Det var länge sedan jag skrev här. Jag har haft fullt upp senaste tiden. Men jag är gravid igen, i sjätte månaden. Har mått fasligt illa hela tiden och knappt orkat äta någonting. Kosten är ingen höjdare just nu. Men jag är glad, lycklig och förväntansfull.
Vi fick missfall, ledsamt. Det var inte planerat och heller inget slarv att vi blev med barn, men omställningen fick oss verkligen att rannsaka oss själva. Vi var jätteglada och jag kommer aldrig att glömma den totala glädjen, våra skratt och våra planer. Barnet hade varit så fantastiskt välkommet nu och jag älskar verkligen den mannen.
Det positiva med det här är att vi har bestämt oss för att försöka igen. Och då kan jag också förbereda mig, ingen alkohol närmsta tiden (förhoppningsvis åren), äta folsyra, äta varierat.
Vet i fan vad som har gått snett på sistone alltså, men vikten börjar krypa upp igen. Nu känner jag att jag måste ta tag i det igen. Magen bubblar ut och jag börjar känna mig tjock igen och byxorna sitter så tight att det gör ont.
Jag ligger så sjukt nära 59 egentligen. Fyra kilo ner. Fast det är ganska mycket ändå. Men ändå lite. När jag var magsjuk låg jag på 60,5 kg. Men det var knappast en hållbar vikt då det mesta jag hade förlorat var vätska. Jag borde fixa 59 komma någonting innan midsommar. Heja mig!
Jag är fortfarande trött, ända in i märgen känns det som. Inte så att jag är orolig. Men jag känner att jag måste vända på den här negativa spiralen.
Vikten har jag kontroll över. Så länge jag inte får frossarfeber. Jag hade gått upp lite i morse efter lite för många våfflor igår (visserligen LCHF). Men så länge jag håller mig på banan känns det som att jag har kontroll. Jag kommer aldrig att bli tjock igen och det är inte hela världen om jag någon gång svullar, bara det inte händer för ofta.
Jag hörde om några mammor idag som gick på (svält)diet. Fem kilo på mindre än två veckor hade den ena förlorat. Jag tänkte i mitt inre att jag är glad över att jag har hittat en livstil som fungerar i vardagen. För inte så länge sedan förlorade jag fyra kilo på två dagar i en magsjuka. Det tog mindre än två veckor så hade jag gått upp dem (och sedan lite till under påsken). Även om jag direkt efter magsjukan åt små portioner var det helt omöjligt att hålla vikten. Så inga svältdieter här.
Jag vet inte hur det är med er andra. Så här verkar jag fungera iaf. Om jag ska hålla vikten eller gå ner måste jag vara superstrikt. Och det är så förbannat svårt att gå ner i vikt. Sedan ballar jag ur och börjar äta en jäkla massa skräp. Jag tror att jag ska ha gått upp tio kilo. Visst har man gått upp men inte så illa som man förväntade sig. Men när man tar sig i kragen och börjar äta nyttigt då jävlar. Man tror att kilona ska rinna av en, men då går det asfort uppåt.
Så är det. Ett steg framåt och två steg bakåt hela tiden. Varför?
Om jag inte visste att det vore stört omöjligt hade jag nog övervägt om jag inte var gravid. Magen är spänd och jag ser ut att vara gravid i sjunde månaden.
Jag har kommit igång med träningen idag efter några veckors uppehåll. Lätt konditionsträning. Det var riktigt, riktigt segt. Men det känns bra att jag har börjat.
Jag kommer att fortsätta köra LCHF. Mer fett när jag inte blir mätt och då i huvudsak smör. Får se om det fungerar. Jag kommer nu till en början inte att "svälta" mig själv utan äta tills jag är nöjd... Jag tror att påskhelgen kommer att spöka lite de närmsta dagarna, så för att inte sänka mitt självförtroende helt kommer jag att försöka undvika vågen nu i en vecka. Jag har så lätt att ge upp när jag ser att det går åt fel håll. Men fan heller. Jag ska ha platt mage till sommaren.
