|
har inte skrivit någon presentation om sig själv ännu...
|
|
från att lägga in mat och träning
|
|
Nu är jag tillbaka på jobbet och träning och matvanorna är åter under kontroll. Nu hoppas jag att mina 2 + kg ska försvinna fort.... Fast det var värt de extra kilona när jag var hos släkten i norge.
Någon bikini på stranden blir det inte dock, även om jag hade en dröm om det i mitten av april.
|
|
Nu har jag suttit ute på min altan och filosoferat... det är min sista semesterdag för den här veckan, jag har en vecka till v 31. Som student är jag glad att jag iaf kan ta två veckor och ändå få betalt.
|
|
Midsommarafton och sedan semester hos min släkt i norge resulterade i att vågen visade + 2 kg. Jag har bara mig själv och skylla eftersom jag valde att äta den mat som serverades och dricka öl med alla andra. Att jag älskar norsk choklad gjorde också sitt. Men ändå känner jag att det var värt det för jag har haft en skön resa och en underbar midsommarafton.
Jag har lovat sonen att inte träna förrän på måndag då han har åkt eftersom han har lite jobbiga minnen av mina prioriteringar av mig och träningen. Han har frågat om jag tänker träna varje gång han är hos mig och eftersom jag har tränat på dagtid så har han inte "drabbats". Nu har det kommit fram att han inte gillar att jag tränar eftersom hans minnen från min träning betyder att han lämnas ensam hemma. Idag är han 14 år så det är nog inte det som är jobbigt, det är nog mer minnena från hur det var då som hänger kvar.
I hans minnen är det antagligen de från när han var 9-10 år och min träning tog ett par timmar av hans tid varje dag som spökar. I min ortorexi var jag en otrolig egoist och min träning gick före allt annat och kom sedan att sluta i att jag hamnade på sjukhus.
Jag har inte förstått vidden av de spår det satte i min lilla pojke förrän nu och med det insåg jag att när J är här så får träningen komma i andra hand, det får ta den tid det behöver för att han ska känna trygghet i att jag tränar igen och att det inte slår över.
Det är en otrolig skam att inse hur mycket min besatthet i att "se snygg ut" har skadat den jag älskar mest på denna jord och jag fick en riktig tankeställare.
|
|
Nu är det dagen före midsommarafton och jag skrev terminens sista tenta igår. Äntligen hade jag tid att fixa inför morgondagen :) Jag tillbringade inte kvällen igår till att plugga, för första gången på länge, utan jag satte igång och laga lite smårätter till buffén imorgon. Full av energi blev det 7 smårätter klara, de som ska vara varma. Sillen och honungsmelon + skinka är inköpt men behöver ingen tillagning.
Ikväll kommer särbon och hämtar mig och maten för en helg hos honom så det blir ingen matdagbok ikväll och imorgon och på måndag åker jag med mamma och sonen till släkten i Norge... där hoppas jag kunna använda min laptop...
|
|
I morse hade jag min sista tenta för detta läsåret så det blev ingen träning i morse, och efter moget övervägande har jag bestämt mig för att hoppa över den och förbereda midsommarmaten istället. Jag ställde mig på vågen idag och efter helgens bravader har jag gått upp 2-3 hg, men det är inte vägdag förrän på fredag så mycket kan hända.
|
|
I fredags efter jobbet åkte jag till min särbo till en planerad myskväll med familjen (han är även pappan till min son). Det blev en trerättersmeny med god mat(smalmat) och dryck(champagne och rött vin), så jag antar att jag åt inom gränsen men att det med dryck blev fler kcal än jag hade tillgodo. Jag blev kvar hos honom till söndag och har därför inte fyllt i min matdagbok, inte heller har jag tränat nåt :-| Hoppas inte att dessa dagar då jag har tillåtit mig själv äta/dricka lite mer ställer till det för mycket...
|
|
Först vill jag tacka för de stöttande kommentarerna jag får när det är motigt, de både värmer och stöttar.
Idag är det vägdag för mig idag och vågen visade på ynka -0,2 kg, MEN jag har minskat 2 cm och det är det som visar hur min kropp förändras. De värdena bevisar ännu mer att det är min hjärna som ger mig en skev spegelbild.
Det är lite läskigt att veta att jag inte ser mig själv som andra ser mig, jag får liksom inte se det andra ser. När jag var som mest vältränad såg jag mig själv som en "blobb" i spegeln, idag ser jag på bilderna att jag hade en kanonsnygg kropp som jag aldrig fick känna mig nöjd med.
Jag är medveten om min skeva syn på min egen spegelbild ändå blir det lite övermäktigt vissa dagar, då jag börjar tvivla på vilken "sanning" som är den rätta.
|
|
Idag på gymmet såg jag mig själv i en helkroppsspegel och det jag såg var en blobb. Jag tycker jag ser större ut nu än när jag började min viktresa... Jag vet ju att det är omöjligt eftersom både måttband och våg bevisar motsatsen men min lilla hjärna vill inte tro på det. Den jag såg i spegeln fick mig att må dåligt. Jag kommer inte bada alls i sommar.
Vad är det som händer i min lilla hjärna som gör att det blir såhär? Att det kan vända bara över en natt... Just nu kryper det i mig och jag vill sluta äta helt eller träna mer. Igår kändes det så bra och jag slappnade av från oron. Jag trodde i min enfald att jag var frisk från min ortorexi men det låg bara och lurpassade.
|
|
Först gick jag till jobbet, ca 20-23 min och sen hem från jobbet. När jag kom hem så låg en avi på att mina nya gardiner från Ellos hade kommit, så det var bara på med skorna igen och ut i regnet. När jag hade gått halva sträckan så slog det mig, det dallrar inte längre när jag går. Alltså vad jag menar är att det mellan låren typ vid ljumskarna helt plötsligt är stumt när jag går. Jag vet att jag låter knasig men jag hade exakt samma aha-upplevlse förra gången jag gick började träna för att gå ner från övervikt till min måbra-vikt.
Den känslan är nog mer peppande än alla kilo på vågen. Den KÄNNER jag så tydligt varje steg jag tar, iaf nu i början. Sen blir det nog en vana.
|
