krypa litet i kroppen på mig. Ingen aning om vad som kommer att hittas på. Eller vilka matutmaningar som kommer äga rum. Känner mig läskigt spontan. Detta är någonting som jag inser nu; jag har alltid sett till att planerat mina dagar efter ätstörningen. Att inte veta ger en krypande panikkänsla... Men jag trotsar. Det är BRA! Var stark Sofie.
TUSEN TACK(!!!), era ord betyder så mycket för mig. Måste bara fråga er en sak; Har ni berättat för folk i eran närhet om att ni använder den här hemsidan? Om dess funktion och i vilket syfte? Eller tycker ni att det är skamligt att berätta att man räknar kalorier?
Förresten så har jag och mamma fått för oss någonting helgalet just nu. Vi tänker fly stan och besöka min storebror (han var bara på besök under några få dagar i helgen) helt spontant! Förmodligen blir vi kvar veckan ut. SÅÅ, detta innebär miljöombyte. Men under bättre förutsättningar än tex. festivalmiljö. Nu är jag med mamma. Och vi skall shoppa bort dagarna, äta gott ute på restaurang och sedan mysa i min brors soffa. Tyvärr jobbar han under flera dagar nu i veckan, men lite tid skall vi allt finna åt varandra :). Detta känns bra. Ingen möjlighet till att träna eller kontrollera maten. Heja mig!
Just hemkommen. Tänkte uppdatera lite fort innan jag äter och sticker ut en sväng i regnet tillsammans med mamma. Har alltså varit på BUP nu under morgonen. Vikten visade 48,9 kilo (Ja tyvärr så fyllde jag mig med någon extra kopp kaffe under morgonen), pulsen var uppe i 60 slag per minut (Förmodligen pga min oro och halva panik) och jag bröt mot min vilja ut i många tårar. Som jag inte kunde förklara på något sätt. Ville skylla på trötthet och frustration över mitt misslyckande viktmässigt. Men sköterskan bara skakade på huvudet och konstaterade att jag har en bit kvar till friskheten - att det är någonting som tynger mig.
SJÄLVKLART. Men fan. Åh. Vet inte vad jag skall säga. Nästa vecka så skall jag börja gå på privata samtal iaf. Nu skall vi tydligen gå till botten med varför det blev som det blev förra sommaren, och varför jag inte klarar av att gå vidare och "släppa taget". Jag kan ju inte avslöja denna hemsida. Aldrig. Och det är självklart inte enbart denna som ligger till grund till anorexin. Detta var bara ett hjälpmedel. Förmodligen var det mer en fråga om kontroll. Jag var (är!?) vilse i mig själv och vet inte vad jag skall göra utav mitt liv. Det är min starkaste teori just nu. Får se ifall detta är någonting vi kommer kunna utveckla kommande veckor. Hu. Gruvsamt, samtidigt som det känns helt okej att ha någon utomstående att gråta ut inför. Men ja. Tungt. Jag är så van vid att ständigt hålla mig i skick och då behålla alla känslor och tankar inom mig. Skäms så fruktansvärt när jag bryter ut i gråt. Vill vara stark. Vill kunna. Vill inte behöva be om hjälp..
Åh. Nu rinner ögon och näsa igen. Puh, kanske är bra. Men jobbigt att behöva sminka om.. Haha!? Skall iaf stoppa något i magen nu - sedan skall mamma ta med mig på en tur ut. Behöver komma bort. Någonstans.. Får se var vi tar vägen.
Imorgon klockan 11:00 skall jag iväg på BUP för första gången efter sommarens uppehåll. Detta innebär vägning, pulsning och en hel del pratande. Jag fruktar detta något otroligt och får kallsvettningar bara utav tanken. Viktnedgången är ett faktum. Frågan är bara hur illa deras våg kommer visa. Pulsen tog jag själv alldeles nyss, och den ligger på 40slag/min i vila. Vilket är oförändrat. Crap. Så. Det där "pratandet" som alltid är efteråt kommer med all säkerhet att pågå länge och innefatta hårda ord och flera rinnande tårar. Jag är så rädd. Mest för mammas skull. Hon kommer må dåligt och skämmas. Hon vet fortfarande inga siffror på mig och att hon har "låtit" mig gå ner igen och nu få det bekräftat kommer göra henne ont.
Skit. Jag antar att jag ligger sömnlös inatt. Hur jag skall göra ang. vägningen vet jag inte. Större delen har lust att "vätska upp" kroppen en aning innan, det kommer ändå vara en viktnedgång. Bara mildra den litet. Eller något. Jag får se. Hu. Ångest. Ja..!
Kul att jag klämmer i mig tre matskedar med kaviar kl 02:00 på natten bara för att komma in i dagsbehovet (och jag som behöver säkert 500 till för att få en märkbar och nödvändig viktökning) Ätstört. Ja. Kommer jag kunna somna? Nej. Socker och skit i kaviaren håller mig vaken. Så är mitt psyke inställt iaf. Idioti.
Imorgon tänker jag starta dagen med lite magövningar i 10 min för att sedan sköta kosten galant. Har storebror på besök så jag skall se till att Han får den största fokusen, och inte maten.
.. Hoppas bara att jag kan somna nu. Klämde just en alvedon. Och två tillskott i form utav kalcium och omega 3. Vansinnigt. Jag som är helt anti piller och sådant jox. Nä, jag skyller på att det är ätstörningen inom mig som spelar ett spratt. Eller något?
Blev idag väckt utav en rörmokare klockan 11:30 (förstår verkligen inte hur jag lyckades sova så länge?) som ockuperade vårat kök och vattenledningar. Hade därför inte just tillgång till att stå och söla på i köket så som jag brukar. Lyckades knycka åt mig en kopp kaffe innan mannen satte igång. I matväg blev det inte värre än en chokladbar ur Paulúns sortiment. Har en drös hemma sedan jag vann i en bloggtävling. Sällan någonting som jag klarar av att "unna" mig då det alltid är fyllda skåp med färskvaror. Men idag fick det duga. 195 klena kalorier, men gott och inte helt onyttigt.
Tyvärr är gubben ännu kvar i köket, så jag vet inte riktigt hur jag skall göra med fortsatt matintag. Kanske tar mig en promenad till ICA för att inhandla lite varor, och sedan hoppas på att han är färdig och borta när jag återvänder..! Ja, så får det nog bli. Uppdaterar mer senare :)
Ni måste tycka jag är helt sjuk i huvudet.. .. Som utöver alla konstiga beteenden skriver i bloggen hur stolt jag är över att ha ätit något så simpelt som en macka? Att jag kunde äta och njuta, utan att få en halv panikattack eller oroa mig för antalet gram kolhydrater som jag stoppar i mig utan större näring. Men så illa är det. Jag är nöjd över att frivilligt ha valt ett "kompakt livsmedel" med mycket energi istället för att plottra på med kilovis av grönsaker eller protein.
Idag åt jag en dubbel Fröjd-macka. Fylld med en mosad avokado, hackad lök, keso och en stor skiva rökt skinka. Med lite för mycket citronpeppar och salt. Till det dracks kaffe och snart äts ett äpple också. I lugn och ro. Utan att någon tittar. Utan att någon säger åt mig. Därför vill jag lägga upp bilder här i bloggen och skryta. För nog vore det skumt ifall jag varje dag skulle visa mamma bilderna och tjoha hur stolt jag är över att äta ditten och datten. Det är ju bara sjukt.
Nåja. Här tillåter jag mig att skryta. För jag är faktiskt nöjd. Puss!
Godmorgon, måste lite stolt meddela att hela 715 kalorier har redan tagit sig ned för min strupe och ner i magen!! Vilket ger en hel del ångest; ja. Speciellt då jag åt alldeles för sent igår - och inte ens var hungrig då jag började äta imorse. Men är hemma själv, ser de skrämmande låga små siffrorna på vågen i badrummet - samtidigt som kylskåpet var fyllt med saker som har/hade utgångsdatum idag. Jag tänker dock att energin kommer väl till hands. Min kropp är i behov av extra energi, speciellt från morgonen (hellre att det äts ordentligt tidigt på dagen än som annars oftast nattetid).
Så. Nu är frågan vad jag skall göra utav den här dagen. Vädret är grått. Det är för sent för att kunna "smyga" ut och träna eller dylikt.. Men ja, en cykeltur till staden och göra några shoppingfynd möjligtvis? Kvällen blir troligtvis i stugan i sällskap av våra släktingar. Får se hur det blir med maten, går planeringsfri! Nåja, ha en bra dag allihopa!
Förresten, kolla vilka tokigt höga näringsstaplar som endast min frukost bidrog till:
Idag har jag en mysdag tillsammans med mamma. Startade med några "äggpannkakor" med pofiber, eller om man vill kalla det jordens tunnaste omeletter. Till det; varma bär och keso - kanongott och mättande!
Sitter nu i stugan och tar en lugn stund med en bok ute i uterummet medan jag hör vågorna utav sjön blandat med fågelkvitter utanför. Kanonmysigt! Jag och mamma åt sill och potatis (+ lök, tomat, isbergssallad och vitlökssås) med god aptit: en burk sill var(!) och flera små nykokta potatisar. Skrattade åt alla mina tokerier som jag avslöjade att jag hittat på under dessa onyktra dagar ;). Känns otroligt bra. Även om jag vet att mamma är orolig över hälsan igen, så märker jag också hur hon glädjs åt att jag har det roligt och börjar uppta det normala livet igen. Så, bara jag kommer i form kroppsligt så är jag ju helt tillbaka på banan igen. Till allas glädje!(?) Har tagit fram ett kilo kräftor som vi sedan skall trycka i oss när mättnaden har lagt sig. Mummmmss, är nog något utav det godaste jag vet. Så ja, det blir mysigt. får se vad mer jag kan hitta och fylla magen med. I nuläget känns det som om jag kan äta både glass och godis - för mammas skull. I syfte för att lugna henne litet. För att visa att ätstörningen inte växer sig stark igen.
Nåja, skall läsa vidare i den tokiga och humoristiska boken som jag läser nu; "Hundraåringen , som klev ut genom fönstret och försvann", ler mig genom varje sida. Haha :) Ha en trevlig måndagskväll allihopa! Stora kramar
Min hals lider ont. Smak, röst och svalget är förstört. Tillfälligt iaf. Men det var värt det till hundra procent. Har under dessa dagar dansat som aldrig förr och sjungit (läs:skrikigt) till den skrålande musiken. Umgåtts med gamla vänner, samt lyckats bekanta mig med flera nya människor! Äkta skratt och glädje. Har haft det så förbaskast kul! Men nu är det - efter 4 dagars kalasande - över, vilket såklart både är på gott och ont.
Jag önskar nu att jag bara kunde ta det lugnt och njuta utav de sista veckorna utav lovet. Vilket jag kan, med tanke på att jag inte har större planer än möjligtvis en liten visit till storebror. Men ändå inte alls kan: för jag måste nu köra all in på den avskydda gå-upp-i-vikt-livsstilen igen! Mamma mår så fruktansvärt just nu - det syns så väl. Hennes oro är stor. Hon ser inte på mig på samma sätt längre. Nu har hon börjat kolla på min kropp konstant igen. Tittar på alla ben och knotor. Ögonkontakten är kortvarig. Hon har inhandlat mat för en hel armé. Dels för att inga undanflykter skall komma, och dels för att hon vet med sig att jag avskyr att ha fyllda kylar och skåp med färskvaror (Jag har ett sjukt behov utav att äta upp allt som närmar sig utgångsdatum - inget skall kastas. Det har fått mig att gråta otaligt många ggr; att kasta mat för det inte hinner ätas) Mamma kollar vad jag sysslar med i köket igen, och frågar mig om vad jag äter/har ätit. Fokusen på att göda upp mig är tillbaka, och jag avskyr det något otroligt. Det får min aptit att bli obefintlig och jag blir bara obstinat och gnällig i matsituationer. Jag kan själv.
... Och det måste jag nu visa. Dessa 5 (eller är det fler månne?) kilona skall tillbaka på min kropp. Basta. Finns ingenting som är hälsosamt med att väga 47,5 kilo(!!!! Ja, så illa var senaste smygvägningen!) till mina 173 centimeter. Fy. Nej. Nu blir det jobbig matkontroll i månader igen. Men med fokus UPPGÅNG!
