Är det någon som känner igen känslan av misslyckande, tröstätande och allmänt självdestruktivt beteende? Tidigare hade jag kunnat skriva under på allt detta, nu har jag befriat mig själv från det tankemönstret och jag har gjort det på egen hand. Jag är Fri! Fan vad jag är bra ;)
Skillnaden Då mot Nu, är att jag nu mer jobbar från ett annat håll. Det första jag gjorde var att sluta tvinga ut mig på träning (i alla fall tillsvidare) för att för mig är det inte lustfyllt med träning - och tvång är inte kul. Sedan började jag fundera på hur jag ska kunna skapa ett livslångt beteende som fungerar för mig.
Jag har tidigare gjort misstaget att se dieter som tillfälliga kurer, vilket gjorde att jag gick upp från en matchvikt på 55-57 kg till att jag som mest vägt 110 kg!!! =/ Jag kom fram att jag måste avdramatisera allt som har med ätande att göra och efter som att jag är sjukt lat till naturen och väl medveten om att väga och mäta alla livsmedel i bästa fall håller en vecka innan jag ledsnar, så jag började äta enligt LCHF och det fungerar jättebra för mig! När jag får i mig mer fett och minimerat kolhydraterna så är jag inte ens sugen på kolhydrater och blodsockret håller en jämn nivå. Jag är helt i fas med att jag inte är någon absolutist, så jag kan, utan att få dåligt samvete eller känna mig misslyckad gå på t.ex kinarestaurang och äta friterat, men jag kanske låter bli riset eller tar bara så jag får smaken. Men det är faktiskt inte nå speciellt gott när man vant sig av så jag kan lika gärna avstå.
Någonting annat som jag har anammat och som jag känner är skitviktigt för mig, är att jag faktiskt bara äter när jag är hungrig och inte för att klockan står på lunchtid. Jag tänker att det här med mattider är ett modernt påfund och som inte har med min biologi att göra. Jag har helt och hållet börjat lyssna på min kropp och det är så jäkla skönt att känna att den fungerar igen :) - Dock ska det sägas att jag som kvinna, en gång i månaden brottas med ett sjukt sug efter "typ-vad-som-helst-bara-det-är-gott-mycket-och-onyttigt", i samband med ägglossning, men det är också okej nu mer. Då kan jag röra ihop grädde och lite sylt eller kakao etc och så är medveten om vad det handlar om och håller ut de 1-2 dagarna det rör sig om. Alltså ingen skada skedd.
Resultat: Jag har gått ner 17 kg sedan 9 januari i år och även om det är åtskilliga kilon som ännu ska väck så känner jag mig riktigt nöjd med att jag till slut hittat min egen väg utan att lyssna på allsköns experter som bara gör mig förvirrad med sina olika och motstridiga råd och rön.
Dagens ledord från mig till Dig: Lyssna inåt och våga lita på att du är expert på dig själv <3
Ville passa på att önska alla på Matdagboken en riktigt GLAD PÅSK. Själv kom jag fram hit till Blåkulla sent igår kväll. Eldar brann lite här och där och stämningen var "hög" om ni förstår vad jag menar ;) ang. de flesta av aktiviteterna här så är det censur som gäller (det skulle vara olämpligt om det kom ut bland oinvigda) men jag kan nämna att "frigörande" dans står given på agendan. =) Nä, nu ska jag gå och peta med kvasten på nån gammal häxa så jag får sällskap till kaffet. Idag blir det mycket att stå i - ryktet går att några gamla bekanta till mig är här i år och det är mycket att ta igen när man inte har träffats på över hundra år.
Glad Påsk och gör ingenting som inte jag skulle ha gjort! //Jeanette
Fattar inte vad som händer med mig idag?!? Befinner mig i en känslomässig berg-o-dalbana just nu!
Kroppen känns som att den gråter fast än jag är glad!? Jag ska ut på äventyr men glömde att det krockade med cirkelledarutbildningen (skit!) som jag har sett fram emot i flera veckor och tågbiljetten är naturligtvis ej ombokningsbar. Klantigt av mig *grämer mig lite* men eftersom att jag är den okrönte Drottningen av Kaos så hoppade jag naturligtvis på förfrågan om att åka och hämta en bil i Östersund, ca 70 mil från hem, utan att blinka. Det är iof inga problem - jag älskar att köra bil och jag gillar mitt sällskap ;)och jag får ett brejk från vardagen så det här kommer att bli bra och det kommer säkert fler tillfällen med cirkelledarutbildningar - men ändå.
Appropå Östersund, jag har aldrig varit där förr så jag undrar om det är det någon som kan rekommendera hur man spenderar en (tors)dag där på bästa sätt? Förslag någon?
Gah ...misstänker att obalansen beror på att jag har fått för lite sömn i natt då sonen väckte mig 04.30 bara för att han var pigg och inte ville vara vaken själv *muttrar, hämtar mer kaffe och planerar för hämnd tills HAN kommer i tonåren och vill sova på mornarna* ^^ Nä, nu ska jag kolla in andra bloggar här på MD och få lite inspiration. Vi hörs!
Ha en fantastisk dag alla där ute i vårt avlånga land Kram/Jeanette <3
Det är motsvarigheten i vikt som jag har gått ner sedan 9/1-2012. Ska jag vara riktigt nogräknad är det 8,8 kg och i mina öron låter det inte så väldigt mycket i vikt men när jag relaterar till FYRA mjölpåsar + en liter mjölk, då blir det plötsligt med överskådligt. Hur tungt skulle det inte vara att bära omkring med 4-5 kilo i varje hand hela dagarna eller 9-10 kilo i en ryggsäck, eller fram på magen!? Då är det faktiskt ganska mycket :D
Idag har kommit ner till tvåsiffrigt på vågen och det känns så skönt - jag var tvungen att väga mig två gånger för att se att det verkligen stämde, sedan blev det en kort segerdans för mig själv där inne på muggen innan jag samlade ihop min värdighet och mötte världen med ett leende på läpparna ^^
Rent mentalt så gör det stor skillnad att väga 99 kg mot för 100 kg. Jag tror att det som kvinna är extra känsligt att väga 3-siffrigt - eller är jag ensam om den skammen mån tro? Hur som helst känns det otroligt bra att jag har hittat en väg som passar mig och jag kan gott tänka mig att leva så här livslångt. Det går verkligen ingen nöd på mig när jag äter en saftig köttbit, hemslagen bearnaisesås och en tomat, eller en stor köttfärsbiff med en svampsås gjord på grädde till exempel... (Jag har tidigare även provat att bara äta vegetariskt ett år också och det gav inte alls samma tillfredställelse + att jag gick upp i vikt).
Efter att ha ätit lchf i ca en månad och avvant mig från bröd, pasta,ris, potatis mm och programmerat om hjärnan från de flesta traditionella idéer om hur och när vi ska äta, och jag har börjat våga lita på mig själv och min kropp så mår jag oförskämt bra och inte räknar jag en enda kalori heller. Det behövs inte och passar mig utmärkt då jag till min natur är bekväm ;)
PS. Bara för informations skull; LCHF-kosten står inte och faller på äggen (personligen har jag förätit mig på ägg för flera år sedan) - Det är bara ett snabbt alternativ att röra ihop till frukost lunch och middag *ryser* DS.
När vikten står still, vilket har hänt mig nu, när man vill att den ska minska, då är det lätt att hamna i mentalt "neutralläge" när man tappar fokus från sitt mål, då är det bara å det hårdaste att sparka sig själv på smalbenet och tvinga fram en omstart, så idag har jag antagit en utmaning från en annan medlem här på Matdagboken, om att nå ett delmål till påsk och mitt mål är att gå ner till 93 kg dvs ca -9 kg på 9½ vecka. Funderar på hur klokt det var att sätta ett sådant mål (ett för mig riktigt tufft mål) men kommer fram till att man ska sikta mot stjärnorna..! och att lite press ökar prestationerna så nu är det bara för mig att äntra crosstrainern och sätta igång - jag avstår promenaden idag för vi har -30 här.
Mitt mantra: Få har dött av att kämpa vidare, många av att ge upp..
Idag ska jag och mor min åka på DagSpa på Cape East! gissa om jag ser fram emot det :D För övrigt så ingår brunch och en avslutningsmiddag så idag släpper jag på alla kostrestriktioner - får väl betala priset vid invägningen till BL i morgon *förlåt på förhand till lag chili* Nu avviker jag och återkommer med lägesrapport senare!
Började igår med att jag var dödens trött. Orkade bara med 30 minuters promenad sedan hem och sova. Idag är det likadant. Benen känns som kokt spagetti och ögonen faller ihop när jag blundar (^^) ..och då gör man inte några stor dåd på träningsfronten. Har bänkar mig i soffan med en tekopp och planerar att göra ingenting. Hoppas jag piggnar på mig till em för jag skulle verkligen vilja orka en prommis och åtminstone ett lättare pass innan dagens slut.
Lämnade av barnen på skolan och sedan tog jag en skön promenad. -15 grader och friskt. Fick rimfrost i håret av andedräkten och njöt i fulla drag. Måste bara tänka mig för så att jag inte överanstränger min höftartros - lagom är bäst men det är svårt att hejda sig när det är så där härligt :D Det enda som hade gjort det ännu bättre hade varit om jag hade haft en hund till mitt sällskap. Är så otroligt hundsjuk nu...
Nä, nu ska jag inte bli sittande och drömma vid datorn *säger till mig själv på skarpen* nu ska jag köra ett Zumba-pass - veckans utmaning för Biggest Loser 2012 tävlingen här på MDB var bland annat 1 timmes valfri träning varje dag, så det är bara att sätta igång!
