Den här rätten fick vi som side dish på en pressvisning, och det var så gott att jag experimenterade fram hur de gjorde den:
Ingredienser 2 stora eller 6 små rödbetor olivolja 0,5-0,75 tsk flingsalt 3 msk fetaost i tärningar lite flytande honung
Beskrivning Lämna kvar ett par centimeter av blasten och låt det eventuella sprötet på andra sidan rödbetan vara kvar. Lägg rödbetorna i en kastrull med vatten så att det täcker dem en bit. Koka upp och låt koka på medelvärme cirka 20 minuter, beroende på hur stora de är. Prova om de är klara med provsticka.
Lägg rödbetorna i kallt vatten och låt dem svalna. Skrapa av skalet med händerna så att den glänsande mörkkröda betan kommer fram. Skär bort rotfästet med blast samt "sprötet". Skär rödbetorna i tunna skivor, cirka 2 millimeter.
Sätt ugnen på 225 grader.
Smörj en ugnsfast form med olivolja. Lägg i rödbetorna något omlott och börja utifrån och gå inåt.
Ringla olivolja över rödbetorna och strö över fingersalt. Smula över fetatärningar och ringla sedan över honung. Sätt in formen snäppet över mitten i ugnen. Grädda rödbetorna cirka 10 minuter tills osten smält lite.
Förra året åt haren upp blasten på rödbetorna så det blev inga egna, men det går precis lika bra med köpa rödbetor ;-)
Jag hade så när glömt bort att man kunde göra så mycket gott med rödbetor men nu är det hög tid att köpa hem en rejäl påse igen tycker jag!
Det är skönt att varva ner inför sänggåendet och det är nog ganska många som gör som jag, tar med sig en bok till sängen för att läsa lite innan man somnar. Men om boken ligger på en läsplatta eller laptop med LED-skärm (vilket majoriteten har nu för tiden) kan det betyda att du får svårt att somna. LED-ljus är nämligen övervägande blått ljus, vilket stör dygnsrytmen.
Vår dygnsrytm är beroende av ljus, och vår inre klocka tar emot information från ögat och reglerar rytmen utifrån yttre stimuli. Ljus, värme, födointag och fysisk aktivitet är sådana stimuli som kan påverka dygnrytmen, och ljuset anses vara den viktigaste och det mest kraftfulla sättet att påverka vår sömn. När det börjar skymma reagerar tallkottskörteln på detta och börjar utsöndra melatonin, vi blir sömniga och kroppen förbereder sig för att sova.
Problemen uppstår när vi sätter på läsplattan, datorn eller telefonen med dess blåa ljus. Melatoninproduktionen störs och sömnigheten byts mot vakenhet. Detta medför ofta att vi sover kortare tid, eftersom vi fortfarande måste stiga upp lika tidigt som vanligt. Sömnproblemen har ökat i modern tid, något som kanske till viss del kan kopplas till att vi har ljus omkring oss och teknologi som håller oss vakna om nätterna?
Forskarna tror åtminstone det, verkar det som. Så en pappersbok istället för en e-bok kanske inte är så dumt ändå, för att slappna av och kunna somna gott på kvällen...
Nu när jag sovit på saken känns det som att det vore en bra idé att ta bort ytterligare 3-4kg faktiskt. Inte så mycket för att löpningen skulle gå lättare, det är i sammanhanget marginell skillnad utan för att jag kanske trots allt får bort de däringa krockkuddarna på rumpan då.
Min viktnedgång har skett på ungefär alla andra ställen utom just där, vilket har gett ganska besynnerliga effekter. Men det tänker jag råda bot på, och eftersom jag vet att man inte kan punktförbränna är det inte så stor idé att jag sätter min lit till att träningen ska göra susen. Det är, tyvärr, inget man kan träna bort. If it jiggels, it ain`t muscles.
Eftersom det inte finns speciellt mycket kvar på de andra ställena att skala av så måste kroppen ta från krockkuddarna, tycker jag. Om det inte finns reserver undanstoppade nånstans där jag inte sett dem förstås, det skulle väl vara typiskt.
Fåfäng? Ja, absolut! Men det tycker jag att jag kan unna mig efter alla år av självförakt. Nu börjar jag tycka om det jag ser i spegeln, jag kan urskilja muskler och konturer igen. Jag ser former. Klart jag vill skulptera dem lite också då, förbättra lite och piffa upp :-)
Jag har idéer om vad jag kan förbättra i träningen också, för att bygga lite mer muskler på ställen där det ser lite tanigt ut (magen!!!) och ytterligare forma muskler jag redan gillar (axlarna!) så det är inte enbart en fråga om att gå ner i fettvikt. Men jag gör gärna en sak i taget, så jag kan koncentrera mig på det.
Eftersom jag var fruktansvärt trött efter de långa resorna i måndags tog jag en extra vilodag igår, och körde intervallerna idag istället. Det var ett genidrag för idag vad det drag under galoscherna igen.
12x500m@4:50min/km med 1 minuts ståvila + upp- & nerjogg
Jag körde på känsla, och bortsett från att jag tappade koncentrationen lite på mitten så det gick lite för fort så gick det kanonbra. Just de snabbare intervallerna, när tempot kröp ner på 4:40 eller därikring så mådde jag lite illa faktiskt. Oskönt, men det gick över fort när jag taggade ner lite.
Träffade faktiskt två löpare på Spånga IP också, himla trevliga och vänliga. Den ene skulle köra duathlon i helgen, och får jag vara så frisk och stark att jag pallar det vid 72 års ålder är jag fantastiskt nöjd. Den andre löparen har jag sprungit med och att jag inte kommer på namnet retar mig något så förgrömmat!
Jag och mitt jäkla teflonminne...
Jag har så gott som bestämt mig för att gå ner till 60 jämt efter Stockholm Marathon, om det fortfarande känns som en bra idé det vill säga. Hur kroppen mår och känns måste alltid få gå före en rent narcissisk önskan om att se bra ut, och viktminskningen får absolut inte drabba löpningen på något vis.
Det övergripande målet är fortfarande 100km på max 15 timmar.
Man blir inte en bra löpare, eller en stark och hel löpare, genom att svälta sig eller förneka kroppen sådant den behöver. Jag börjar lära känna kroppen ganska bra vid det här laget och vet vad som fungerar för mig och inte.
Jag vet till exempel att det enda jag får behålla, om jag äter riktigt tidigt på morgonen, är ägg. Men bara två, annars får jag kramp/smärta i magen och det är inget kul.
Jag har lärt mig att jag mår bäst med fasta rutiner, och med periodisk fasta får jag det. Det är när jag går utanför de reglerna som jag får konstiga reaktioner från kroppen.
Långsamma kolhydrater, som fullkornspasta och mörkt rågbröd, tycker hela kroppen om. Magen blir glad av fibrerna, jag håller mig mätt länge och dessutom tycker jag om råg. Win- Win-situation :-)
Frysta grönsaker regerar.
Färska grönsaker har för kort bäst föredatum för att det ska fungera att veckohandla allt man behöver. Jag handlar oftast bara en gång i veckan, fästmannen kompletteringshandlar lite nån gång ibland men ingen av oss är speciellt förtjust i att shoppa så vi undviker det så länge vi kan.
Nu har jag även lärt mig att laxbullar i citronsås inte smakar speciellt mycket av nånting. :-) I brist på fantasi och matvaror hemma fick det bli fiskbullar till lunch, och det var väl en maträtt jag inte skulle sakna om Abba la ner den.
Näringstajmingen blir inte mer optimalt än det blev idag, mer eller mindre. Medan jag körde mitt styrkepass gjorde älsklingen omelett på köttbullarna som blev över från igår, så när jag var klar kunde jag äta direkt.
Jag väntar fortfarande på att tvättmaskinen ska bli klar så att jag kan duscha. Det var väl den enda missen i planeringen, jag räknade fel på hur lång tid maskinen tar på sig.
Nåja, det kan inte bli perfekt jämt. :-)
Styrkepasset blev en kort variant idag eftersom jag är trött och inte särskilt på hugget idag.
Får jag bara sova ut ska det nog gå bra med intervallerna imorgon, annars får jag väl stuva runt i schemat igen på något vis. När kroppen protesterar och är trött ska man lyssna, det är en helt annan känsla än den man får när man är på ett lite bekvämt humör. Det tar ett tag att lära sig skilja latmaskens protester från genuin trötthet. Den förra bör man träna bort å det snaraste, men den senare kräver vila.
Förutom att jag inte kan räkna tid idag har jag glömt handla, så nu vet jag inte vad jag ska laga till middag.
Undrar om man kan ha ris till fiskbullar i citronsås? Jag vägrar gå ut en gång till idag och potatisen är slut...
Eller kan man steka laxburgare och servera till ris? Och vad i hela fridens namn ska jag göra för sås då, jag har bara cf hemma dessutom och knappt inget vettigt att krydda med som passar till lax.
Äntligen hemma, det var drygt att åka Stockholm - Norrköping tur och retur samma dag men väl värt det! Sprang med döttrarna, den yngsta gjorde sitt första sololopp eftersom jag följde med min äldsta och vakade över henne. Hon har slitit av stortånageln och det håller fortfarande på att läka, så min uppgift för dagen var att hindra henne från att jaga på och skada tån mer.
Yngsta tjejen sprang som vinden, hon är lätt och snabb när hon vill men inte alltid så sugen på löpning. Men idag var hon sugen, och flög fram. Lilla gumman, så mallig man blir som mamma till en sån virvelvind :-)
Äldsta tjejen behövde aldrig bromsas, hon valde självmant en bra och lugn fart som hennes tå kunde acceptera och det var bara en gång jag hörde henne sucka lite, i en nerförsbacke. Hon är en tuffing så det måste gjort ganska ont för att hon skulle ventilera så mycket.
Jag är en mycket stolt mamma till två underbara tjejer. Att få dela dagen med dem var värt nästan 5 timmar i en bil varav en halvtimma minst i bilkö strax utanför Norrköping. Det går inte att vara irriterad över en sån bilkö dock, för det var en motorcykelolycka, singelolycka.
Risken finns att det gått illa, ambulansen drog iväg i en jävla fart men alla lysen blixtrandes. Då känner åtminstone jag mig lite ynklig, för därinne kanske det låg någon och mådde riktigt pyton. Det känns futtigt att vara sur för att man förlorar tid när någon annan kanske just förlorar sitt liv. Kanske blir jag lite mer lättpåverkad och känslig när det är mitt i natten, men jag hoppas det gick bra för motorcyklisten.
Imorgon är det vanlig dag igen, och eftersom måndagen försvann så har jag lite att göra om man säger så... Förra veckan fick jag göra en veckas jobb på en halv för att vi skulle hinna klart före helger och resan och allt. De börjar blir lite jobbigt nu, men jag har inte så mycket val.
Jag tar mina löprundor och tankar ny energi, ny inspiration och ny kraft. Förhoppningsvis räcker det.
Gick in på Dobsoms hemsida, de som gör de bästa löparjackorna i världen enligt min åsikt. Där såg jag att min nya fina jacka fanns med i listan, det som gjorde mig lite paff var storlekarna. » Länk
34, det är den jackan jag har. Deras minsta storlek... Så smal har jag alltså blivit. Försöker greppa det, jag tittar i spegeln och ser inte riktigt det andra ser. Jag ser fortfarande saker som tydligen bara jag ser.
Det vore trevligt om någon som gjort sin viktresa redan och hållit sig stabil kunde trösta mig lite och bekräfta att självbilden korrigeras så småningom och blir mer i överensstämmelse med verkligheten, för det här börjar bli fånigt nästan. Jag sträcker mig inte längre efter 44-46 på Lindex åtminstone men jag har fortfarande en självbild som är skev.
Jag har varit inne på det förut, att jag inte hinner med mentalt. Jag har pausat viktnedgången två gånger på min väg ner, en gång efter -15kg och en gång efter -10kg för att ge huvudet en chans att greppa men det fungerar dåligt...Jag har inte greppat. Jag trodde det ett tag, hoppades.
Ställde mig på vågen för första gången på säkert en vecka, och jag är fortfarande på ~64kg. I och för sig har jag inte räknat så hemskt noga heller, men det borde ju faktiskt ha påverkat vikten negativt om något kan man tycka. Dessutom har det varit en vilovecka med endast två löppass, så den som påstår att man måste träna massor för att hålla vikten med kaloriräkning kanske ska tänka ett varv till.
Jag har lite svårt för att kategoriskt säga att ena eller andra metoden är fel, bara för att det inte fungerar för mig. Med tiden blir man ödmjukare inför andras resor, och även andras val i livet. Det är inte alls säkert att man själv hade valt annorlunda om man hade varit i deras skor, så jag försöker hålla mig borta från höga hästar nu för tiden.
Det är väldigt lätt att bli lite som en frikyrkopredikant om man hittat en metod man tycker om och som fungerar. Lite gåpåig, lite påstridig och lite väl kategorisk, och det är förskräckligt lätt att börja se saker i svart eller vitt. Rätt eller fel.
Men den dystra sanningen med kost- och näringslära är att det sällan finns några tydliga rätt eller fel, och det är sannolikt så att det aldrig kommer att finnas en metod som passar alla.
Det är inte alltid man får persa med 10 minuter, men jag kände mig starkare än så idag. Det som höll mig tillbaka idag var inte värmen, den kan jag hantera när det inte blir värre än 24-25 grader. Nej, det var proppen vid avenyn, proppen av gående, som stal åtminstone 2-3 minuter sista 5km där jag hade tänkt göra en fartökning.
Det är lite irriterande att gå i mål med krafter kvar, samtidigt fick jag det besked jag ville ha med råge. Det är svårt att vara riktigt sur då. Ju mer jag tänker på det inser jag att jag är rätt nöjd ändå :-) Jag har fortfarande inte sprungit ett dåligt pass i A5:orna :-) Det var i alla fall väldigt roligt att springa i dem, jag sprang rakt igenom vattenpussarna utan att bli tung och våt om fötterna - det finns ju ingen stoppning eller överflödigt material som kan suga upp vattnet!
Det enda jag lider av idag är bilresan hem, ush så tröttsamt det är att åka bil. Jag har ingen träningsvärk, vilket jag nästan förväntat mig. Det hör inte till vanligheterna att jag håller 6-minuterstempo i 2 timmar.
Nu är jag ganska säker på att träningen fungerar, jag gör rätt, men annars var idén att ta reda på ungefär hur formen såg ut och sen justera träningen i sommar så att jag är redo för 100km i höst. Nu vet jag att jag gör rätt, jag är på rätt väg. Det är bara att fortsätta som jag gör så ska det gå.
Imorgon är det dags för Vår Ruset i Norrköping, det ska bli roligt! Sen rullar träningen på som vanligt med intervaller på tisdag, distans på onsdag och dubbla långpass i helgen.
Jösses så tidigt det är att stiga upp 4:45. Men vi ska till Göteborg idag, hämta nummerlappar och förbereda oss för Varvet imorgon. Jag har mina idéer och förhoppningar förstås, men i slutänden är jag glad om jag kommer runt. Det kan bli mycket varmt imorgon, men förhoppningsvis blir det bra löparväder imorgon.
Jag ser ju helst ~14 grader, växlande molnighet och måttlig vind. Men de senaste rapporterna jag läst pratade om uppemot 25 grader, sol och högsommarvärme. Det kan bli intressant att tackla :-)
Nåja, om jag verkar lite korthuggen och stavar ovanligt illa kan det hänga ihop med att jag i fortsättningen får logga in från telefonen och skriva. Det blir som det blir då :-)
Bilden är från Varvet 2010, jag tycker mannen som kom med på bilden av misstag ser lite småfarlig ut. Kul bild, härliga minnen :-)
